inatt eller imorse kanske det var, så hade jag en så verklig dröm. jag trodde verkligen den var sann och jag kände smärtan som jag upplevde i drömmen.

jag var i mammas rum, hade antagligen bytt med henne. men det var lite större än vad det egentligen är och det var bara ett bord och en säng därinne. jag var där med två killar och en tjej. tjejen satt på sängen och målade sina naglar rosa. ena killen, som jag tror var hennes kille satt bara på sängen och såg drogad ut.

jag satt på golvet just vid fotänden av sängen, mitt emot satt en äldre kille. vi pratade om nått och helt plötsligt så börjar han bita mig på kinden och sedan i halsen. det gjorde nå fruktansvärt ont, jag kände smärtan i hela kroppen. jag skrek att det gjorde ont och tillslut slutade han. efteråt var allt bara så härligt. jag mådde så bra. jag var hög som ett höghus. jag blev kär i killen som hade bitit mig.

jag kollade på klockan och sa till dom andra att vi måste dra hemifrån för mamma skulle komma hem och hon skulle se att det hade hänt nått. det var blod överallt.

men vi hann inte utan mamma kom hem.

jag sprang ut ur rummet tillsammans med tjejens kille, som sa till min mamma att han var min brorsa, vilket hon verkade tro på. dom fick duscha mig i kallt vatten för jag var så borta.

när jag vaknade dagen efter så fyllde mamma år, vi skulle ha fest hemma hos oss. det var en varm sommardag. men jag gick inte upp förns på kvällen. mamma var utklädd till vampyr och jag berättade för henne vad som hänt och jag fick mina vampyrtänder.

det var en sån ful dröm nu när jag skriver den, men så verklig.

det gjorde så ont och det rosa nagellacket var det finaste jag någonsin sett.

och han som bet mig var loveli.

han var bill compton. (Stephen Moyer i true blood)

jag har insett att jag kanske kollar lite för mycket på vampyr filmer och serier, då blir det såhär. inte är det bättre av att jag läser låt den rätte komma in.

men det är så läskigt när man tror att drömmar är sanna, vad dom än handlar om.

mycket ointressant kanske. men jag har hört att man ska skriva ner sina drömmar.

nu har jag så sjukt ont i kroppen, jag hostar och det blir bara värre. alvedon eller super medicin funkar inte.

skit oxå.

onsdag, eller hur?

helt otroligt att det inte står 0 på besökare. jag blir mindre aktiv då bacillerna tar över min kropp.

kort resumè:

39 graders feber 24 timmar i flera dygn

hostat hela tiden

förkylning

hostat sönder muskler mellan revbenen - jag kan lova att det gör sjukt ont! man kan inte ligga som en normal människa, inte sitta heller för den delen. ajajaaaaaaaaj låter det ur min mun HELA tiden. jag fattar inte hur man kan överhuvudtaget hosta sönder något i kroppen, men det går. jag lyckades ju ganska bra.

farbror doktor sa att det var jätte många nu som har influensan och som hostar sönder muskler och revben. om någon där ute har gjort det - jag vet hur det känns. livet är fullt av sjukdomar, oooh yes indeed.

idag skulle jag på Sundsvall - AIK, är ganska småless för att jag inte kan gå. och så vill jag ut och promenera men då kanske febern kommer tillbaka och det vill jag inte. men vill ha frisk luft in i min kropp! det skulle inte sitta helt fel.

jag blir hemma resten av veckan för att vila upp mig, sen är det tillbaka till skolan som gäller. jag har nog missat en hel del, men vad ska man göra när man blir såhär sjuk? jag antar att jag blir såhär lätt sjuk pga dessa 5 mediciner som gjorde mitt immunförsvar sämst för några månader sedan. jag är inte ledsen att jag missar skolan, det jag bryr mig om är min kropp och jag vill inte vara sjuk. jag vill inte hosta sönder nån muskel och ha så hög feber att jag inte ens fattar vad jag heter.

jag får inte vara aktiv (springa osv) på några veckor, alltså ingen idrott. hur jag nu ska förklara detta för lärarna är en annan historia.

nu när jag faktiskt kan ta mig upp så kan jag äntligen lyssna på min älskade musik. i fucking love it.

kram&puss