Nu sitter jag på Bergsgatan, jävligt skönt. Jag hör hur regnet bara öser ner, jag kom precis hem innan det började. Oj, vilken tur man har ibland! Det åskar som satan oxå, det är lite mys. Tur att man inte behöver gå till jobbet i detta väder :p

Märk att både jag och min mor kallar denna lägenhet för MITT hem, haha.

Vädret är verkligen konstigt nuförtiden, för några timmar sen var det strålande sol. Jag har solat från klockan 1 till 4 idag, så lite brun borde man ju vara? Jag har även kollat på derbyt mellan Bajen och Djurgårn, sistnämda förlorade. Jag tycker nästan synd om Djurgårdarna nu, de är ju trots allt på kvalstrecket. Nej, jag skojja bara - jag ler i smyg, eller inte ens i smyg. Staffan var lite ledsen idag efter förlusten, men tror han och mamma glömde matchen när dom blev bjudna på mat av mig! Jag lagade min korvstroganoff, jag har aldrig sett dom äta så mycket. Tur att det uppskattas :) Nu kanske man måste börja laga nått annat?

Ikväll ska jag bara se på film, börjar 7 imorn.. Jag hatar att gå upp så tidigt.. Men tur att man få vara här inne i stan, annars hade man fått gått upp ännu tidigare!

Nästa vecka börjar min praktik oxå, måste ju erkänna att jag är nervös. Jag vill hellre jobba på riktigt än för 40 kr/dagen. Jaja, jag har mig själv att skylla.

Nej, nu ska jag fixa lite tè! :)

kram&puss

Åh, jag börjar grina så fort jag ser killen som spelar huvudrollen i The Pianist. Den har gått nu på 3an, men jag klarar inte av att se den. Inte för att den är så hemsk, utan det är mest när hans ögon jag inte klarar av. Snacka om att leva sig in i rollen när man som kollar känner medlidande och vill bara rädda honom. Hmm.. Det är verkligen ingen må bra film.

Nu kollar jag på nån film med Stellan Skarsgård och jag känner att det kommer ta lång tid innan jag får sova. Inte städade jag heller, men rensade garderoben. En hel IKEA påse full med kläder, mest jeans. 6-7 st tror jag att jag har lagt ifrån mig, sjukt.

Undra om man ska ta och borsta tänderna och bädda ner sig i sängen.. Ja, varför inte.

jag är nog inte så tuff som jag trodde jag var

jag är nog inte så bra som jag tror

jag känner hur ångesten kommer krypande

och tårarna börjar rinna ännu en gång

det blir varmt på kinderna

och jag hoppas det tar slut snart

jag gråter, jag gråter

för vadå?

det vet jag inte längre

den enda känslan som är kvar är hopplöshet

vad gör jag här?

vad gör jag kvar?

ingen står vid min sida längre

ännu en tår faller ner på min tröja

jag har börjat prata med mig själv

nu när ingen orkar lyssna längre

mina blöta tårar smakar salt

visst känner jag igen smaken, alltför väl

jag vill bli den jag var förut

den skrattande, bubblande människan

jag ser allt grått;

gråa moln trots den skinande solen

nej, det är dax att sluta klaga

det finns de som har det värre.