Mitt tjänstgöringsbetyg kom igår;

Det värmer i hjertat.

När grät du senast? 

– Det var ett par timmar sedan när Steve sa att han inte kunde skaffa mig några droger. Då fick jag tårar i ögonen, säger Manson i en intervju med Mirror.

Ja, vad ska man säga? Mannen har ju iallafall humor. Vem vill veta när skräckrockaren grät senast? Såklart det blir ett sådant svar. Jag tycker om hans humor, men jag antar att många tar det skit seriöst.

För att läsa hela intervjun: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5321768.ab

Gjort en ny omröstning

Kolla nedanför bilden och tyck till!

Jag har inte så mycket annat för mig än att sitta i sängen och vänta på ett telefonsamtal från vårdcentralen. Så varför inte skriva inlägg här? Det roar ju både er och mig så att säga. Man hinner med många tankar när man är hemma.

Idag fick jag iallfall nog, jag vill inte leva såhär. Med att vara sjuk hela tiden. Mina ögon är helt fuckt up (jag ser knappt med det skiter jag i, skriva ska jag!!), jag har inte sovit en blund inatt pga min hals och febern går som vanligt upp och ner. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte känna mig sjuk varje jävla dag jag stiger upp. Om inte vårdcentralen hjälper mig nu så kommer jag bli galen. På riktigt. Det är inte normalt att vara sjuk så här ofta, trots bra mat och massor med promenader. Vad jag än gör så ligger jag där i sängen och mår dåligt. Ju sjukare jag blir, ju oftare jag blir det dessto sämre mår jag psykiskt. För vem som helst kan lista ut att det tar på en när man är sjuk, inte bara fysiskt.

Alla mina sjukdomar tar inte bara på mig utan det jag ska göra; såsom vara med vänner, jobba, praktisera.. Det tar inte bara på mig utan det tar på min mamma, min bror och andra i min närhet. Fan, jag vill ju bara få vara en frisk människa med ett bra immunförsvar. Så fort någon hostar till lite blir jag dundersjuk, vad jag vet skulle ingen av er vilja ha det så. Hur mycket jag än skriker ut det så är det endå ingen som lyssnar. Någon borde ju bry sig nu, ser det inte konstigt ut i min journal att jag ständigt ringer, ständigt är sjuk och ständigt äter mediciner..? Denna vård, denna vård.

Jaja, nog om det.

Jag insåg just att killar jag träffat genom åren slår priset på att vara väldigt osäkra. Mycket mer osäkra än tjejer faktiskt. Men man måste ha ögon och öron öppna för att inse det. Många killar försöker se ut som någon annan, försöker vara mig till lags och tycka precis likadant för att de är så osäkra. Jag känner en kille (man är inte en man om man inte är förtjust i sig själv) som är det perfekta exemplet på vad jag skriver om just nu. Han kan gå ut på internet och skriva om hur mycket han ogillar ett band eller en film, för att sedan ändra uppfattning så fort någon i hans bekantskapskrets gillar det eller om det bandet har råkat blivit jätte poppis. Det är skrämmande och jag tycker verkligen inte om sånna människor. Man ska vara sig själv, tycka om det man vill och sedan om inte folk accpterar det så är det deras förlust. Go screw yourself hade jag nog uttryckt mig. Men vad är det som gör att man inte tillåter sig själv att tycka om det man vill? Jag anser att jag inte ska döma någon för att han eller hon inte gillar samma musiksmak som mig, eller gillar den filmen eller den tröjan. Visst kan man göra det omedvetet men inte så att man kanske väljer bort människan som kompis / partner. För att ta upp denna killen igen så har han flera gånger sagt att vissa rockband inte är nått för han för att sedan älska dom dagen efter. Jag skulle inte stå ut med mig själv om jag ljög sådär. Man kan faktiskt tappa kompisar eller råka illa ut (om det gäller seriösa saker). Det känns som jag tappat tråden en aning, men ni kanske förstår vad jag menar? Att ha en person i sin närhet som inte vågar säga vad den tycker om eller ogillar kan vara väldigt krävande för en som vet vart hon står. Och självklart är det så att alla människor blir osäkra ibland men det kan ju gå överstyr..

Föresten, fick nyss samtal från VC. Kanske får en akuttid ang min hälsa. "Vi måste verkligen hjälpa dig" lät det. Kan det vara för att jag tillhör Ljustadalen? För min förra vårdcentral brydde sig inte ett skit. Tänk, om man kunde få hjälp denna gång?!

Nu ser jag knappt vad jag skriver, så om det är stavfel - skyll på mina ögon!

Nu ska jag ringa ett par samtal sedan ska jag se på Ghost Whisperer.

kram&puss

Igår var jag ju på Public Enemies. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om filmen. Johnny Depp är min favorit skådis och jag anser att han nog är en av världens bästa, tillsammans med Christian Bale som gör rollen som polis väldigt bra. Men filmen är skum måste jag säga - ett tag är det svårt att hänga med. Jag tycker om pangpang filmer men när det blir tio minuter i samma scen blir det lite väl mycket, även för mig. Jag trodde det skulle vara mer action och mindre kärlek.

Det här kanske är en film som jag måste se igen för att se det fina? Jag förväntande mig faktiskt mer av filmen, men när det är Johnny Depp så kanske man sätter för höga krav helt enkelt?

Jag blev imponerad av själva histiorien om John Dillinger, hur kan en man rymma hela tiden från fängelset? Hur kan en man vara så skoningslös när det gäller att råna banker? Jag vill ta reda på mer om mr. Dillinger efter att ha sett denna film. Och vems förtjänst är det om inte Depp's. Han gör rollen bra, mycket bra. Men som sagt så vet jag inte om filmen är värd fem plus.

Om inte han och Bale hade gjort bra insatser för filmen eller om det var andra skådisar hade den nog inte ens fått en trea, varken för mig eller för recensenterna.

Det tog ett väldigt bra tag innan filmen 'kom igång' så att säga, i början tänkte jag: ska det vara såhär, på riktigt? De rätta orden för filmen kan beskrivas som trög och seg men bra skådespel trots det. Som många andra gånger så kan man inte tycka en film är bra för att det är en bra skådis inblandad eller låta sig påverkas av media eller sina vänner och tänka: fan, det kanske är en bra film trots allt? De hade kunnat gjort filmen på så många andra sätt tycker jag.

Det tar mig emot att säga att filmen inte dög.. Men det är sanningen gott folk. Man måste ha höga krav, helst på en film som alla hyllar.

För mig blir det till att läsa på mer om denna man, som vissa av er vet är jag väldigt intresserad av brottslingar. Jag kanske även ska se filmen en gång till, men denna gång blir det inte på bio. *

Den riktiga John Dillinger och skådisen som gjorde honom levande ännu en gång, Johnny Depp.

*Märk: detta är mina åsikter om filmen.