Direktlänk till inlägg 11 december 2009
Gårdagens avsnitt av Criminal Minds var inte att leka med. Jag har inte gråtit så där mycket på en månad tror jag. Världens bästa serie lyckas igen! Dock så var det sorgligt, det kunde ju ha slutat bättre.
Att en serie kan locka en så, man kan gråta, bli nervös av spänning osv. Det här var det näst sista avsnittet, hur ska jag klara mig?!
Jag tror det är nyttigt att följa någon slags serie, oavsett om det är komedi, drama eller dylikt, något som gör en intresserad så man kan rymma bort ett tag.
Dessutom så tror jag att det är väldigt bra att gråta till filmer/serier om man annars inte kan få ut det eller något i den stilen. Vissa gråter hellre åt andras problem än åt sina egna.

Men å andra sidan kan det kännas rätt patetiskt samtidigt, haha. Mamma frågade vad fan jag höll på med, "GRINAR DU?!" lät det från köket. Tydligen så snörvlade jag för mycket.
Jag tycker nog att Criminal Minds är så bra för att BAU finns på riktigt, mördarna finns på riktigt och det är nog lika rått och brutalt. Något som kanske inte alltid kommer ut till media, eller till Sverige, vad som händer där borta.
Iofs blir jag skit rädd ibland, och tror att det står någon knäppis bakom dörren. Men det är smällar man får ta! Jag ska fortsätta titta, ända tills det slutar (ve och fasa).
Följer du Criminal Minds, eller kanske någon annan serie?
"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 | ||||
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
| 28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
| |||||||||