Jag har alltid gillat att kolla på handboll, helst när Sverige spelar. Men nu blev det helt plötsligt mycket mer intressantare..

Tjejen med inget liv.. Det är nog jag det. Idag har jag inte gjort nått enda vettigt. Det enda vettiga var väll att skriva en hyffsat recension som jag blev ganska nöjd med och sen har jag ätit väldigt nyttig mat idag. Typ. Minus ketchupen till köttfärssåsen. Jag fattar inte hur vissa INTE har ketchup till det, det är ju en lag. Typ.

Idag så stängde några gubbar av vårat vatten, det var väldigt spännande. Jag fick veta hur det var att inte ha något vatten, att inte kunna spola och sånt. Ja, jag skulle ju inte klara av ännu fler timmar om man säger så. Jag har stor respekt för min mormor som klarat av det och massa annat under sin uppväxt. Ibland önskade jag att man hade fått leva förr i tiden, för att kanske uppskatta det man har nu.

Ja just det, jag dansade till Elvis musik idag. Så jag har ju trots allt rört på mig.

Nej, fan. Dax att göra nått åt livet kanske. Minska någon minut, jag måste såååå ut och röka, jag som skulle sluta. Jahapp. Längtar som en gnu till på fredag (tror jag att det är), då blir det att slå klackarna i taket och vingla runt! Äntligen.

Puss. 

Som sagt, så hade jag höga förväntningar på den här filmen, varför vet jag inte men antagligen för att det är en "gangster" film och inte en vanlig trist polisfilm, som verkar vara det enda den svenska publiken går igång på.

Men, något jag lärt mig är att alltid vara kritisk när man ser filmer nuförtiden. Det finns inte många filmer som går rakt igenom och får väl godkänt. Jag kan inte gilla något bara för att alla tidningar skriver att den är bra, eller att alla jag känner säger det. Det är mina ögon och öron och man måste vara uppmärksam och inte bara gilla allt.

Tre saker jag störde mig på under Snabba Cash:

1. Ljudet. Ibland gick det knappt att höra vad dom sa och det kändes som att man missade jätte mycket just pga detta.

2. Tiden. Man förstod inte riktigt hur lång tid det gick.Exempel: När Jorge träffar sin syster är hon nygravid för att senare föda. Man förstår inte riktigt hur tiden förflyter och det är ingen som visar det heller. Jag själv trodde att allt gick under en vecka, men så var tydligen inte fallet. 

3. Historien. I boken handlar det egentligen mest om JW, om hur han hade det i Norrland och att han kom till Sthlm för att leta sin syster. Det får man inte veta något om (han nämner sin syster lite snabbt i en scen).

Men trots detta så gillade jag filmen, skarpt. Jag gillade skådisarna, dom var verkligen trovärdiga. Och det jag kan hålla med om i olika recensioner jag har läst är realismen i filmen. Man tror verkligen på det. Och om dom inte visar hur det går till så tror jag att det är snäppet värre i verkligheten. Det är första gången jag ser i en svensk film denna brutala sida, det var många våldsscener och för den lite smått rädda ska jag nog säga att det inte är något för dom.

Något jag gillade väldigt mycket var att man fick se hur Mrado, en hårdkokt maffia snubbe som inte viker sig för någon, spöar på alla och inte tänker på något blir helt förändrad när han inser att han måste ta hand om sin lilla dotter. Han öppnar upp sig och man får veta hur han hade det när han var liten. För att leva i den undra världen måste ju komma någonstans ifrån, man kan ju inte direkt vara helylle och sedan dimpa ner där. Om man inte är JW. Killen som vill ha allt, pengarna, bilarna, festerna - han vill så gärna vara en i gänget, en av dom rika. En brat. Och han har 249 kr på kontot. Man märker hur gärna han vill och då tar man nog till drastiska saker oxå för att komma dit. Han blir så grundlurad av alla och han är så blind, han är en som tror gott om människor men allt bara skiter sig. Man märker frustrationer i hans ögon, hans ångest. JW (Joel Kinnaman) kommer bli den nya Alexander Skarsgård, trust me.

Vi behövde verkligen en sån här film, en som visar den andra sidan. Hur dom kriminella lever och inte bara hur poliserna jobbar för att fånga dom. I det stora hela får Snabba Cash helt klart mer än godkänt, men det är små fel som man stör sig på. Men med realismen och sjukt bra skådespel klarar dom sig förbi detta.

Jag hoppas verkligen att det kommer ut en tvåa, man blev verkligen fundersam när slutet kom.