Direktlänk till inlägg 25 januari 2010
Jag hittade en väldigt bra artikel för ett tag sen, jätte bra läsning! Här är ett urdrag:
Så levde och dog verklighetens JW.
"Jag har träffat verklighetens JW. Han var en kille i 25-års åldern med invandrarbakrund som festade på Stureplan, drog kola på östermalmsfesterna och lånade 90 000 kronor av en nära kompis för att kunna fortsätta festen. Han var noga med att dölja sin riktiga identitet, noga med att poängtera i kretsarna där han bodde på övre Östermalm. Men egentligen bodde han i förorten hos sin mamma.
Han pratade flytande svenska men kunde inte förlika sig med sin klasstillhörighet eller sin ekonomiska ställning. Han hade gjort en klackring av guld med ett släktvapenmärke i. Han sa att det tillhörde den rika avlägsna släkten i något främmande land.
Denna mycket vänliga kille jobbade på posten när ingen såg. Han hade ett helt vanligt jobb för att kunna fortsätta hänga med i festen. Han skämdes för sitt arbete, skulle hellre dö än att leva med att sanningen kom fram. Han hade inte hunnit fatta att arbetarklassen byggt husen vi bor i och gatorna vi vandrar på.
Han hade aldrig insett utan en arbetarklass finns ingen civilisation.
Han hade aldrig stannat upp och fattat läget, stannat upp och njutit av vinden och regnet. Upplevt glädjen och tacksamheten över att leva. Förstått att allt är möjligt för den som är beredd att arbeta för det. Han hade bara levt kvar i den innehållslösa bubblan av fester och falska identitetstillhörigheter.
Blivit ett med själva festen. Ormens skalle i gråskalornas paradis. Blivit en med lögnerna han delade bord med på festerna.
Det finns ingen som drar mycket kola som inte ljuger och får en förvrängd självbild. Han ville vara som dom andra på festen utan att känna dom. Bara känna deras kolapersonlighet. Den personlighet som ger dödskallemärkt ångest.
Men JW jag träffade ville vara som dom trots ångesten. Som dom med rika föräldrar som fått det sagt till sig att de måsta vara kreativa och kämpa själva. Att inget kommer gratis i livet trots ett fett bankkonto hos föräldrarna.
Han levde likt JW på premissen att han inte skulle bli upptäckt. När festen var slut efter ett par år orkade han inte med sitt eget bedrägeri och tog livet av sig. Han hittades död i sin mammas kök i förorten, han hade hängt sig i taket. Hans ansikte var vitt och tungan blå, och byxorna troligen fulla av avföring och urin. Kanske hade han tagit av sig klackringen med det instansade familjevapnet, kanske inte.
På bordet intill kroppen stod en urdrucken whiskeyflaska och på bordet låg ett handskrivet brev. I det bad han sina anhöriga om förlåtelse för att han tänkte ta sitt liv. I självmordsbrevet stod det att han inte orkade leva med skulderna längre, speciellt inte den till hans närmaste vän, en skuld på 90 000 kronor.
Jag skulle inte bli förvånad om han hade kokain i blodet när han dog. Att detta var en av alla dessa mornar efter festen på Östermalm. Att han tog beslutet efter ytterligare en ångestnatt. Att det var planerat sen länge framkom av brevet han skrev. Han orkade inte leva med lögnerna och skulden till bästa vännen längre.
Där har ni slutet för verklighetens JW även om regissören Daniel Espinosa fångat realismen på ett fantastiskt sätt."
Joel Kinnaman som JW i Snabba Cash.
Artikeln är skriven av Liam Norberg och här kan du läsa hela artikeln.
"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 |
|||
|