Idag har jag rört på fläsket, skönt som fan med lite frisk luft, helst eftersom jag är ganska så trött idag (må jag somna i vettig tid ikväll!!!). När jag vaknade så käkade jag lite sen gick jag en promenad till Ica för att handla lite käk och sånt som jag behöver till jobbet i helgen. När jag kom hem så kickade min enorma nikotinlust igång, så det blev en promenad till. Jag har varit nyttig och onyttig på en och samma gång, jag antar att livet ska vara så. Ikväll blir det lugna puckar, Criminal Minds såklart!

På tal om inget så fick jag äntligen lite sällskap i mitt annars så oerhört roliga liv, M kom hit igår och roade mig lite. Vi var väll med varann i två timmar sen blev jag så trött (jag är rolig jag!!). M:et behövs så det inte väcker så stor uppståndelse och missförstånd uppstår. Ibland känns det så oerhört jobbigt och lite smått onödigt att behöva förklara allt. Så ni får nöja er, helt enkelt.

Föresten, jag märker att jag titt som tätt får nya läsare och visst är det roligare om man vet något om personen bakom bloggen? Om ni är sugna på att veta något mer om mig så kan ni kolla på "Jag och mig själv" kategorin. 

Jag känner själv att det finns två sidor i mig, den seriösa och den icke seriösa. Sånna här typer av inlägg är inte så seriösa. Men visst är det tråkigt om allt är seriöst? 

Jag sitter här fullproppad med mat i magen. Jag funderar om jag är gravid med trillingar eller nått, det känns inte som att jag käkar för en person. Snart rullar jag fram, även i uppförsbackar!

Puss.

  

The Subways - Rock & Roll Queen

Det här kanske jag har skrivit om många gånger men inte i ett helt inlägg kanske.

Jag kommer alltid på att jag ska skriva om det här, men det glömmer jag lätt. Nu kommer det äntligen upp iallafall.

Nu ska jag prata för de flesta tjejer, för jag antar att de flesta tjejer känner så här.

Varje gång på Efterlyst tar de upp våldtäkter eller våldtäktsförsök. Det är jätte jobbigt att lyssna på tjejen som berättar, för man kan ju inte själv förstå hur det känns om man inte varit med om det själv. Och man tycker så synd om människan. Och man fattar inte hur sånt här kan hända. Hur tänker mannen som gör sådant här mot tjejer? Att en människa kan ha en sån sjuk lust att göra något sådant är för mig ett stort mysterium. Är det för att bara göra illa? Förvriden syn på kvinnor? Att det här är 'det enda rätta' i hans huvud? Att människan inte har så många känslor och inte bryr sig alls om sitt offer har jag sen längesen kommit på.

Tjejen som blir utsatt kommer föralltid att komma ihåg händelsen och må dåligt, medans mannen går vidare till nästa offer (om han inte blir tagen av polis).

Jag går inte ofta själv. När jag gör det så kollar jag alltid bakom ryggen. Lyssnar lite extra, var det inget jag hörde? Jag halvspringer alltid från bussen när jag ska hem. Att ens behöva göra det är konstigt, iallafall i min värld. Man ska kunna lita på att inget ska hända, att jag är trygg. Men inte ens runt min egen gata är jag trygg. Helst inte när det funnits fall där våldtäktsmannen har KOMMIT IN I HEMMET hos kvinnor och tjejer. Jag som alltid lyssnar på musik vart jag än går, kommer på att det nog är bäst att stänga av den när jag går själv.

Denna otrygghet är jätte jobbig, det kommer upp hemska scenarion i huvudet om vad som faktiskt kan hända. Alla tjejer, kvinnor, i alla åldrar är rädda. Det vågar jag faktiskt säga och visst är det hemskt?

Ibland om det går en man bakom mig så misstänker jag alltid vad som kan hända, och det är ju också hemskt. För i de flesta fall så är det en helt vanlig snubbe som ska hem eller till sin tjej och så ser han hur tjejen framför ökar takten och misstänker honom för att vara våldtäktsman. Men det är väll något man får leva med, precis som tjejer får leva med sin misstänksamhet och otryggheten.

*

För många år sedan när min bror fortfarande bodde hemma så övade vi på hur jag skulle göra om någon hoppade på mig. Min bror är väldigt stor, ungefär 1,80 och hälften är muskler. Hade jag en chans? Nej. Inte en suck att försöka ta mig loss så fort han satt sig gränsle över mig och höll i mina armar.

*

 

Våldet och våldtäkter har eskalerat så mycket, bara på senaste halvåret. Det finns inget stopp verkar det som.

Nu vet jag ju inte vad som rör sig i killars huvuden, men jag tror att även de är rädda. Oprovocerat våld är något som händer många killar, de blir misshandlade helt utan anledning av gäng som tycker om att ge andra stryk. Att en ensam kille inte ska få gå, just själv, från krogen eller till en mack verkar helt overkligt för vissa och måste ge denne stryk.

Det verkar inte som att lagarna finns för sånna här människor som väljer våld och sex som vapen. Och det är dessa som gör att människor har en rädsla inom sig.

Och vi går alltid rädda.