Randy Robinson (Mickey Rourke) med artistnamnet "The Ram" är en nersliten wrestlare vars karriär och liv sett sina bästa dagar. Han försöker ta kontakt med sin förfrämligade dotter Stephanie (Evan Rachel Wood) men misslyckas totalt och försöker också få kontakt med en kvinna i form av stripdansösen Cassidy (Marisa Tomei) men även detta går snett.

Till slut anser "The Ram" att han inte har något annat än wrestlingen kvar, även om det blir hans död.

*

The Wrestler är verkligen ingen glad film, Randy är en ensam man och har bara wrestlingen i sitt liv. Filmen är mycket sorglig, man lider med huvudrollsinnehavaren även fast han själv har förstört mycket med förhållandet till sin dotter.

Randy tycker att wrestlingen är allt, även fast han får en hjärtattack och är nära att dö så kan han inte slitas från ringen.

Alla skådisar är bra, men Mickey Rourke är den bästa. Utan honom i den här filmen hade den nog misslyckats totalt.

Man undrar vad som händer i slutet, det är sånt där slut där man själv får fundera på vad som händer med Randy.

Om du har sett filmen, vad tror du händer?

Jag rekommenderar verkligen den här filmen, men var beredd på lite magknip och mycket känslor som rör sig i kroppen!

trailer

"..Jag hatar att lämna människor, att lämna de som jag inte längre anser är bra för mig eller som gör mig illa. Även fast jag blir illa behandlad så blir jag ledsen.

Jag har alldeles för många vänner bakom mig, som valt att säga hejdå till mig eller jag har valt att säga hejdå till dom. Oavsett om det är personen själv eller jag som valt det så känns det fortfarande.

Jag undrar hur människor tänker när de lämnar mig, slutar prata med mig helt plötsligt. Jag har haft människor i mitt liv som har varit helt fantastiska, som jag brytt mig om och aldrig velat mista. Men ändå så går dom. Och jag får aldrig något svar på den frågan, varför gick du?

Det har kommit in alldeles för många människor i mitt liv som plötsligt har gått sin väg. Helt utan känsla och tårar. Hur mycket gillar man mig om man gör något sådant?

Att bli lämnad är lika illa som att lämna någon.

Att lämna någon man håller kär, som man gillar men som kanske inte riktigt passar in för stunden, eller någongång.

Att se en person som man gillar bli ledsen och kanske gråter är nog det värsta, att säga att 'det funkar inte' och se ansiktsuttrycket.

Jag har lärt mig att allt inte ska gå lätt i livet, det ska komma gropar och dalar för att solen sedan ska kunna titta fram. Vägen dit är ibland lång men värt det när man känner själv att man får må bra.

Men att människor ska bli sårade på vägen är aldrig, och kommer aldrig att bli för mig - något som är bra.."