"..Han bodde med sin flickvän Girl - ja hon hette så - och deras rumskompis Samantha, som hade det största paret bröst jag någonsin sett på en så liten tjej; det var tillräckligt för att inspirera mig till att bli en monogam pojkvän för ett tag.."

/Slash

..Jag hatar mina händer?

När jag var så sjuk för nått år sedan så fick problem med mina leder i händer och fötter, när jag får ont så sväller lederna.

Men det är nästan alltid svullet nuförtiden, även när jag inte har ont. Så ja, jag ser hemskt ut när jag väl får ont.

Jag är antagligen den enda som tänker på det, men jag tycker det är hemskt när de sväller.

Lynyrd Skynyrd - Floyd

Den här låten måste spelas minst en gång om dagen!

Det har inte skett stora förändringar i mitt liv måste jag säga. Jag var en nyföding när mamma och pappa skildes så jag fattade ju inget av det, jag har i stort sett bott med mamma hela livet förutom några vändor med pappa när mamma jobbade natt i fyra år.

Jag har bott på samma ställe i hela mitt liv, jag har aldrig sett mamma bo tillsammans med någon kille, jag har själv aldrig varit med om någon stor förändring.

Tills nu.

Jag fyller snart 21 år och är med om den största förändringen i mitt liv so far.

Mamma's kille Staffan flyttar in hos oss.

Måste jag säga att det känns jävligt konstigt? Jag och mamma har alltid bott ensamma, jag har bara bott med en man tidigare och det är brorsan (ja jag räknar bort papsen nu). Det har alltid varit vår lilla familj och nu har den utökats.

Jag måste erkänna att jag varit jävligt bitter och arg, sur och en hemsk människa.

Jag vet inte hur mycket jag har att säga till om, eftersom jag trots allt är ganska gammal nu och egentligen borde ha flyttat härifrån.

Men det är en väldigt stor förändring i mitt lilla liv, att mammas kille inte bara är här ganska ofta, utan nu kommer vara här hela tiden och ha alla sina saker här.

Det är mycket som försvinner men samtidigt mycket som tillkommer. Vi kommer nog komma närmare varandra, skratta och ha kul ihop, men både jag och Staffan har starka viljor och åsikter så det kommer nog komma en tid då vi ryker ihop.

Men det ska vara så när man bor ihop.

I mitt lilla huvud har allt bara gått så fort. Det där inlägget om tandborsten känns som att jag skrev igår. Det känns som de nyss träffades. Det känns som det går så fort.

Men det som man hade så svårt att förstå när man var liten; så är det faktiskt mamma som bestämmer.

Och nu ska jag inte glömma att jag bara bestämde hux flux att mitt ex, Mathias, skulle bo här hemma.

Men är det samma sak?

Men jag vill nog att det ska funka, även fast hälften av mig skriker och inte förstår dessa förändringar. Jag måste nog inse att det tar tid sånt här, och jag hoppas ändå allt kommer gå bra, såklart.

Jag och Staffan i lägenheten i Solna. Och min underbart fina frisyr som alltid är så där snygg på morgonen.