Shutter Island, är en amerikansk långfilm från 2010 regisserad av Martin Scorsese med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Filmen är baserad på författaren Dennis Lehanes bästsäljare.

En kvinna som begått mord har rymt från ett mentalsjukhus beläget på ön Shutter Island. Rymlingen antas gömma sig på ön, vilket gör att kriminalkommissarie Teddy Daniels (Dicaprio) skickas dit för att hitta henne.

Man möts av amerikanskt 50-tal, två agenter som är på en båt på väg till en anstalt för mentalt störda, tunga brottslingar som sitter på Shutter Island. En kvinna har rymt därifrån och det blir deras jobb att hitta henne.

Det är grått, det är spänning, musiken gör att man tänker: vad som helst kan hända nu. Precis som man tror att inledningen av den här filmen ska vara.

Anstalten är värre än ett fängelse, ingen kommer ut därifrån. Alla bevakas och snart kommer det fram att det inte är ett hyggligt ställe att vara patient på. Och om man väl kommer in dit kommer man inte ut, något som Teddy snart får veta..

Teddy Daniels drabbas av svåra migränanfall både på båten och när de sedan hoppat av, tillsammans med det och de mardrömmar han har mår han inte bra.

Han hoppar runt i dåtid och nutid, vilket gör det lite svårt att hänga med, vilka de pratar om och om det är just nutid eller dåtid. När en scen spelats, får man vänta i 5 minuter för att sedan få känslan: "aha var det så det var!"

Jag tycker det är jobbigt, filmen är lite snurrig på just det viset.

Musiken och det hemska vädret som slår ön är perfekt för filmen, men det är något som fattas. Man kommer snabbt på vad som ska hända, man märker att alla döljer något.

Jag som oftast är rädd för alla filmer med otäck musik blir inte alls rädd, men jag tycker inte alla filmer ska gå ut på att man blir rädd heller.

Man får veta jätte mycket om denna Teddy, hur dåligt han mår för vad han gjort, vad som har hänt hans fru. Den blir mer psykologisk än skrämmande, både för hans del och för patienterna som finns på Shutter Island.

Jag gillar Dicaprio, han har gjort mycket bra och utvecklats till en mycket bra skådespelare. Han är bra även i den här filmen, trots att det inte är en höjdare. När man väl känner spänning så dör den ut rätt så snabbt, det är inte en film som man lägger på minnet. Men jag gillar att den är så psykologisk, hur Teddy hanterar sina svåra minnen och sedan möta liknande situationer på ön. Men när jag väl känner så och det positiva i filmen kommer fram så blir den lika förvirrande igen.

3/5