Vi har alla blivit kallade för något, men det var nog första gången jag blev kallad för emo. Oftast fattar människor att jag är en rocker. Idag blev jag kallad för emo, det var en upplevelse! Det hände när jag skulle ner på stan, möta mamma och Staffan och gå och äta fish'n'chips för första gången på Svensson's :) Det var jätte gott, men alldeles för mycket mat för min mage (jag som tror den fyller jäätte mycket). Ja, det maten var god men sällskapet vettetusan.

Efter middagen så gick jag och köpte nya lurar för dom gick sönder idag, sen så råkade jag köpa en ny kamera.. Min gamla var inte sådär jätte bra, bilderna blev ganska brusiga och den mådde inte bra efter lördagens regn heller.

Den jag har nu är superbra! Jag har aldrig haft en sån bra, och att den dessutom var väldigt billig gör ju det hela mycket bättre.

Jag hämtade även ut mitt paket från Lindex, med massa underkläder.

Nu ska jag försöka göra något här i rummet, det är verkligen kaos. Det ligger kläder överallt. Och gammal disk. Den som dricker upp den gamla mjölken får en tjuga!

Idag fick jag ett paket från HM, det innehåll tröjor, linnen, skor, smink och underkläder.. Bland annat. Jag är mycket nöjd!

Här är lite av vad det var;

Räkning blir på ungefär 1600. YEEY. Jag längtar.

Nu finns det tydligen en ny funktion på Bloggplatsen.

Nu kan du ställa en fråga till mig, du hittar det just under min omröstning - "fråga mig".

Klura ut några frågor vetja ;)

"När jag växte upp fanns det två saker som var impopulära i mitt hem. Den ena var jag. Den andra var min gitarr."

Bruce Springsteen

Om en liten stund så börjar fotbollen, jag sitter naturligtvis och tittar (samtidigt som jag får massage...). Det är bara EM-kvalgenrep, men det är ju ändå kul att titta på fotboll. Det svenska landslaget möter Skottland på fina Råsunda.

Det ska bli kul att se det nya landslaget, för det förra var ju inte sådär jätte bra.

Efter ett års uppehåll från landslaget så är även Zlatan med, mannen som jag inte har så mycket förtroende för. Nu måste han slita, göra mål och komma igång för att få tillbaka mitt förtroende iallafall.

Hamrén har dissat Källström, vilket i mina ögon är väldigt väldigt knepigt.

Jag hoppas att han tagit in de nya hungriga spelarna, annars blir det nog lika dåligt som alla gånger förut..

Sådan rockfar, sådan rockson.

Nu hyllas Bruce Dickinsons son, metalsångaren Austin, 20.

Pappa Bruce, 52, har frontat Iron Maiden i sammanlagt 23 år.

Sonen Austin Dickinson är sångare i Rise to Remain.

För fyra år sedan blev Dickinson förbjuden att gå på bandets konserter eftersom sonen blev nervös och generad av att ha rocklegendaren i publiken.

*

Att vara son/dotter till en känd rocker måste nog vara väldigt svårt, så kanske inte konstigt att han blir lite nervös? Och pappa får nog kanske lite mer uppmärksamhet än sonens band..

..Är ELLE perfekt! Jag fick dessutom en extra tidning och en bok.

Jag är lite hängig idag pga hosta, halsont och lite ont i örat. Det jobbigaste är nog att jag är sjukt trött. Hoppas det går över snart.

Det blir nog sängläge idag, om jag inte får för mig att gå på bio.

Här kommer äntligen bilderna, både från mig och Jessican.

*

Fredag:

Först var vi på stan, shoppade lite, drack lite cider, gick runt. Sen så åkte vi hem till Solna och fixade oss, det råkade slinka ner några jäger innan vi åkte. Väl framme i Kungsan så såg vi Corroded, sedan så träffade vi Micke, Pierre, Lena och hennes bästis Tomas (?). Vi var där hela kvällen tills Crashdiët spelade, efter den konserten hängde vi med Oskar, träffade både min far och mor.

Jag hade en superkväll, jag hängde med bra folk och såg sjukt bra musik!

Jag och pappa (ja, my real one) 

Falkarna!  

Lördag:

Var helt död i skallen, kände mig bakis men jag tog mig upp efter två timmarssömn typ. Fixade oss och åkte till Stora Skuggan där Sonisphere höll till.

Oskar var med oss, han var väldigt avis på att han inte fick vara med tror jag.. Haha!

Vi hann se lite av Imperial State Electric, men jag önskade att vi fick höra mer. Efter den snabba konserten så käkade vi lite, drack lite cider. Vi lyssnade/såg Anthrax. Sen började himlen öppna sig. . Som jag skrev tidigare så har jag inte varit med om något liknande, detta gjorde nog att jag inte kommer klaga lika mycket på regn.

Vi gick runtrunt där, det var en evig längtan på den där mannen med stort M. Vi kollade på Slayer, det är inte min musiksmak men det är klart man ska kolla när man väl är där!

Sen började han.. Iggy Pop. Vilken man! Han skuttade och hetsade som fan, jag undrade om det var en 10åring fast i en gubbes kropp. Jag var jätte lycklig, jag har alltid velat sett Iggy och nu fick jag göra det. Konserten var en perfekt start, han levererade som fan. Om han kunde så hade han nog hållt på två timmar till.

Sen var festen igång. Och regnet. Men vad gjorde det, även fast både jag och Jessica skakade, frös och spände oss så varje del i kroppen värkte så fick vi ju ändå det vi kom för: musiken. Åh underbart.

Medans vi stod och huttrade kollade vi på Alice Cooper. Som jag misstänkte så hade han världens show, han dog flera gånger och så dödade han en bebis och en brud. Man stod där och smålog för man inser att de äldre är så bra, de är så proffsiga och duktig och gör allt för fansen. Alice var allt och lite till, jätte bra! Man kämpade mot det fula regnet och han lyckades göra så man glömde det en liten stund, man undrade om man ville vara kvar och se allt som var kvar. Svaret var självklart jaaaaaaaaaaaaa!

Sedan gick vi iväg till den andra scenen, med en stora förväntningar. Jag och Jessica nästan studsade innan det satte igång. Sedan gick de på scenen. Mötley Cruë.

Alla har vi hört att de ska vara dåliga live. Det var inte det den här gången. Shit, det var sååå bra! När jag stod där förstod jag inte riktigt att de var dom jag såg. Tommy sa att Stockholm var ett bra ställe att vara kåt på, Nikki knäppte kort på oss, Vince var jätte glad och trots svåra kramper så var även Mick igång. Hela bandet var igång, även fast de mest spelade - de hade ju ingen tid att prata på, så var alla så sjukt glada och bara log hela tiden. Under den här konserten blev jag genast varmare, vi stod väldigt bra till.

Efter konserten så var det katastrof, det var pölar och lera överallt. Tillslut sket vi i det och gick som vanligt  (fast med en viss försiktighet, jag ville inte tappa skorna). Innan det var dax för det sista bandet så träffade vi pappa, då fick vi té och munkar, haha, tro mig det behövdes! Vi stod väldigt långt bak, men det gjorde inget. Det fanns många skärmar och ljudet var perfekt. Det var på Iron Maiden konserten. Har jag verkligen sett dom? När man har sett så stora band är det lite svårt att förstå. Självklart var Maiden jätte bra, jag började nästan gråta när de hyllade Dio. Tänk om han hade varit där.

Tyvärr såg vi ju inte hela konserten men vi var så nöjd ändå, vi sjöng Fear of the dark när vi gick mot tbanan.