Dagens humör: Humöret är inget speciellt, är varken eller. Det känns konstigt

Dagens klädsel: Strumpbyxor (ser som vanligt ut som en simpa) och tjocktröja över

Dagens musik: Hmm.. Har inte lyssnat så mycket på musik idag. Men det får nog bli Lil' Wayne dårå "drop the world" feat. eminem, mmmmm!

Dagens saknad: Chips&dipp

Dagens längtan: Chips&dipp (mamma gick och köpte det till mig, ibland har man tur)

Dagens hat: Jag har verkligen inte tyckt om tanken om en moské på Grand Zero. Och en man som gör mig lite smått irriterad, visst får man hata då?

Dagens vill: Duscha, men jag orkar inte. Jag luktar nog illa ett tag till!

Dagens vill inte: Ha ont i mina fötter meeeer, blä

Dagens mys: Gosade ner mig med Fringe och somnade gott efter ett tag

Dagens gå upp: Gick upp 06.15 imorse!!!

Dagens vill verkligen inte: Umgås, jag har varit grymt osocial idag

Dagens jag är: Seg som en gnuuuuuuu

Igår var det 9 år sedan Word Trade Center rasade ihop. De flesta kommer ihåg exakt vad de gjorde den dagen.

Själv var jag och mamma och kollade översvämningen som var här i Sundsvall för att sedan komma hem till brorsan och hans kompis som satt chockade vid tven.

Jag blir alltid på något sätt fascinerad av det här som hände för 9 år sedan, hur det kunde hända. Igår såg jag en dokumentär om detta, 102 minuter som förändrade America. Där får vi se hur det verkligen var, för den som var på plats. Man fick se hur människor var i panik, hur molnen kom emot alla, samtal. Tänk er om man varit där, shit så sjukt.

Jag tycker jakten efteråt var helt fel, den där smarta mannen Bush var helt tokig i krig och skulle naturligtvis döda alla. Vilken man till en viss del kan förstå.

Hur kan ens dessa män ta sig in i planen och begå detta?

Grädden på moset just nu är väl att de ska bygga en moské på Grand Zero. Det är som att sparka på en som ligger. Vilken jävla sätt att behandla offer och anhöriga, de som varit med om detta.

Även fast jag inte själv är amerikan är jag väldigt stolt över brandmän och poliser som gick in för sitt liv för att rädda andra. Det är värt allt och lite till, fast inte en moské.

Här nedan följer samtal för den där hemska dagen för 9 år sedan, jag kan inte ens tänka mig hur det ska kännas att få ett sådant samtal.

Åh, jisses. Äntligen är denna vecka slut. Jag har jobbat hela långa veckan, och det är nog inte så konstigt att jag är trött. Eftersom jag är en nattmänniska så är jag grymt trött på morgonen.

Nu har jag precis landat hemma efter dygnets jobb, det känns skönt. Jag ska dricka lite trocadero och se på ett nytt avsnitt av Jersey Shore, sen ska jag nog ta och blunda en stund.

Jag får se vad dagen bjuder på, Andreas snackade om att vi skulle ses. Yrpanna som jag är så vet jag inte vad jag svarade, men den som lever får se som man brukar säga.

Hörs senare,

puss!