Man höjer inte längre på ögonbrynen när man läser om hur en kändis tagit droger på en krog, blivit haffad med att vara påverkad eller haft en otillåten "cigg" på sig.

För mig är det bara att läsa, jag tänker inte så mycket på det.

Förns nu.

Jag har inte Paris Hilton, Lindsay Lohan eller George Michael som idol, men det finns ju dom som har det. Som ser upp till dessa människor och tyvärr, följer dom i deras fotspår.

Alla människor strävar efter något, vad det än kan vara, men när man är känd, vill man uppnå allt då? Nå det som kanske inte vanliga döda kan nå?

Precis som att droger cirkulerar kring kända människor gör även otrohet det. Är det inte spännande nog att man syns överallt, måste man få i sig okända substanser eller vara otrogen mot sin fru, bara för att?

Jag kommer aldrig riktigt förstå kändisvärlden, det måste vara som en liten bubbla, en bubbla som man inte helst vill krossa. Och inte alla kommer in i.

Men alla verkar inte tänka på hur många fans det finns, hur många småkillar och tjejer som ser upp till människan. Om man har dåligt självförtroende så försöker man nog jämföra sig med denna kändis på ett eller annat sätt och ta efter, "för det verkar ju vara okej".

När blev det acceptabelt att vara precis hur man vill i media, och i själva livet, utan några helst konsekvenser av vad man gör? När ingen säger åt en att det inte är okej, då kan det nog inte vara så lätt.

Är man rik kan man få tag på de bästa drogerna, de bästa kvinnorna och männen, allt är spännande och bäst av allt - man kommer ifrån lagens långa arm, som annars trycker ner den vanliga människan.

En kändis får otroligt många förmåner, men, är det verkligen värt det?

Mel Gibson, Lindsay Lohan, Shia LaBeouf, Paris Hilton - mugshots.

Den här lillapluttgrejen gör stört ont. Det ser inte så fint ut måste jag säga. Att jag dessutom inte kan böja mig ner för att sätta igång micron gör det hela lite mer roligare. Tur att jag gillar att trycka på blåmärken.

Så, vad har vi lärt oss av detta?

Don't go to a rockkonsert and wilda runt! (var som en vanlig sundsvallsbo och stå stilla). 

Ikväll börjar ÄNTLIGEN Leffe Gw's program Veckans brott.

Nu har jag saknat gubben i rutan, äntligen har han ett eget program oxå!

Kvällens program handlar om dubbelmordet på Anna-Lena Svensson, 56 och Mohammed Ammouri, 8, i Linköping 2004 som fortfarande inte är löst trots säkrat dna och mordvapnet som var kvar.

Veckans brott börjar kl 21 på 1an, ikväll.

Ni vet hur man tänker "idag ska jag fixa det och det, jag ska köpa det, gå en promenad, kanske städa lite.." och så slår man upp sina små blå och märker att man inte orkar NÅNTING. Och man mår ju inte bättre av hur man märker att alla runt sig fixar tusan allting. Äh, sånna här dagar ska man ha, man gör ingenting, glor mest på tv eller datorn, bara burrar ihop sig i sängen, utan att vara depp - bara för att det finns sånna dagar oxå. När man är lat.

Jag ska ta vara på alla sånna här latdagar, för jag jobbar nämligen 2 pass denna vecka sedan veckan efter jobbar jag varje dag utom torsdag. Då har jag lovat mig själv att gå på Johnossi, jag har även lovat min söta vän det. För det är vi värda. Bara hon kommer ihåg det..

Jag har precis ätit en väldigt sen frukost.. Snart ska jag kolla klart på 2012, som jag inte orkade se klart igår. Jag måste ju säga att det hade varit lite fränare om man sett den på bio.

Jo just, tillsammans med den här latheten har jag blivit påhälsad av en förkylning. Härligt. När jag tittar ut och ser det gråa vädret så kanske det inte är så konstigt.. Usch, snart är det mörkt varje timme här i Norrland.

Föresten, har fortfarande ont i nacken av headbanging från i söndags. Fan vad grymt.

Puss.

Recension, Sundsvalls Tidning:

"Volbeat är ett av få band där varje liten detalj känns så kolossalt genomtänkt utan att det för den sakens skull känns det minsta tillgjort. Det är en svår balansgång där Satyricon är världsledande, men med Volbeat tätt nosande i hasorna.

Från det storslagna introt med den väldesignade Elvisdödskallen till att de sista tonerna tas i det perfekt välbalanserade extranumret går allt på räls. Åtminstone om man fortfarande menar det positiva i uttrycket och inte hysteriskt försenade tåg.

Med en Michael Poulsen på topphumör, ödmjuk framtoning och välvässad pipa ger Volbeat en storslagen show med utmärkt setlist och strålande visuell framtoning. Volbeats absoluta styrka är att de både kan ro hem genretrogna rockabillylåtar, metalmangel och deras egna patenterade genrehyrbrid utan att det inte känns det minsta konstigt eller spretigt.

Det befästs för övrigt fullständigt när LG Petrovs välkända kroppshydda gör entré för lite gästvrålning. Fantastiskt.

Volbeat demonstrerar inte bara att de är ett av Nordens absolut bästa liveband just nu, utan även den fullsatta Sporthallen visar framfötterna som en utmärkt arena för band som är för stora för spegelsalen, men för små för Nordichallen. Fler arrangemang här tack.

Den halva av publiken som blev skräckslagna av Entombed (enligt Poulsen själv lyssnade många i publiken enbart på Britney Spears. Och Volbeat såklart) repade sig förhoppningsvis av Volbeats skolboksexempel på hur hårdrock ska framföras live."

Nu har jag duschat bort skammen från igår, ligger nu i sängen och ska glo på film, 2012 för att vara exakt. Jag kommer efter att ha sett denna säkert nojja om att världen ska gå under.

Eftersom jag somnade vid 3 idag efter att Jessican dragit och sov till 7 så lär jag vara vaken ett tag inatt..

Så, nu har jag börjat vakna till lite mer.

Gårdagen var grym, jag älskar verkligen Volbeat! Även fast dom har många fjollåtar på nya skivan, trots det så var dom väldigt hårda och grymma. Många riff från Metallica och en hyllning till Dio blev det oxå :) Jag är grymt nöjd att jag gick på denna konsert, det är något man inte ska missa! Skrek som en idiot så jag hade nästan ingen röst kvar när vi vandrade mot stan sen, haha.

Ett stort minus är dock Sundsvallspubliken. Fan vad ni suger. Jag har aldrig sett något liknande, det är ingen som rör sig eller skriker, eller ens mimar till musiken. Ni sitter stilla och kollar på klockan och undrar när ni ska få komma hem. Shit, jag skäms för bandens skull som måste gå ut och möta det, det är alltid bara en klick som verkligen rockar.

Toppen på moset så sitter människor med foppatofflor..... På en rockkonsert!! Ta mig härifrån tänkte jag flera gånger, tur att musiken var så tok bra.

Efter konserten blev det efterfest på Stadshuset som höll på hela natten, det var verkligen skit kul! Det var jag och Jessica som levde rövare där tillsammans med roliga killar, bra musik och JDn i högsta hugg!

Sedan fick vi för oss att gå hem..

Och där slutar den väldigt braiga söndagen :) Bra musik och bra människor, det kan ju inte vara bättre!

Bilderna kommer upp alldeles strax.