Vad saknar jag..?

1. Backyard Babies

2. Mina djur

3. Människor som helt plötsligt sprungit ut ur mitt liv

4. Serier som tagit uppehåll

5. En riktig trevlig kväll med med brorsan och mama

6. En svart lång tröja som är helt tvärborta

7. Min tungpiercing

Jag måste ju säga att vissa jobbnätter är lite roligare än andra. Om jag jobbar en onsdag, fredag eller lördag så är chansen stor att fylletrattar ringer och terrar mig. Och varför inte svara? När man ändå sitter och undrar hur man ska klara av att vara vaken, så är det kul att prata, med en icke så nykter människa.

Julafton var inget undantag, då ringde J, ja vi lämnar det där.

J hade festat och ville att jag skulle komma förbi, men det gick ju inte. Dock så ville J prata, vilket slutade i ett grymt skrattanfall..

"Nu måste du, Bella, lova att du ringer när du har slutat. Jag kommer säkert vilja prata då igen, precis som nu. Och lova nu detta. Annars blir jag fruktansvärt förbannad. Och det kommer hålla i sig ska du veta! Fruktansvärt förbannaaaad"

Ja, vad ska man säga.. När man är nykter och hör en onykter människa säga så, det låter roligt.

5 minuter senare fick jag ett sms: "jobba fifän".

Jag blev lite piggare och orkade jobba klart natten och morgonen, fylleskallarna förgyller mina mornar när jag får sitta och häcka på jobbet.

Och hela den här julhelgen har folk terrat mig, folk från stan enda till vår huvudstad, men visst är det mysigt.

Och det här mina vänner, var en liten berättelse, from me to you.

Precis som alla andra människor har även jag rädslor. Jag är nog den nojjigaste människan som går i ett par skor, jag tror ständigt att jag ska bli mördad (helst något taget ur Criminal Minds), jag tror bussen ska krocka, jag tror att jag ska bli skjuten av någon i bilen som åker förbi mig, jag är rädd för hajar, nålar och hår, jag tror jag ska halka och mosa höfterna, jag är rädd att bli sjuk och hamna på sjukhuset, jag är rädd för att mista alla jag håller kär.

And so on..

Nu är jag ju inte sådär hyper kring allt det här, jämt -  men tankarna snurrar ofta, tur att man har sån där hjärna så man faktiskt kan säga åt sig själv att sluta.

Jag har för mycket rädslor, för ofta, fast jag skulle nog kalla det nojjighet blandat med rädsla för typ.. Allt. Men jag är bara en människa.

Men allt som oftast så är jag rätt nöjd och o-rädd, stämningen och hur jag mår spelar nog in väldigt mycket.

Tyvärr så har ju rädslan nog tagit över många människor, helst när det gäller brott och sådant. Det är jätte tråkigt och ska inte behöva vara så, men säg den tjej som inte är rädd att gå själv genom mörkret? Säg den kille som inte blir rädd när han ser ett gäng bakom sig?

Rädslor är oss. Det är vi.

  foto david einar

"Barn börjar med att älska sina föräldrar.

Sedan dömer de dem.

Och ibland, förlåter de dem."

Oscar Wilde

Min favoritplats är helt klart, utan tvekan, där min stuga ligger. Det är en bit utanför Juniskär/Kvissleby/Sundsvall.

Den har stått där i flera flera år, den är inte direkt så fin, men det är det som är charmen med det hela. Man måste elda för att få värme, det finns ingen toa (inte en sån där vi normala är vana vid iallafall), knappt någon dusch.. Men all oro, deppighet eller vad man nu känner försvinner när man är där. Lugnet man får i kroppen när man är där är helt obeskrivligt.

Tänk att ett ställe kan göra så med en, synd att jag inte är där så ofta då det inte går någon buss dit och på vintern kommer man inte fram med bil.

Har ingen bild på stugan, men här är en bild på vägen dit iaf :)