if you're drinking like i'm drinking - put your hands in the air

if you're smoking like i'm smoking - put your hands in the air

if you're humping like i'm humping - put your hands in the air

Detta ska din mamma/pappa/den du vuxit upp dig lärt dig innan du börjat skolan:

Säga tack.

Vara tacksam för det man har.

Visa uppskattning.

Vara glad för andras skull.

Det har jag lärt mig, och ack så långt man kommer i livet. Jag tycker det är ren ohyfs om man inte kan detta, eller har lärt sig eller bara inte vet.

Jag säger hellre tack en gång för mycket, än en gång för lite.

Jag ser hellre människor runt mig vara glada och lyckliga, så blir jag själv glad.

Men alla är ju inte som mig, eller som dig, vilket kan vara bra men i just dessa fall vet jag inte. Man kan tappa kärlek, tro, människor, om man inte visar uppskattning, och det ska såklart kännas att det är riktigt. Det ska såklart komma från hjärtat.

Vissa har så svårt att visa sig tacksamma, varför är det så? Är de snåla? Är de bortskämda? Spelar de bara fula?

Jag tycker det är fult att inte veta hur man ska beté sig, man ska vara glad och tacksam, för vad ens vänner och familj, närstående, alla, ger en. Annars finns det risk att de inte längre vill finnas kvar i ens liv.

Jag går inte runt och säger tack hela tiden, jag älskar inte alla varje dag, men det är fruktansvärt bra att jag vet hur jag ska göra när det väl inträffar.

Och om du inte vet hur du ska göra än - lär dig.

Otacksamma människor är det fulaste som finns, det är inget man vill uppleva, man känner sig inte behövd, man vill inte ha någon sådan människa i sitt liv.

Ett tack kan betyda så mycket för någon.

Precis som att känna sig uppskattad och bra. Och alla i sin närhet är faktiskt bra, annars skulle de inte finnas i ditt liv, eller hur?