Tyvärr hinner jag inte med att knäppa kort på vad jag har på mig idag, då jag faktiskt har ett jobb att sköta   

Ni får gå i ovisshet om detta högst intressanta ämne, om vad jag har på mig idag..

(jag kan säga att det inte är nått snyggt då jag inte orkar tänka klockan 7 på morgonen)

Klubbland är ett program jag helt missat, det går på svt (samt play) och man får följa artisterna innan de går upp på scenen sen får man se låtar från en konsert.

För ett tag sen såg jag Johnossi, där man får se hur de peppar upp sig, hur de kan ha så mycket energi på spelningar och så får man se fem låtar live.

Det är grymt bra gjort och det är kul att följa bandet, som man sett så många gånger.

Spana in det här programmet, det finns just 8 avsnitt på svt play.

Och du bör spana in dessa två gossar som bildar Johnossi, om du har sett dom live eller inte - nu får du chansen!

Här kan du kika in det!

Me&Jessican 

Jag hoppas hon inte misstycker att jag valde damen ;) 

Denna vecka består av jobb, 8-21. Det är nått helt otroligt vad tankar man hinner samla på sig under den tiden, samt innan jobbet. Och efter. Och det behöver nödvändigtvis inte handla om själva jobbet, utan om allt möjligt. 

Jag vet inte om jag blir förvånad över den här stadens invånare längre. Jag har sagt det så många gånger förr; det är otroligt vad man är med om ibland. 

Man kan inte gå en centimeter utan att någon vet att man just gått en centimeter. 
Alla vet vilka man är med, vad man ska göra, och vad man ska göra innan man ens själv vet vad man ska göra.

Jag bryr mig inte det minsta, alla får tro vad de vill om mig, jag vet ju alltid bäst själv.

Men, att komma fram till mig när jag har roligt med mina kompisar på krogen. Ja, där tror jag faktiskt min gräns går.

Varför ska jag alltid behöva försvara mig själv eller människor jag känner? JÄMT?! 

Jag blir så sjukt less och irriterad över människor som aldrig kan skaffa sig ett eget liv. Den här staden tar kål på mig, människorna tar kål på mig. Ni bara suger ut all energi ur min arma kropp, dock får ni slåss för att få den. Än lever jag och frodas!

Blir jag förvånad? Njae. Men vissa saker som ploppar ut ur andras munnar är ju bara skumt. Konstigt.

Och jag tänker fortsätta slåss, enda tills jag lämnar den här staden.

Mig, som tillskillnad från andra, ska ni fan inte få käka upp.

Jo, det är en underbar stad jag lever i. Synd att man inte kan skicka vissa som bor här till månen.. 

Man skall icke sluta förvånas, någon dag kanske dessa människor inser och tar sitt förnuft till fånga (och fattar att jag faktiskt inte har sånt jävla intressant liv).

Och det var tanken för idag. Med en gnutta lesshet för jobbet så hatar jag min stad just idag.

Puss på er.

Lite dåligt ljud i början, sen så!

Finpojkan kan spela bra!

Jag har den roliga ovanan att bita på mina läppar. Det gör jag när jag är stressad, okoncentrerad eller bara har tråkigt. 

Jag vet inte riktigt hur man blir av med detta, så jag biter på tills de försvinner helt enkelt..

Det blev inte så många bilder i lördags, trots att det var ett helt gäng hos mig.. 

Men att få en Snuffiplutt och Hildur på kamera, ja det är inte fyskam det heller!

Jag skulle faktiskt vara otroligt självisk om jag vann pengar. Jag skulle shoppa som en idiot, jag skulle köpa lägenhet i Sthlm, åka utomlands. Sen vet jag inte riktigt hur pengarna skulle räcka till något mer.

Jag skulle givetvis skämma bort brorsan, mamma och mina närmaste vänner. På lite allt möjligt.. 

Men först skämma bort sig själv!

Det är ju kul att man aldrig vinner något.. Har sån himla otur, med i princip allt.