.. Jag tog studenten! Ja, jag har faktiskt koll. Konstigt nog. 

Tiden bara flyger fram och nu är det nya, fulla, glada studenter som står på trappan och flaken och skriker av lycka. 

Jag kan inte fatta att det redan gått två år, jag minns (?) det som igår. 

Det är många som säger "Åh, vad jag skulle vilja göra det igen, ta studenten igen!", riktigt så tycker inte jag. Inte alls faktiskt. Själva dagen var skittråkig, först skulle man sitta i ett klassrum och lyssna på nån gubbe (som jag förövrigt kom för sent till då jag valde att dricka jäger istället..), sedan en lärarmiddag där lärarna verkligen kollade så man inte drack. Vilket jag gjorde. Och de blev sura. 

Jag fick mest alkohol av alla i min klass, vilket gjorde de lite smått avensjuka och väldigt hänginga på mig och ville ha champagnen av mig. Jag fick ont i fötterna när jag var på flaket och skrek sönder halsen. 

MEN, det var ju inte tråkigt hela tiden. När jag väl kom hem så hade jag grymt kul med familjen och vännerna! Käkade asgod smörgåstårta och drack, drack lite till och drack ännu mer. 

Jag skulle vilja vara sådär full igen. Mysgofull. Ingen hade tydligen sett mig så där mongis. Och jag har inte lyckats sedan dess.

Studenten för mig var inget speciellt, men jag kan förstå att det var det för vissa andra. Jag hade mest ångest över; att nu var jag verkligen vuxen.. 

Det har ju trots allt gått hyffsat för mig efter studenten, trots inte så bra betyg och champagnerus som inte riktigt ville släppa. 

Och jag är så jäkla lycklig att jag slipper skolan, att jag nu får välja om jag vill börja plugga igen. 

Happy thougts!

Jag sket i allt som hette vita klänningar, "snygga" mössor och allt sånt. 

Läju va lätt att spela trummor upp och ner..

Idag ska jag försöka hinna med att gå på stan en sväng, måste verkliigen köpa hårfärg. Ser ut som skit i skallen. 

Sedan måste jag städa innan det bär av till fina huvudstaden! Jag hoppas innerligt att jag gör dessa saker, efter ett nattpass brukar jag vara hyffsat seg och mest kolla in i väggen..

Om 6 ynka dagar får jag se Linkin Park. 

Mitt älskade jävla band. 

Jag kan inte beskriva lyckan jag känner så fort jag kommer på mig själv när jag lyssnar på dom; JAG SKA FAN I MIG SE DOM! PÅ RIKTIGT!

Jag kommer svimma när dom går upp på scenen. Åh.

Jag drömmer mig tillbaka en stund. Eftersom känslan för mig när jag lyssnar på ett band jag verkligen älskar, så är det precis som att vara kär. Hjärtat slår ett extra slag, jag blir varm av kärleken. Det är nog den finaste och renaste kärleken.

Att nästan jobba ihjäl sig är nog värt det, för att få bli ledig och se det här bandet. 

Idag lyckades jag att sova två gånger. Somnade efter jag kom hem från jobbet, vaknade, käkade, somnade igen, gick till ica och nu sitter jag här.

Har precis insett hur jävla fet jag är. 

Jo, det är sant. 

Och vad gör man åt det? Jo, man käkar godis såklart. Att tröstäta må vara det bästa i sånna här situationer, och jag skulle kalla just min situation som rätt så fet, trött och orkeslös. 

Jag tycker inte illa om mig, jag säger bara sanningen, eller hur?!

Nä nu jävlar. 

Snart är det fotboll, Sverige (Svärje) mot Finland. Jag gillar inte Finland. Må de blågula spöa skiten ur finnarna. 

Heja heja Svääääärjeeee! Utan Zlatan i laget så går det här vägen! (Gillar inte han heller så ni vet).

Whopwhop!