You come around when you find me faceless
Fuck me like you hate me

Den här veckan och nästa vecka kommer ta kålen på mig. Jag jobbar konstant. Olika pass pass hela tiden förvirrar hjärnan rätt bra, och när det är så långa pass så får man klaga. 

Det är bara den fjärde juni, och jag är redan bokad till 193 timmar. Det är sjukt. Jag hoppas jag pallar trycket så att säga, det känns som jag kommer vara värd lönen när den trillar in. 

Jag måste säga att jag inte alls har haft någon större blogglust, jag som var totalt beroende förut, haha. Men det kommer och går sånt där antar jag :) 

Nu sitter jag och glor på England's matchen, må de vinna, just nu ligger de under dock.. 

Om några timmar ska jag pallra mig till jobbet för ännu ett nattpass, sedan är jag äntligen ledig några timmar imorgon! Då ska jag bara njuuuuta, kanske dammsuga lite. Fan vad jag hatar damm. På tal om det.

Nej, nu ska jag glo vidare på tven!

Ha en fin lörday mina vänner!

"Shit, hur har mannen lyckats skriva en hel bok?" - var första tanken när jag slog upp boken. Och redan när man bläddrar i de första sidorna så möts man av ändlös humor. 

Boken är rätt tjock, har mycket detaljer i den, hur kan karln, som har knarkat mer än någon annan komma ihåg allt detta? Jo, han har ju självklart fått hjälp på traven..

Ozzy är en legend. Självklart. Han har uppnått det som somliga bara kan drömma om. Han har så mycket fans som älskar både han och musiken han gör, och har gjort. 

För mig är Ozzy Osbourne inte så mycket, missförstå mig rätt: jag beundrar mannen jätte mycket, men tycker inte alls han kan sjunga för fem öre. Jag skrattade åt honom när serien gick på MTV. Jag vet inte alls hur han har levt (eller jo, delvis då) eller hur han har lyckats som han gjort.

Därför valde jag att läsa boken, med vild förtjusning. 

Man får veta hur hans barndom var, hur han levde, att han hatade att jobba på fabriken där han växte upp med sin mamma och pappa. Han skulle inte klara av att leva det där livet. Så han valde att bli musiker.

Man förstå hur han har kämpat för att komma dit han är idag. Att han lever är ett annat mirakel. 

Visste ni att han tog 45 olika piller när familjen Osbourne valde att ställa upp på showen som gick på MTV och blev jätte känt? Och jag skrattade åt honom. Jag trodde han var så förstörd av allt knark. Och det visade sig att han mådde så dåligt att han var tvungen att proppa i sig allt det där, samtidigt som han hade en sjukdom. 

Jag har svårt att tycka synd om rockstjärnor, de har pengar, brudar, bilar och tillgång till allt, men de väljer ju trots allt hur de spenderar dessa saker. Om de väljer knarket före allt, ja, det är ju deras problem.

Men en sak jag har lärt mig av alla dessa rockbiografier jag har läst, så verkar knarket och alkoholen den enda vägen ut ibland. Det blir sådan press på att prestera, de orkar inte med, de har för mycket pengar att hantera och människor som utnyttjar och stämmer dom hela tiden.

Och det var inte annorlunda för Mr. Ozzy.

Man får lära känna han på djupet; man skrattar, förundras, undrar hur fan han tänkte ibland, blir lite förbannad och njuter av den här boken. Och det mina vänner, är en bra bok.

Man behöver inte lyssna på musiken för att få lära känna personen bakom musiken, eller hjärnan om ni så vill kalla det. En viss beundran och nyfikenhet bör dock finnas.

I slutet av boken så undrar han själv hur tusan han har lyckats överleva. Han söp och knarkade varje dag, var knappt nykter under flera flera år.

Jag tror vi får ha kvar Ozzy ett tag till i rockvärlden.

Läs den här boken!

4/5

Igår fick jag hem Tusenbröder, alla tre säsonger. Snacka om nostalgitripp när jag satte igång första dvden igår kväll!

Jag verkligen älskade, avgudade denna serie. Jag har alltid velat haft den här serien, men har på något konstigt sätt alltid varit jätte dyr. MEN nu så!

Woho! 

.. Jag har något tix på Snook? ("tix"= jag lyssnar på musiken hela tiden, jämt) Ja, alltså gruppen. Den splittrade gruppen som bestod av Oskar och Daniel. 

Om ni inte har märkt det; jag har smygt in rubriker som kommer från deras låtar samt bilder på dessa herrar. 

Snook är för mig en blandning av bra och rolig hiphop, de rappar om töntiga saker som en truckerkeps men även om hur unga människor mår dåligt, svenskar blundar för allt och hur man ska tro på sig själv, även fast man inte vet vart man ska riktigt. 

Snook var riktigt bra, men de är även bra solo. 

Älskar bra musik i mitt öra.

Det är en tänkar dag.

Det är en dag där irritationen växer i min kropp, så jäkla onödigt. Jag hatar när sån där energi tar upp allt. Hoppas det går över snart. 

Denna vecka jobbar jag HEEELA veckan, vanliga pass samt nattjobb. Jag kommer jobba ungefär hela juni, förutom när jag åker ner till Stockholm x2. Jag lär ju jobba ungefär hela sommaren oxå. Gott med pengar. 

Idag jobbar jag med morsan oxå, skönt som tusan!

Nej, kanske dax att försöka få bort onda tankar och onda människor ur skallen?!

Puss.