Tänk att få uppleva två fina söndagar, i rad! Det är inte alltid det är så. 

Idag vann AIK sin sjätte match, det går bra nu!

Åhman-Persson och Muhammed Bangura stod för de två målen (matchen slutade 2-1 mot Kalmar). Matchen var dock inte den bästa, de måste förbättra mycket inför kommande match. 
Men tre pinnar smakade gott, och nu ligger de trea i tabellen.

Brorsan kom hit och kollade på matchen med mig och Staffan, som bjöd oss på mat oxå! Jag tog en kycklingsallad, fast det var mest gröna blad med, inte så roligt. Tur att jag kunde pimpa den så jag kan ta med mig resterna till jobbet imorgon!

Nu ska jag njuta av segern idag, samt duscha och ba må..

Efter alla skriverier om Amy, samt bilder som publicerats så har jag så ofta tänkt "snart kommer hon att dö". En läkare hade sagt till henne att om hon fortsätter att supa och knarka så som hon gör - då möter hon den vägen. 

Idag hittades den briljanta sångerskan död i sitt hem, endast 27 år gammal. 

27 år, precis som Kurt Cobain, Janis Joplin, Jim Morrison mfl.

Alldeles för begåvade, för mycket problem och alldeles för unga. 

Det är precis som att de begåvade har alldeles för mycket problem, ont i själen och tar alkohol och droger för att komma bort från det hela. 

Det är jätte sorligt, jag tyckte Amy var en sån bra sångerska, hon sjöng från hjärtat om ångest och sorg, hon var äkta mitt bland 'Idol' deltagare och produkter. 

Det är synd att en sådan stjärna hade så mycket problem, som tillslut blev hennes död. Jag tror ingen kommer kunna ersätta hennes plats.

The good they die young.

 14 september 1983 -  23 juli 2011

Läs Fredrik Virtanens hyllning till sångerskan HÄR.

Det är ofattbart. Jag kan inte riktigt ta in det. En liten tår rinner ner för kinden. 

Har det verkligen hänt?

Igår läste jag hur en bomb sprängts i Norge. Jag ska vara ärlig: jag tänkte inte mer på det. Jag såg senare bilder på gator, det var grejer överallt, papper, allt i tusen bitar, människor som sprang, grät och försökte få liv i någon som låg livlös, hur poliserna hjälpte de skadade. 

Vad hade egentligen hänt?

Scrollar ner och läser hur någon galning även skjuter på någon ö, någonstans i Norge. Va? Vadå? 

Jag hänger inte alls med. 

Jag tänker: I NORGE?!

Sedan tar andra tankar över min hjärna, vad det är för fel på grannarna, vilken jävla film jag ska glo på, hur tråkigt allt är, och ska jag få besök senare?

Jag kollar inte mer på nyheterna, kollar inte aftonbladet. Jag får besök, är vaken halva natten, skrattar, och somnar sedan gott tidigt på morgonen.

Jag sover så gott, enda till klockan 4, "vad bra! nu klarar jag av att jobba natt!" tänker jag. Jag gör frukost, ringer som vanligt mamma, slår på tven. 

Det är kaos. 

Jag ser bilder på hur döda människor ligger sönderskjutna, människor som gråter, hur Norges statsminister inte ens kan hålla tårarna borta. 

Men kaos, ja, det ordet passar inte ens in, det är för litet - för det här stora som skett. 

Jag får ont i magen, jag känner hur det skriker inom mig, frågar mamma vad tusan det är som har hänt.

EN ensam galning har lyckats förstöra Norge, troligen för alltid. Det kommer ta lång tid innan dessa glada norrmän orkar le igen.

Det känns på något sätt som en personlig tragedi, det skakade om mig. Krig och hemskheter ser man varje dag, men inte i våra kära grannländer. Det är så nära. Hemskt nära. För nära. 

92 människor har fått lämna jordlivet, för att en ensam galning. 

Jag skäms för att jag får några timmar sedan hade det stora problemet att välja film, medans 560 ungdomar på en liten ö, skrek och bad om att få fortsätta leva, sprang och simmade för deras liv, se hur deras kompisar blev mördade av skott. 

Jag mår fruktansvärt dåligt av det som har hänt. Och jag kan fortfarande inte riktigt få in i mitt lilla huvud vidden av det som har hänt. 

Och - vad kommer hända härnäst?

Må de anhöriga finna någon tröst, fortsätta kämpa i detta mörker. 

Må de mördade få vila i frid. 

Och må mördaren få det straff han förtjänar. 

Och låt oss andra, fortsätta kämpa för demokratin.