Bekräftelsebehovet man hade när man var yngre, kan nog inte jämföras med nånting annat. Man skulle synas och höras, både socialt bland folk och på internet. 

Jag är glad att jag bara skämde ut mig på sidor som Lunarstorm, som nu är borta. Jag är så otroligt glad att jag inte är ung och har facebook. För ojoj vad man man måste synas där. Nu är det nog första gången jag känner mig vuxen, men där är bekräftelsebehovet enormt. 

Man ska skriva statusar som får oss gamlingar att rynka ögonbrynen och sucka och fråga vad fan det är som händer. Men sen är det ju alla bilder, man ska helst visa magen och tuttarna, jämt. 

Och jag bara tänker på hur jag skämdes av hur jag skrev saker på internet och la upp någon bild, som i det läget, var mycket utmanande. 

Men nu har allt plötsligt blivit ännu värre, och om man inte visar det här - så ja, är man nog ingen.. Mycket tråkigt. 

Jag tycker synd att dessa brudar och killar måste visa sig sådär, för man kan faktiskt bli omtyckt ändå, även fast man inte tror det. Men, det verkar som att samhället har blivit väldigt hårdare för de yngre. Och då är det ju naturligtvis med utseéndet och hur man skriver som ska sticka ut, man ska vara smal, snygg och vara utmanande. Men man ska även ha massor med kompisar, vara populär och lyckas i skolan. Inte konstigt att pressen för somliga blir alldeles för jobbig.

Och de flesta jag känner som visar upp sig såhär, är även vän med sina föräldrar på denna sida och jag undrar varför de inte skriver något. Jag skulle bli snortokig och antagligen skämma ut min unge. Men jag anser att det alltid ska finnas en gräns, för allt, helst när man är så ung och inte riktigt vet vad man gör. Och när man inte riktigt vet vad man gör - det är då man kan bli utnyttjad. Det är hemskt att ens skriva så tycker jag, men det är ju den hemska sanningen också. Det är inte konstigt att man kallar sig själv "ung och dum", för man tänker inte ett steg längre med vissa saker.

För det är inget kul att skämmas och undra vad fan man tänkte på, lite senare i livet. Och tanken på att allt finns kvar på internet, kanske inte alltid är sån mysig tanke.

Men, måste vi alla genomgå den här grejen med internet, skämma ut oss till max och sen ångra oss..?

Jag behåller kläderna på och skriver statusar om Jens Lapidus, Gnaget, och hur hur jag äter bullar istället.. (Bullar kan även tolkas som något annat, men det lät bra, eftersom jag är äldre).

Thank goooood att inte facebook fanns när jag var mindre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...