Idag blev det klart: ett silver till AIK och grabbarna.

Jag är såklart jätte glad, de har verkligen spelat bra den här säsongen och de skulle fan förtjänat ett guld! :) 

Och så var fotbollen slut för iår.. Det känns alltid lika tråkigt, nästa år får man se Gnaget och Black Army här i min stad, eftersom fjantgiffarna gått upp i Allsvenskan. 

.. På hur människor tänker, och varför dom gör som dom gör. 

Ingen kan ha missat att den onda diktatorn Gaddafi, Kadaffi (kärt barn har många namn..) har blivit tagen och dödad. 

Rätt åt han, såklart. 

Efter att ha haft Libyen och dessa människor i landet i sin lilla hand och härskat, så har han nu dött. Det var bra att dom satte en kula i hans huvud, eller var nu den prickade, det är lite otydligt.

Han förtjänar att dö. Han var ju ond. 

Dock så undrar jag; människorna har törstat efter demokrati under hela tiden, lika rättigheter osv osv. 

Men ändå tar de hans kropp och visar upp den i ett köttrum i ett shoppingcenter, för allmän beskådan? Att visa upp två kroppar (hans son är även med i detta köttrum), det är respektlöst, sjukt och äckligt.

Är detta den demokratiska övergångsregering vi väntat på?

Jag måste ju poängtera att det är bra att han är död, inget snack om saken. Jag förstår att människorna i landet är glada. 

MEN, det är väll ändå inte en bra start på det demokratiska landet de väntat på..

Väldans bra du.

Jag må vara ung och dum men inte den, som är den som knullar runt 
Men du väljer ändå att kalla mig mansgris, 
shut the fuck up och sätt dig längst fram i taxin! 

Jag gör inte ofta reklam för andra här på min lilla plutt-blogg men någon gång måste ju vara den första? 

För nån dag sedan kunde man läsa att melodimetallarna Lion's Share är aktulla med sin sjunde skiva.

Och varför skriver jag detta då? Jo, för att jag är uppvuxen med Lasse Criss som spelar i bandet. Och det är så roligt att det går bra för dom, dom är inte så stora här i Sverige men desto större utomlands! 

Både min mamma och pappa är kompis med Lasse så jag var ofta med han och hans mamma när jag var yngre, en väldigt snäll man!

Pappa, jag och Lasse i Stockholm

"The songwriting for the seventh LION'S SHARE album is going great. So far we have music and vocal melodies written for six new songs that we are really excited about."

Efter inlägget igår så kom att tänka på denna film, Boy A. Som handlar om en kille som själv var barn när han mördade en annan människa. Mycket mycket bra film.

Boy A börjar med att en 24-årig yngling efter 14 år släpps från en ungdomsanstalt. Han har begått ett brott som innebär att han behöver anonymiseras – Boy A var namnet som gavs honom under rättegången och som tabloiderna satte tänderna i – och hans nya namn blir Jack. Hans övervakare Terry ger honom ett par Nike Escape i present.

Terry, vars jobb det är att slussa ut Jack i samhället, lägger tonvikten vid denna symbolik; du har flytt ditt förflutna och ska börja om. Med Terrys hjälp får Jack ett jobb och en inackordering. Han skaffar sig vänner och en flickvän. Från utsidan tycks allt gå på räls, men Jack plågas av mardrömmar och känner sig oärlig.

Och ingen kan väll ha undgått det tragiska som hänt i Ljungby, där en fyraåring hittad mördad bara ett stenkast från sitt egna hem? 

Genast väckte det tankar hos mig att något inte riktigt stod rätt till, med något. Och inte långt efter så fick man veta att den lilla pojken bodde med flera syskon med sin ensamstående mor, med fadern i fängelse, som slagit på henne ett antal gånger. Hon har även flytt och bosatt sig någon annanstans i Sverige så fort Soc har varit och knackat på dörren. 

Något annat jag blir väldigt illa till mods är: hur kan man lämna en fyraåring själv - visst, han var med sina syskon men jag anser att man aldrig kan 'dumpa' av sitt barn och låta de äldre syskonen ta hand om barnet. Barn bråkar, syskon bråkar - man springer därifrån och bryr sig inte. 

Men det är inte just det jag reagerar på, det är mest hur mamman inte märkte att sin fyraåriga son inte var hemma förns 19.30 och det var då hon slog larmet. 

Nu ska inte jag sitta här bakom min dataskärm och anta, anklaga eller så. Men jag tycker bara det är väldigt konstigt. Och väldigt oroväckande. 

Jag tror, som medierna också verkar gå på - att det är någon/några av barnen som bragt den fyraåriga pojken om livet. 

Hur kan ett barn döda ett annat? Barn ska ju vara så oskyldsfulla och inte ljuga - och verkligen inte kunna förmå sig att döda någon annan. 

Jag säger, och har alltid sagt, att ingen föds ond. Man blir ond. Man formas till att bli ond, tänker onda tankar, göra onda saker. 

Om barn växer upp i en missbrukarfamilj, blir sexuellt utnyttjad, blir mobbad, mår dåligt fysiskt och psykiskt, ser bara mörker. Är ett barn så långt ifrån en vuxen då..? Egentligen..?

Barn kan inte tänka "om jag gör så - händer det här".

Jag kan ta mig som exempel - jag tänkte aldrig ett steg längre, jag bara gjorde. Och jag lärde mig. Och utvecklades. 

Nu har inte jag bragt någon om livet - och jag tror ju givetvis inte att alla barn dödar, eller ens har tanken på att döda, men det där att inte riktigt veta vad som kommer efter en handling, det 'tänket' har nog inte riktigt börjat fungera i hjärnan.

Tyvärr är inte fall med att barn dödar barn något nytt i Sverige.

Kevin 4 år, började bråka med två bröder, båda under 10 år. Obduktionen visade våld mot halsen, då bland annat en pinne ska ha använts för att trycka mot pojkens hals.

Det är förjävligt. Det är grymt. Det är hemskt. 

Det ska inte få hända, men det händer. 

Och för att förhindra sådana hemska mord så tror jag att dagis, skolan och vuxna människor måste ingripa mycket mer och mycket snabbare. Det finns inget annat sätt. Man måste rädda både offret - men även "gärningsmännen". Om man gör ett sånt grovt brott som att ta någon annans liv, innan man ens är 10 år, ja, då är det ju ett självklart fel. 

*

Nu vet vi inte om pojken i Ljungby blev mördad av några jämnåriga kamrater. Men chansen är stor.

Och jag undrar var världen, var Sverige och samhället är på väg..? Vi måste ju skydda, älska och ta hand om barnen!