Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan jag hjälpa

Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras

För jag kan inte säga nej
Det går inte när du rör vid mig
Inte när du rör vid mig

Jag ljuger för din skull, om du har nånting att dölja
Henne eller mig, du behöver inte välja
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar

Och plötsligt slår det mig:

Vilken bra jävla musik jag fick lyssna på när jag var liten. Bara rock. Och blues. 

• När jag var en liten liten plutt, med blöjan på och napp i munnen fann mamma mig vid tven tittandes på BB King och gungade i takt. 
• När jag var 6,7,8,9 år så älskade jag att klä ut mig. Mest till Axl Rose. Jag ställde mig på vardagsrumsbordet med pannbandet (okej, kommer inte på vad det heter egentligen) på skallen och skrikandes "weeeelcooomeee to the juuuungle bejbyyyyyy!".
• Jag spelade lufttrummor och skakade på rumpan a'la Paul Stanley till Heaven's on fire.
• Jag blev kär i Lars Ulrich och är det än idag, den fräna mannen. Jag var även mästare på att sjunga Marianne Faithfull's del i låten "The memory remains"..
• När jag hörde Nirvanas 'Nevermind' blev jag frälst. (ja, jag vet att det är grunge, skitsamma, det är bra)
• Jag sprang ofta in i köket och sjung (dock inte med alla ord rätt..) "Been a long lonely, lonely, lonely, lonely, lonely time!" samtidigt som jag headbangade.
• Jag tog snabbt tag i något, ofast skurkäppen som jag hade som gitarr, och hoppade runt som Angus Young när det spelades AC/DC där hemma.
• "AJ ÄM IRONMÄN" - det var jag å Ozzy.
• Jag lånade ofta mammas mascara för att spöka ut mig till mr. Cooper..
• Jag lekte ofta Joakim Thåström - med micken i högsta hugg, snea ben och fingarna som fladdrade runt (han har ett speciellt scenspråk minst sagt..)

   Tack min arma moder för att du fick mig att lyssna på bra musik. Och brorsan har nog hjälpt till en bit vägen. Man får väll tacka han å..

Idag ska jag för första gången på över tre veckor, jobba. Det känns lite konstigt även fast jag ändå varit på samma ställe i 2 år typ. Jag hoppas verkligen jag klarar det, jag är lite nervös över min kropp.

Det är tur att jag jobbar med världens bästa mamma, hon skulle fixa soppa till mig och ta med sig, gull.

Idag ska jag även hinna med att sätta i löshår i mitt hår, jag ser ut som en riktig bäver i skallen. Mitt riktiga hår har verkligen vuxit (se bild nedanför). Och man kanske blir lite friskare när man blir sådär fin igen. Jag ska fixa mina naglar och kanske klippa till mitt hår den här veckan oxå, innan vi drar til Stockholm.

Det har ju inte hänt så mycket i mitt liv förutom massa sjukdomar så jag har inte allt för mycket att berätta. 

Puss.

En trött, trött illamående tjej. Med bäver hår.

Nuff' said.

Idag hörde min käre bror av sig och sa att han skulle ner till Stockholm och se Rise Against, och han ville ha med mig. Jag ville ju ha med han när jag såg att dom skulle komma, men då skulle han på övning i Norge - men han hade tydligen yrat till det och nu kan han gå på konserten. 

Åh, jag vill ju så gärna, jag har aldrig varit med Micke själv i storstan och jag vill så gärna se Rise Against.. Så, hur ska jag göra?

Jag ska tänka på det en stund, sedan måste jag bestämma mig. Det kommer vara kärvt med pengar men att gå på konsert är ju det bästa som finns här i livet. 

När man smurfar runt på tumblr så finner man de högst konstiga bilderna. 

Idag hittade jag en "visste du att.."-bild och så visade den en bild på en tjej som ätit kycklingnuggets i 15 år och som inte ätit nått annat under dessa år och har skapat ett stort beroende. 

Jag undrade om det här verkligen var sant och kollade upp det. 

Jo, mycket riktigt så var det ju sant. Sedan 2 årsålder så har denna dam vid namn Stacey Irvine (nu 17 år) ätit kycklingnuggets.

Jaha.. 

Detta skapar så många frågetecken:

* Varför har en 2åring ätit skräpmat?!

* Varför har inte föräldrarna hjälpt till mer?

* Hur kan en mage palla att endast äta EN sak, varje dag hela tiden?

* Hur kan en maträtt vara så god att man orkar äta det i 15 år..?

"..I dag, 15 år senare, varnas 17-åringen för att hennes ohälsosamma matvanor kan leda till döden. Skräckslagna läkare fick reda på hennes beroende efter att hon kollapsade och i ilfart fick föras till sjukhus, då hon knappt kunde andas." Om inte det vore en varningsklocka nog, men nej, hon vill fortsätta äta sina nuggets. Vissa gör då allt för att lätta på sitt beroende, för visst är det ett beroende som vilket som helst?

Människor gör allt för att få tag och mätta sitt beroende, och jag tycker det är så sjukt att man tillochmed fortsätter trots att läkarna varnar henne att hon faktiskt kan dö.

Men smakar det så kostar det.. Antar jag.

"- Hon har blivit tillsagd i tydliga ordalag att hon kommer att dö om hon fortsätter på samma sätt. Men hon säger att hon inte kan äta något annat."

Här kan du läsa om nuggetsbruden.