Efter att ha sett "Ensam mamma söker" reklamen ett tiotal gånger så har jag tillslut fått nog. 

Jag blir så arg och irriterad på den. Varför?

Här ser vi några kvinnor som så längtar och törstar efter den sanna och härliga kärleken. Inget fel med det egentligen, om det inte vore att det hela utspelar sig på tv OCH att deras barn är en bricka i hela det sjuka spelet. 

Att inte människor har lärt sig än att man inte kan hitta kärleken via tven, är för mig ett mysterium. Hur många gånger har man läst, oftast ofrivilligt, att kärleken människor har letat efter via tven på bästa sändningstid faktiskt inte har hållit?

Är vi så desperata att vi bara måste bli kära, även fast det kanske inte riktigt är sann kärlek? Detta kan jag tycka många uppvisar, både på tv och utanför, i min närhet. Det är sån press på alla oss, i alla åldrar och överallt i Sverige. Vi ska ha ett bra jobb, tjäna bra, har en grym lägenhet och köpa massa saker som vi egentligen inte har råd med. Och vi ska såklart hitta den perfekta partnern så vi kan skaffa perfekta barn som vi kan visa upp.

För vi gör ju faktiskt det - visar upp oss; på internet och i det riktiga livet. 

Och vad vore livet utan den där kärleken? 

Alla vill vi ha någon vid sin sida, någon som kramar på en, någon som tröstar en och peppar en, någon att dela allt med, någon att vara bästa vän med och som känner en utan och innan. 

Jag vill också ha det, även fast jag är väldigt nöjd som singel och har varit det i några år. Jag vet att det händer om det händer, men jag är faktiskt glad ändå. Men många kan inte vara bara glad. Man måste var lycklig och jag tycker det blir helt fel om man blir så desperat, för då kan man faktiskt bli "kär" i vem som helst.

Jag har lite svårt för detta, jag förstår det inte riktigt, varför måste man skynda så mycket? Kan man inte vara lycklig utan ett förhållande? Är man så ensam att man gör vad som helst för att bli ihop med någon?

Att vara såhär törstig efter kärlek och att dessutom ställa upp i ett tvprogram är för mig förundrande, nästan skrattretande. Men visst, om man vill göra det så goahead, ingen kan ju egentligen stoppa en. Om man känner att man kan finna en kärlek framför massa tvkameror.. 

Men, att dessutom ha barn och utnyttjar dom för ett program är för mig inte skrattretande. Det är patetiskt och helt åt helvete. 

Hur kan man sitta och blinka med ögonen, "tyck synd om mig, jag är är så ensam, jag har bara barn men ingen man eller kvinna vid min sida " och visa upp sina barn samtidigt tro att man faktiskt kan finna kärleken såhär. 

Barnen väljer inte att vara med på tv, det gör mamman/pappan så bra själv utan att tänka en tanke på hur barnet/barnen blir utnyttjade. Jag tycker det är helt sjukt hur man ens får visa upp sina barn såhär, bara för att få massa brev att några män eller kvinnor som vill visa upp sig i tv och kanske, kanske få sig ett ligg.

Jag förstår inte. 

Om man vill vara med i tv så får man lämna barnen någonannanstans, jag finner inte ord hur fel jag tycker att det här. 

Jag själv har sett bekanta som har barn, lever själv och har sökt till programmet. 

Vad hände med den gamla goda tiden att man faktiskt kan gå ut och hitta någon på egen hand..? Måste man ta till ett program, för att få synas, höras och kanske bli kär? 

Och allt till barnens bekostnad. 

Jag har själv inte barn, men jag är barn till en mamma. Och jag skulle inte tycka om om min mamma gjorde såhär, oavsett om jag var 8 år eller om jag är i åldern jag är i nu.

Jag ser på kvinnorna i reklamen och undrar vad dom tänker, om dom tänker alls..?

Aaaaaaaaaah.

Jag har noll energi.

Jag mår illa.

Jag har snor precis i hela näsan och i skallen.

Och jag blir anfådd bara av att resa mig upp.

Jag. Vill. Bli. Frisk. NU.

Det är ju så sjukt (hehehe) tråkigt oxå. Jag ligger bara i soffan och ser dum ut. Men man kan inte göra nått annat, som mamma så fint säger. Jag känner mig så ynklig och ensam. Tänk om man fick vara 10 år igen så mamma kunde ta ut VAB och vara hemma med en, ljuva tider. 

Men nu har jag ju datorn och tven som sällskap, nästan lika bra.. 

Mördarna är som vanligt det jag väljer först. Börjar tro att jag är knäpp i hela skallen. Jag skyller på snoret.

Jag längtar tills nästa vecka, då ska jag slösa pengar på mitt utseende. Jag gillar det.

Puss på er, snorisar och icke snorisar!