ÅÅÅÅÅ så fin video, JAG KISSAR PÅ MIG. Å så bra låt! JAG KISSAR PÅ MIG IGEN.

Puss älskade Manson!

GOD LUCIA-AFTON!

Idag har jag en riktig slappardag, så otroligt skönt. Jag vilar upp mig inför min jobbhelg, man måste faktiskt göra det ibland. 

Fast jag ligger inte bara i soffan och degar, jag har redan hunnit med att bära min gran till källaren (där alla lampor slutat fungera och jag såg inte ett skit, kul) och så har jag börjat rensa bland mina kläder. Igen. Jag insåg att jag har så himla fina kläder, men eftersom jag också har så jäkla mycket så glömmer jag bort hälften av det och bara använder en liten del. Jag skulle ju också kasta bort lite men det blev bara typ 4 tshirts.. Jag har så svårt att göra mig av med skiten.

Jag ska strax fortsätta med jeans och tröjor.. Hoppas jag kan hålla det lite snyggare ett tag nu.

Och sedan ska jag nog glo på NANANNANNANANNAAA BATMAN! För det är jag värd.

 Högar och åter högar med tshirts och linnen..

Idag var det som en liten julafton för mig; jag fick hämta ut jätte fina grejer.. Bara till mig! Ooh, man kan faktiskt handla till andra OCH sig själv när det är juletider. Dessutom är jag klar med julklappar, så jäkla skönt. Då förtjänar jag massa saker..

Idag kom mamma och hämtade mig och så åkte vi iväg och shoppade en julgran till mig och julmat som också var till mig. Jag måste vänta flera dagar innan jag får sätta upp julgranen, huuuurr tråkigt är inte det då?!

Förutom det jag fick hem idag, så köpte jag även massa ramar till massa bilder. Och tur var väll det, jag fick hem 4 nya bilder på Strindberg idag, så fina! Nu sitter de så fint i hallen. Mamma säger att han kommer börja hemsöka mig.. Men det är nog bara trevligt.

Snart ska jag masa mig upp ur soffan och göra hemlagade biffar.. Undra hur det kommer gå.

Puss.

1. Bok om Strindberg.

2. Kakburk.

3. BYB tshirt, "du har väll typ tusen sånna där?" TYP NEJ. Den här är i annat tyg + helt annat tryck. Ma'fakka.

4. Lennon tshirt.

5. Keps med nitar, sååå jäkla snygg! Ska bo i den från och med nu.  

För några dagar sedan såg jag en dokumentär, om man kan kalla det det. Det var Uppdrag Granskning som handlade om William Petzäll, en journalist hade följt han i början av hans politiska karriär. När han plötsligt dog av en överdos så valde denna journalist att ta reda på vad som egentligen hände med William då han själv aldrig sett några tecken på drogberoende. För det är ju så, en missbrukare behöver ju inte se ut som någon vi ser på stan; hemlös, inga tänder och skitig. Många som har högt uppsatta postioner har missbruk; läkare, politiker.. Bara för att dom inte ser ut som en missbrukare i våra ögon ska se ut, behöver det inte betyda att dom inte har problem. De kan bara gömma det lättare. Och få tag på bättre grejer.

Ja, vem tusan är William undrar säkert iallafall hälften av de som läser det här inlägget.

Han var en ung kille som fick gick ett hemskt öde till mötes, allt pga av den dåliga missbrukarvården här i Sverige. Han hade länge brottas med sina missbruksproblem, med både alkohol och tabletter.

William var även en politiker, hade en karriär som började tidigt. Som tonåring satt han i Borås kommunfullmäktige för Sverigedemokraterna. Han har också varit ordförande för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, SDU.

William Petzäll kom in i riksdagen som Sverigedemokrat efter valet 2010.

Efter interna strider lämnade han partiet under hösten 2011 och satt efter det kvar i riksdagen som politisk vilde.

De interna striderna handlade såklart om hur han ständigt hamnade i trubbel av sitt missbruk. Han drack väldigt mycket, blev tagen av polisen flera gånger under sitt korta liv och tog alla droger som han fick tag i (förutom heroin).

Och eftersom SD är sånt laddad ämne, framförallt idag så ber jag er ändå att läsa, lyssna och kanske kolla på Uppdrag Gransknings program om William. För det handlar inte om SD. Det handlar om honom, som människa. Hur hans uppväxt var, varför han hade så många problem, hur han tog sig in till politiken och hur tillslut han blev slukad av sina egna demoner.

När jag började titta på programmet var jag säker på att det mesta skulle innehålla hans val av parti, men det var en väldigt liten del som handlade just om det. 

Det är en väldigt tragisk historia, både William och hans mamma stred om att han skulle få hjälp, hjälp som han själv så gärna ville ha och inte fick. Han tog sin stora position inom partiet och var den första politikern som tog upp problemen inom missbruksvården. Han dolde inte alls att han själv var missbrukare, eftersom han själv hade det visste han vad han talade om och han kunde nå ut till människor som var eller är i samma sits.

Man får i dokumentären följa William, från början till slut. 

Det var läskigt att se var när han skulle till en rättegång för narkotikainnehav och journalisten följer William efteråt och han påpekar att han tycker att William ser påverkad ut. Killen var helt väck. 

Och det slår mig hur jävla hemskt det är, att folk måste hitta vägar för att komma bort från allt skit och tar droger istället för att få riktig hjälp. Hur de förstör för sig själva och andra sin omgivning med de val de gör. I någon sekvens, jag tror det är efter rättegången, så är det någon nöt som säger att William bara gör det här för att han har ett känt namn, att han gör alla skandaler för att få uppmärksamhet. Han drogar för att få uppmärksamhet. Och där har vi en syn som jag tror många missbrukare möts av, även om de inte är en känd politiker. Jag förstår inte hur en vuxen människa kan säga så. 

Några minuter efteråt så får man då se hur borta William är på det han stoppat i sig.

Men det absolut jobbigaste var att se när mamman kom in i kyrkan på Williams begravning och bröt ihop.

Där och då insåg jag hur skört livet ändå är. Mamman kämpade så hårt, trots att hon själv är svårt sjuk i en muskelsjukdom, hon svek aldrig sin son trots allt han gjorde. Precis som en mamma ska göra. 

En förälder ska aldrig behöva begrava sitt egna barn.

Jag anser inte att missbruk är en sjukdom. En sjukdom är något man själv inte valt. Att dricka alkohol och ta droger är något man väljer och sedan, om man har otur något man sedan blir beroende av och inte kan sluta använda. Men man får aldrig glömma att det är en människa och glömmer bort att det är just en levande människa man har att göra med, hur hemsk och borta personen än är, då har man kommit för långt. För långt åt fel riktning.

Jag tycker det är rent ut sagt åt helvete när en ung kille verkligen skriker efter att få hjälp, att få sluta men inte får det. Det är Sverige 2012. Och säkerligen 2013 också.

Och jag förstår inte varför politikerna inte tar upp det här, vill förändra något. Ska man bara skita i människor som missbrukar olika ting, för att de inte har klarat av livet som man ska göra enligt de normer som finns i samhället? Det handlar ju trots allt om människors liv, liv och död.

Jag förstår inte hur man kan gå runt till flera läkare och få narkotikaklassade mediciner utskrivna, tillochmed under samma dag utan att de ser något samband.

Människor ska inte behöva dö. Hur jävliga och hemska saker de än gjort och sagt, så måste de också få hjälp och stöd för att en dag kunna bli fri.

Om man glömmer bort att se människan, om man bara ser ett missbruk, det är då det går åt helvete. Man kan inte ha tron om att det kommer lösa sig efter en natt, det tar tid och det finns människor som kan hjälpa dessa människor. Men ändå funkar det inte och det är då människor, en av dom William, dör av sina missbruk.

Det här var det bästa programmet jag sett på väldigt länge, det väckte stora tankar och funderingar inom mig och jag skulle nog kunna skriva en evighet om detta. Men det här får räcka, jag hoppas verkligen ni tar er tid och kollar på programmet. Och inser att Sverige inte är så vackert som vissa vill påstå.

HÄR kan du se programmet.

Jag hittade även en radiointervju med William och hans mamma som gjordes innan han dog. Det är så hemskt att höra mamman säga att det kan sluta med William i en kista.

HÄR kan du lyssna på radiointervjun.

Lördagen den 1 september hittades riksdagsmannen William Petzäll, 24, död i sin mammas bostad i Varberg.

När ens hjärta ruttnar är det kört. Måste köpa ett nytt.

Det där med att hålla små hjärtan vid liv var inte min starkaste sida.

Nu ska jag iväg på ett möte på Kommunal, det kommer säkert bli bra, det känns som det iallafall! Sedan ska jag shoppa presenter och julklappar.. Blä vad tråkigt. 

Och så var dagen kommen! Äntligen fick jag min hall målad! Som jag väntat och väntat (nej jag fixar inte sånt helt själv, då skulle det gå åt h-vete ska jag säga). Mamma kom vid lunchtid till mig, med PAKEEET! Jag fick tidiga julklappar i form av en stjärnljusgrej, en luktagottgrejmanharibilen (mamma sa att den var rock, därför köpte hon den) och en julskiva!! AAAHH! Blev så glad, haha. Det är samma låtar som på vårat 23åriga gamla kasettband där hemma, som vi lyssnat på varje jul. Underbart. Damen hade även med sig var sin räkmacka till oss som vi smockade i oss innan det var dax att måla. 

Å det vill jag inte göra igen. Jag hatar att vara kort. Om man inte ens kommer upp för bussen så når man inte heller när man ska måla. Så det är några fläckar som inte är målade som jag ska tvinga någon lång människa att fixa :) (Läs: brorsan).

Det tog ett tag fast det bara var några få väggar, jag blev less på slutet och det visar sig, haha. 

När mamma åkt hem så satte jag igång julskivan och nu har jag ääääntligen fått upp min Dregen tavla, som han har målat. Och andra fina bilder på honom. Och linnet som har deras autografer. Mmmhmm.. Det blev kanske lite för mycket men blev lite hyper när jag kollade på karln. 

Och det var min måndag! Nu är jag svinigt trött eftersom jag faktiskt gick upp klockan 6 imorse. Men jag ska nog sätta fast lite tavlor i hallen nu, innan jag avlider i soffan.

Fifan, så snygga väggar! :) (det ser återigen snett ut, det beror på tjejen bakom kameran..)