Inlägg publicerade under kategorin Recension

Av bfalk - 2 december 2009 15:15

Igår kollade jag på 'Alpha Dog', där Justin Timberlake har en av huvudrollerna. Det är en bra film, ett plus i kanten är att det finns så många fina killar i filmen! ;) Det är många kända ansikten med i filmen, så som Bruce Willis och Sharon Stone.

Alpha Dog är ressigerad av Nick Cassavetes, filmen är inspirerad av en sann berättelse när FBI fick sin yngsta brottsling på sin 'Most Wanted' lista.

Filmen handlar om Johnny Truelove hamnar i bråk med Jake Mazursky efter att denne sabbat en drogleverans och Johnny får inte sina pengar. Bråket eskalerar och Johnny bestämmer sig för att kidnappa Jake's lillebror Zack. Zack ser inte sig själv som ett offer, för honom är det bara skönt att slippa sitt hem. Han festar och hänger med sina kidnappare. Snart börjar kidnappningen får oanade konsekvenser och när Johnny får reda på att han kan få livstids fängelse så börjar han tänka allt annat än rationellt.

I USA satte dom en gräns på att de som var under 17 år fick inte se filmen på bio, en förälder var tvungen att följa med. Och det berodde på filmens innehåll av drogmissbruk, grovt språk, kraftig våld och sex.

Själv tycker jag inte att den är så hemskt, men det missbrukas en och en annan olaglig cigarett. Det är bra skådisar och det gör det hela trovärdigt, att det har hänt på riktigt är ju lite hemskt dock.

Se filmen gott folk! :)

 

Av bfalk - 16 november 2009 15:00

Häromdagen så såg jag på Brüno, eftersom jag älskar hans andra karaktärer Ali G och Borat så var ju Brüno ett måste!

Bögbimbon Brüno (Sacha Baron Cohen), en hysteriskt exhibitionistisk modereporter från Österrike. Med sin smygbögige assistent (Gustaf Hammarsten) och med en passion för anusblekning drar han västerut för att bli superkändis. Filmen om Brüno visar hur hans flagranta bögighet gör heterosexuella amerikaner mer eller mindre obekväma i diverse hårt skruvade situationer.

 

Jag hade många förhoppningar på filmen eftersom Borat var en stor succè. Jag har hört från vissa att den är skit dålig och vissa att den är jätte rolig och bra. Jag står nog nånstans därimellan. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara skämmas.

Filmen bygger endast på att höja människor's ögonbryn om hur bögig Brüno är, allt handlar om sex och hur hetromän uppfattar Brüno. Jag tycker det är underbart att han driver med amerikaner, det går alltid hem hos mig. Även denna gång får man se hur amerikanska föräldrar gör allt för att sitt barn ska hamna på bild, hur gaymän uppfattas och hur man bäst slår ner dom. Ännu en gång får man se hur knäppa dom är, det finns såkallade präster som bäst hjälper homosexuella att bli hetro.

Jag hade en vision om hur Brüno skulle vara, att han skulle driva osv precis som Borat. Men jag själv tycker att det går lite överstyr, helst när man får se hur han suger av Milli Vanilli's spöke?! Jag är på gränsen att skämmas ihjäl och jag kan bara tänka mig hur det är att sitta där som amerikan och bevittna allt.

Men man skrattar faktiskt då och då, men vad skrattar man åt - egentligen?

Jag förstår att Sacha vill åstadkomma att uppröra folk och inse vilka knäppisar somliga är, och det gör han verkligen. Men det blir liite väl mycket, även för mig.

2,5 blir mitt slutgiltiga betyg. Halvan fick han pga sitt hår och sitt överhärliga bögbeteénde!

Av bfalk - 9 november 2009 14:30

I hela två dagar har jag lyssnat på skivan, och jag blev väldigt överaskad! Oftast så brukar dj's låta ungefär likadant en hel skiva, med samma beat och sound. Vilket inte Guetta gör. Han har tagit in några av de bästa sångarna och gjort beatet så perfekt till deras röster. Det är hårt och starkt och man vill bara stå på dansgolvet och studsa, haha.

Som jag skrev förut så har jag bara lyssnat på några låtar då och då, men aldrig en hel skiva. Jag tror man behöver något i motsatts till det man egentligen lyssnar på, för att uppskatta ny musik. Men detta betyder inte att jag ska börja lyssna på Lars Kristers!

Jag funderar starkt på att ta hem alla Guetta's skivor, för att se om de är lika bra som One Love. Igår kollade jag på youtube på livespelningar, han var i Gbg iår, jäklar vilket tryck det var! Det skulle vara skit coolt att se han faktiskt.

Jag rekommenderar starkt att ni lyssnar på skivan, jag blev iallafall inte besviken!

  



Om du inte vill lyssna på hela skivan så rekommenderar jag att du lyssnar på dessa låtar:

- Gettin' Over feat. Chris Willis

- Memories feat. Kid Cudi

- Missing You feat. Novel

- It's the way you love me feat. Kelly Rowland

Av bfalk - 18 oktober 2009 15:06

När jag fyllde år så fick jag den fjärde boken av John Ajvide Lindqist, Människohamn. Jag hade stora förhoppningar eftersom de tre innan var tok bra! Men jag beslutade att jag skulle börja läsa en annan bok först som jag oxå fått i paket. Men det gick inte alls, jag kände att Ajvide boken lockade ännu mer och med all rätt.

Jag har inte ens kommit till hälften av boken men den har redan varit huur bra som helst! Han är den bästa författaren i Sverige, helt klart. Jag har aldrig haft någon favorit författare, men nu så! Han skriver på samma bra sätt, så detaljerat och skrämmande. För visst blir man rädd, jag kan ligga vaken och tro att det ska hända något bara för att jag läst något läskigt i boken, haha. Böckerna tar ofta upp gemenskap, utanförskap, kärlek, tro och hopp och utan det så skulle det nog bara vara en skräckbok. Jag tror att det gör att boken inte bara får ett plus utan två. Som jag skrivit förut så rekommenderar jag verkligen hans böcker, man fastnar på en gång.

När det blir som mest skrämmande, när det kommer spöken eller liknande så känns det absolut inte som att det är påhittat och något töntigt. Det känns så verkligt, så pålitligt. Så bra skriver han, och tänk om man själv hade den förmågan?

Jag skulle bli tokglad om någon annan bok blev film, jag har hört rykten om det men vet inte om det är sant. Men man får ju hålla tummarna!

Människohamn

Utdrag från Människohamn:

Pappa, vad är det där? På isen?
Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.
Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.
Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.
Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.
Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.
En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.
Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården.


Av bfalk - 5 oktober 2009 13:36

Igår/natt så kollade jag på film, mest för att jag sett att Matthew Gray Gubler var med och att den fått ganska bra betyg på imdb (7.7). Den heter How to be a serial killer och jag skulle vilja kalla den en mörk komedi. Jag hade aldrig hört talas om den förut, vilket var synd men nu har jag ju då sett den!

Den börjar med att man få lära känna Bart (Matthew), han är en sån där kille som tar all skit och inte vågar stå på sig. En kväll på Bart's jobb så kommer det in en sån där kille som är så förbannad för att det inte finns den speciella filmen han vill ha, han går iväg och letar den själv och fram kommer Mark (Dameon Clarke) och frågar vad Bart helst vill göra med den där killen. Och där börjar relationen mellan Bart och Mike, Mike tar in Bart som hans "praktikant" och lär honom exakt hur han ska bli en seriemördare. Man får lektioner i hur man bäst använder vapen, hur man gömmer kropparna osv. Och det är roligt! Ibland blir man lixom: "men fyfan.. HAHAH" Aldrig utan att le eller dylikt.

Jag älskar att Matthew är den samme, lite knäpp och osäker. Och Dameon spelar så bra som den där psykopaten som man aldrig någonsin vill träffa och han vann även ett pris för bästa skådis och det är inte så himla konstigt i mina ögon.


Det är synd att aldrig sånna här filmer uppmärksammas i Sverige, tänk vad många bra filmer man missat!

Ja, den får nog 7.7 från mig med. Helt klart en sevärd film!

Jag slänger in trailern här oxå så ni får se vad jag pratar om.


Presentation


peace, love, rock'n'roll madness

Omröstning

Anser du att man ska få skriva vad som helst i en blogg "min blogg, mina tankar", sålänge det inte kränker någon?
 Ja
 Bara vid enstaka tillfällen
 Nej

Fråga mig

25 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik


Skapa flashcards