Om man hör någon sjunga/rappa på skånska så ändrar man automatisk sin vanliga svenska till detta språk.. Varför är det så?

(Jag blir så påverkad av Timbuktu och Frej Larsson så jag snart själv är en skåning.. VAD är det som händer).

Kan man inte nynna, sjunga eller skrika på sin vanliga dialekt? Nej, det verkar inte gå.

Har ni något bra svar på detta eller är ni precis likadana?

snyggfrej, en skåning nära dig.

När man har tid att tänka på onödiga saker gör jag gärna det. Och som vanligt delar jag med mig i form av en lista. Vissa saker folk gör eller säger kanske inte är helt genomtänkta alltid..

- "Har du klippt dig?" Detta kan vara den mest konstiga kommentaren ever. Oftast säger folk bara såhär utan att tillägga att det blev fint eller fult.. Om man nu ser att man klippt sig behöver man väll ändå inte fråga..? Eller vill man bara vara på den säkra sidan?

- Ha på sig jätte mycket kläder trots att det är varmt ute, detta gäller framförallt äldre damer och herrar. När inte ens min mormor på 90+ fattar varför dom gör såhär, då är det verkligen ett mysterium..

- Gå på poledance, äru en strippa? Om svaret är nej så är det kanske inte riktigt rätt va..

- "Jag dricker inte alkohol för att bli full" NÄHÄ? Varför dricker man alkohol för? 1. För att bli full. 2. För att bli just full. 3. Förhoppningsvis ha kul. Om jag inte drack alkohol kallas jag nykterist. Om jag dricker alkohol dricker jag för att bli full.

- Jag fattar fortfarande inte varför man cyklar. Detta är guds uppfinning för att få riktigt ont i stjärtmusklerna.

- Camilla Henemark. Behöver jag ens säga mer? Alltså den där damen gör mig galen med sitt hemska leende och stora mage. SLUTA gå till pressen med precis allt. Jag vill inte veta!

- Varför folk (läs: tonåringar) går precis mitt i VÄGEN DÄR BILAR KÖR och inte ens flyttar på sig när man kommer med bilen? Jag ska allt köpa en jäkla hummer och köra över er. Vänta ni bara. Man kan inte skratta utan tänder.

- Varför man går på krogen för att sitta och spela spel på en automat? Jag har faktiskt alltid undrat detta. Varför går man dit, oftast själv, för att sitta och spela och trycka på en massa knappar? Jag har aldrig sett någon vinna mer än en hundring.. Värt.. Men tiden försvinner kanske snabbt.. Och tillkommer gör ett spelberoende.. 

- Människor som har magtröja faaaast de är lite runda om magen. Har de ingen kompis eller dylikt som kan säga att detta kanske inte ser så himla bra ut..? Gör om gör rätt. Tänk på att det finns mingelfotografer som älskar att ta bild på just din mage.

- Allt tjat om barn. Shit, det verkar inte finnas något stopp nånstans. Eller kondomer. Folk skaffar barn som duracellkaniner. Och de skriver gärna om detta. Synd att man inte kan ta bort sitt facebookkonto, det måste ju bero på att att dom vill att man ska lida sig igenom alla jäkla statusar om ungar.. 

- När jag ändå är inne på facebook så kan jag väll kommentera det här om hur duktiga alla ska visa sig: att man tränar, har köpt en ny tröja (alldeles själv!!), hur bra man jobbat under dagen. Fast skrytet tar alla priser.. Om jag någonsin skulle vilja stoppa fingrarna i halsen kanske det kommer bero på detta. Varför måste människor ALLTID ha bekräftelse på ALLT de gör?? 

- Anton Hysén. Visst är han sjukt snygg och har ett tajt arsle, men går det inte lite överstyr när pressen och 50+ tanter törstar efter en gaylord.. Och hans röv. Ja, visst lät det helt fel..?

- Allt tjat om H&M's äkta samt oäkta modeller. Alltså, jag trodde inte ens folk kollade på skyltdockor eller på bilderna. Kanske bara jag som inte gör det.. Men det finns väll värre saker än att klaga på att modellen är så brun eller en skyltdocka är för smal. Tänk på att bilden är photoshoppad och dockan är på låtsas. 

Alltså jag har nog inte riktigt hajat grejen med Instagram.

Eller jag har ju appen, den är bra och sånt. Men jag har inte fattat att man ska följa andra och kolla på deras bilder. Jag använder den bara till mig själv och gör om mina egna bilder. Vem fan orkar följa andra och glo på deras bilder? Hälften av människorna lägger ju ändå upp dom på fejsbook alt. deras bloggar. 

Nån måtta får det vara.

Jag har dessutom spärrat mitt konto så ingen kan se skiten jag knäpper kort på. 

Men alltid får man lära sig nytt. Jag insåg en stund senare efter att jag insett det FÖRSTA att jag faktiskt följer någon, Freddie Wizzp. Tur han är snygg. Synd att han lägger upp tråkiga saker. Inte sånt som hans fejs. Va äre om? Om man någonsin ska följa någon på en knäppa kort och göra om app så kan man väll ändå begära att den snygge saten kan ta lite lättklädda bilder iallafall..

Och så tycker jag inte Instagram bilderna blir sådär himla bra, för att vara lite mer kritisk. Tycker det blir för suddigt och blurrigt, men eftersom jag inte är så inne med saker så kanske det ska vara så. Och så finns det typ bara 10 filter. Helt värdelöst. Jag vill ha så många så jag inte ens orkar bläddra igenom alla och bara tar en, även fast det ser bajsnödigt ut.

Oj, vad elakt allt kändes nu.

Hoppas jag inte blir stämd nu.

so much pictures so little time

Ingen med tv kan ha undgått att en andra säsong (tror jag att det är) av svenska miljonärer går på Kanal 5. Det är alltså ett program om svenska kvinnor och män som har mycket pengar, man får se hur de spenderar dessa pengar på hus, båtar, bilar, saker och resor. 

Jag själv har aldrig klarat av att se klart ett helt avsnitt då jag finner människorna i programmet hemska, rent ut sagt. Bara jag ser reklamen mår jag illa. 

Det är typiskt svenskt att man ska hålla inne med allt och absolut inte skryta, man ska inte visa att man har pengar, ett bra jobb eller något annat som är bra. Man ska vara medel och om man visar att man har något över medel så ska man tycka illa om den människan.

Jag gillar inte alls det synesättet och är alldeles för jante för mig. Man ska självklart visa upp sig själv - men naturligtvis i lagom mängd. Jag tror ingen människa vill vara med en annan som bara skryter om sig själv och pratar om sina saker och pengar. Om man stannar hos en sån människa så tror jag att det beror på att man själv vill vara med i glansen, på något sätt. Ibland är lagomt rätt bra faktiskt.

Det finns alltid ett "stopp" på hur mycket en människa kan skryta.

Jag menar, jag är ju inte den som är den: självklart har jag skrytit över saker jag har köpt, hur dyrt det varit och så vidare. När man köpt något fint och extra dyrt så blir det som en naturlig handling att skryta över det. Varför vet jag inte, men jag tycker det var mer såhär när man var yngre. Det är något jag har vuxit ifrån, varför skryta över något man köpt eller gjort? Egentligen? Man kommer ju aldrig vara så speciell att man är ensam om det. 

Svenska miljonärer går ut på att gå emot det svenska och visa upp dessa rikedomar som man oftast inte får visa upp. 

Som jag skrev i början så gillar jag verkligen inte det här. Varför?

Jag har vuxit upp med att det är fult att skryta, precis som de flesta säkert har gjort. För jag tycker helt ärligt att det är fult att skryta. Ja, du har mycket pengar, mer än mig. Men det behöver ju faktiskt inte betyda att du är lyckligare. Jag skulle också vilja vara ekonomisk oberoende, det skulle vara jävligt skönt men jag väljer hellre att leva lycklig och ha lite pengar än att vara rik och må dåligt och kanske inte ha så många riktiga vänner runt sig. 

Jag älskar pengar, pengar måste man ha för att kunna leva. Men att skryta om det tycker jag är helt fel. Oftast blir den som skryter om det placerad i ett fack, och vem vill hamna i ett sånt? Man kanske är en helskön person, men blir dömd av allt skryt. 

Sedan anser jag att det är fult att gå ut med hur jäkla rik man är, när det faktiskt finns människor som inte är lika lyckligt lottade. Det finns så många barn, ungdomar och vuxna som lever på minimum varje månad och måste vända på varje krona för att få livet att gå ihop, för att kunna betala hyra och mat. Och vissa har inte ens ett tak över sitt huvud. 

Om man har mycket pengar har man även ett ansvar. Om man har mycket pengar så tycker jag att då är det en skyldighet att skänka till människor som inte har dessa pengar på banken.

Det är aldrig mitt eller någon annans person fel att någon är fattig, absolut inte. Men jag tycker man ska hjälpa andra så att ens samhälle och land går framåt. Och om man inte gör det för den skullen, så kanske för sin karma..?

Jag tycker rika människor har en jäkla dålig attityd, som att de som har några miljoner mindre på banken inte är lika mycket värda. Och det tycker jag är totalt åt helvete.

Alla kommer inte vara rika, ha lika mycket pengar eller ha samma förmåner. Så är det i ett land. 

Jag tycker inte man ska sitta i en tv på bästa sändningstid och sitta och säga sånna saker eller skryta om sina pengar.

Det jag kanske minst förstår är hur människor, vanliga Svensson's kan kolla på sånt här skit. 

Nu känner jag inte dessa personer alls som är med i programmet, jag kanske förhastar mig som skriver allt det här. Men jag hoppas de har hjärta att inse att de är lyckligt lottade som har pengar att leva på och att de faktiskt tar en del av det och hjälper andra. 

Jag är så svensk att jag faktiskt tycker så. 

Vissa saker ska man helt enkelt tala tyst om, både för sin egens skull och respekt för andra. Pengar är privat och kommer i min mening alltid att vara det.

Att misshandla sin partner är det värsta man kan göra.

Inte bara förnedrar man personen, utan kränker och tar helt och hållet bort förtroendet man en gång byggt upp. 

Så fort man ser ett tecken på att ens partner vill eller kan slå en. Då ska man lämna. 

Visst, det är så lätt för mig att säga detta och det är en helt annan sak att göra. Man kan inte vara kär om man känner ett begär att slå. Då känner man att man behöver äga personen för att ha denne kvar, man är antagligen väldigt svartsjuk och vill inte att sin 'älskade' ska lämna.

Jag låter som en expert, men jag har varit med om mycket trots min unga ålder och jag läser även väldigt mycket. 

Det är så många, framförallt kvinnor, som säger högt och tydligt: TA INGEN SKIT. 

Men man ska ta ett slag eller två, för att man är så rädd att tappa den man älskar.. 

Varför jag väljer att skriva om det här känsliga ämnet är för att jag läste för några dagar sedan en artikel som gjorde mig så upprörd att jag kände att jag var tvungen att dela med mig.

Eftersom det här ämnet är just känsligt så hoppas jag att alla iallafall kan förstå vad jag vill ha ut med detta, jag ser absolut inte ner på någon eller någons val - så länge man inte är barn. Om man är vuxen får man själv välja vilken partner man vill ha, oavsett hur den behandlar en. Det är brottsligt att slå en annan människa, kom ihåg det bara. 

Om jag skulle råka skriva något fel är det bara att kommentera, så kan jag försöka förklara mig lite bättre. 

Jag har mycket känslor och tankar, framförallt om ämnen som är känsliga och människor kan kanske ta åt sig av vad jag skriver. Men eftersom det är min blogg och mina tankar vill jag gärna få ut dom. 

Så, jag kände att jag var tvungen att skriva det. Som en liten varning kanske..? Jag vet inte. 

Åter till artikeln. 

Jag läste i godan ro Expressen häromdagen och plötsligt dyker Alexander Gerndt, 25, upp. För er som inte vet vem han är eller vad han har gjort: han är fotbollsspelare som har misshandlat sin ex-fru (vilket han har blivit dömd för). Han spelar numera i Holland och efter att han blivit dömd så tog svenska landslaget avstånd från honom, "-Vi tar avstånd från kvinnovåld och kan inte låta honom springa ut i en landslagströja."

Så lät det förut, nu har han åter blivit kontaktad att spela i landslaget. Det i sig är väldigt upprörande, då det känns som att nu har det gått ett tag så vi skiter i vad han gjort och låter han spela. 

Men det var inte just det som gjorde att jag ville skriva det här inlägget.

Det var att han i artikeln grinade blod över att han hade det så jobbigt. Han fick ställa sin bil så han kunde se den, någon hade rispat i den förut, han försöker gå vidare efter allt som har hänt, det är så tufft och han kan bara gilla läget.

Ursäkta ordvalen, men hur i helvete kan man ens publicera något dylikt?! HAN tycker synd om SIG SJÄV? Han har själv satt sig i sitsen att misshandla sin ex-fru. Han valde själv att ta till händerna och göra henne illa. Och han har mage att sitta och grina över hur jobbigt HAN har det? 

Hur fan har inte tjejen som han var gift med, mått? 

Jag tycker det är så fel att låta han intervjuas såhär. Precis som att han inte skulle förtjäna det. 

Var en man (om man kan vara det när man väljer att slå sin tjej) och säg att det du gjorde var så åt helvete fel och att du förtjänar det som görs mot dig. Du förtjänar att må piss och få skit på dig. 

Så enkelt är det. 

Ingen kvinna eller man förtjänar att bli slagen på, helst inte av någon de älskar, litar på och har delat allt med. 

Ingen förtjänar att sedan höra att den som misshandlar tycker synd om sig själv. 

Tycker de detta på riktigt, eller är det synd om dom för att någon kom på han, någon anmälde och att han blev dömd för det? 

En som en gång har slagit kommer alltid att slå igen.

Och jag önskar av hela mitt hjärta att kvinnor kunde inse detta. Kvinnor som inte är lika starka som andra. Jag önskar så mycket att en kvinna som blir slagen går därifrån på en gång, anmäler och sedan kan leva ett lycklig liv utan någon som kränker och förnedrar dom.

Det spelar ingen roll hur jäkla jävlig man skulle vara mot sin partner; säga fula ord, klippa sönder en tröja eller köpa fel sorts mjölk. Det kommer aldrig finnas en vettig anledning till att ta till våld. 

Anmäl aset, slå tillbaka för allt du orkar, spotta på honom, slå han mellan benen. Gör något. 

När du sedan visar att du orkar, även fast allt känns som ett svart hål, så är det du som står på stolta ben och inte han. 

Gerndt och många andra män som honom förtjänar att må skit. 

Jag hoppas innerligt att hans ex-fru idag mår bra. Och att hon kan skratta åt artikeln över att han mår så dåligt och får sin bil misshandlad..

För det är så synd om den som misshandlar, även fast det inte är den människan som fått tagit emot slag.

Jag är inte känd för att älska min stad, snarare tvärtom. 

Alla säger att det 'en fas' och att man hatar den för här är man född - det kommer gå över när man blir äldre och det kommer omvandlas till kärlek och lättnad att man faktiskt bor i staden man bor i.

Jaha. Det är ju ett bra argument.

Jag menar, JAG HATAR STADEN JAG BOR I. Ska jag då vänta och härda ut skiten, tills jag någon gång blir 50 år och tänker "ooooh så mysig min stad är ändå...". Nej du. 

Jag är bitter, sur och tvär på min stad. Den är så sjukt tråkig, folk är torra och det händer ingenting.

Är detta tänkande något vanligt menar jag då? Tänker en 22årig tjej eller kille precis likadant som mig, fast denne bor i Stockholm, Örebro eller Helsingborg?

Jag trodde faktiskt på det, en liten stund, att vi som är i samma åldersgrupp tänker lite likadant. Detta var tills igår, då min mamma säger att hon hörde på radion att Özz Nüjen har valt att ställa in alla hans ståupp shower i Sundsvall för att publiken är så himla tråkiga.. Även fler komiker ställer sig bakom detta och har valt att uppträda på annan ort för de tycker likadant om Sundsvall.

Jag har även märkt att när det är konsert att bandet/artisten får kämpa för att få publikens reaktion; att de ska klappa händerna, sjunga och härja. Och jag blir, helt ärligt, riktigt förvånad när publiken i den här stan är helt tokiga och faktiskt har kul på en konsert.

Sundsvall Sundsvall Sundsvall.

Den tråkigaste staden i Sverige. Med den tråkigaste människorna.

Om man inte ens skrattar åt en komiker, ja, då är det nog fan illa. När man inte hoppar, studsar, sjunger och har kul på en konsert. Då är det nog fan illa.

Är det nu konstigt att jag faktiskt är lite less på denna stad..?

Hela atmosfären och 'andan' är lite åt helvete också. Man ska se ner på andra, snacka skit och bete sig allmänt fult. Alla ska heja på Giffarna och Timrå, annars kan man sticka tillbaka till 'Fjollträsk' (dit ska du sticka även fast du skulle heja på, vill säga, Malmö).

Vi ska gå likadant klädda, ha samma frisyr, samma skor, samma attityd. Om man går emot strömmen får man ta skiten, för man får skylla sig själv.

Det finns en hemsk 'vi mot dom' stil, som inte alls är behaglig. Det ska vara som det är, annars..

Eftersom jag inte bott i någon annan stad har jag ju egentligen inte något att jämföra med. Men det jag sett och hört räcker.

Och att den underbart roliga Özz väljer att ställa in sina shower för vi är för tråkiga.. Ja, det var ju den såkallade droppen som föll ner. Jag kommer alltid att hata Sundsvall.

Nåja, det är ju hyffsat fint när det är sommar. När det väl vill bli sommar.

Sundsvall är såklart Sverige's mittpunkt också..

Efter att ha sett "Ensam mamma söker" reklamen ett tiotal gånger så har jag tillslut fått nog. 

Jag blir så arg och irriterad på den. Varför?

Här ser vi några kvinnor som så längtar och törstar efter den sanna och härliga kärleken. Inget fel med det egentligen, om det inte vore att det hela utspelar sig på tv OCH att deras barn är en bricka i hela det sjuka spelet. 

Att inte människor har lärt sig än att man inte kan hitta kärleken via tven, är för mig ett mysterium. Hur många gånger har man läst, oftast ofrivilligt, att kärleken människor har letat efter via tven på bästa sändningstid faktiskt inte har hållit?

Är vi så desperata att vi bara måste bli kära, även fast det kanske inte riktigt är sann kärlek? Detta kan jag tycka många uppvisar, både på tv och utanför, i min närhet. Det är sån press på alla oss, i alla åldrar och överallt i Sverige. Vi ska ha ett bra jobb, tjäna bra, har en grym lägenhet och köpa massa saker som vi egentligen inte har råd med. Och vi ska såklart hitta den perfekta partnern så vi kan skaffa perfekta barn som vi kan visa upp.

För vi gör ju faktiskt det - visar upp oss; på internet och i det riktiga livet. 

Och vad vore livet utan den där kärleken? 

Alla vill vi ha någon vid sin sida, någon som kramar på en, någon som tröstar en och peppar en, någon att dela allt med, någon att vara bästa vän med och som känner en utan och innan. 

Jag vill också ha det, även fast jag är väldigt nöjd som singel och har varit det i några år. Jag vet att det händer om det händer, men jag är faktiskt glad ändå. Men många kan inte vara bara glad. Man måste var lycklig och jag tycker det blir helt fel om man blir så desperat, för då kan man faktiskt bli "kär" i vem som helst.

Jag har lite svårt för detta, jag förstår det inte riktigt, varför måste man skynda så mycket? Kan man inte vara lycklig utan ett förhållande? Är man så ensam att man gör vad som helst för att bli ihop med någon?

Att vara såhär törstig efter kärlek och att dessutom ställa upp i ett tvprogram är för mig förundrande, nästan skrattretande. Men visst, om man vill göra det så goahead, ingen kan ju egentligen stoppa en. Om man känner att man kan finna en kärlek framför massa tvkameror.. 

Men, att dessutom ha barn och utnyttjar dom för ett program är för mig inte skrattretande. Det är patetiskt och helt åt helvete. 

Hur kan man sitta och blinka med ögonen, "tyck synd om mig, jag är är så ensam, jag har bara barn men ingen man eller kvinna vid min sida " och visa upp sina barn samtidigt tro att man faktiskt kan finna kärleken såhär. 

Barnen väljer inte att vara med på tv, det gör mamman/pappan så bra själv utan att tänka en tanke på hur barnet/barnen blir utnyttjade. Jag tycker det är helt sjukt hur man ens får visa upp sina barn såhär, bara för att få massa brev att några män eller kvinnor som vill visa upp sig i tv och kanske, kanske få sig ett ligg.

Jag förstår inte. 

Om man vill vara med i tv så får man lämna barnen någonannanstans, jag finner inte ord hur fel jag tycker att det här. 

Jag själv har sett bekanta som har barn, lever själv och har sökt till programmet. 

Vad hände med den gamla goda tiden att man faktiskt kan gå ut och hitta någon på egen hand..? Måste man ta till ett program, för att få synas, höras och kanske bli kär? 

Och allt till barnens bekostnad. 

Jag har själv inte barn, men jag är barn till en mamma. Och jag skulle inte tycka om om min mamma gjorde såhär, oavsett om jag var 8 år eller om jag är i åldern jag är i nu.

Jag ser på kvinnorna i reklamen och undrar vad dom tänker, om dom tänker alls..?