I flera dagar har en video cirkulerat på Facebook, en video med en liten kille som heter Jonah "What's going on..?" (om jag minns rätt). När något blir populärt bland människor så lägger alla ut det, det är inte svårt att missa.

Jag behövde inte ens kolla på videon för att förstå att den här killen är mobbad, lagt ut en video med sina känslor och fått stor uppmärksamhet. 

Jag är absolut ingen känslokall jävel, mer tvärtom, jag hatar att se människor som mår dåligt och skulle göra allt så dom fick må bra igen. Jag har själv aldrig blivit mobbad, visst har man blivit retad då och då, men inte så att man mår så dåligt att man vill ta livet av sig för att mobbarna är så elaka. 

Jag blir så fundersam över sånna här videos som kommer upp då och då, har man verkligen mod och lägga upp en sån här video, om man är så hemskt utsatt och man mår så dåligt..? 

Jag säger inte att dessa människor som gör sånna här videos ljuger, men min erfarenhet av mobbade människor är att dom är så små som personer, så nedtryckta - att de inte vågar få fram ett pip, inte framför någon och absolut inte inför en kamera. Denna video kommer sedan ses av tusen, kanske miljoner människor, är man så tuff att man vågar det? 

När man inte känner att det finns någon återvändo på det mörka, oavsett vad det är. Är det sista man tänker på att göra en video, där man gråter ut,  berättar det hemska och väntar på en respons. Även fast man så längtar efter denna respons så måste man ju lämna ut sig till en hel ny värld, istället för att vara i den där bubblan man byggt ihop. 

Jag säger inte att denna video som nu blivit så känd är fejk. Men är det inte konstigt att någon dag senare sitter samma pojke, med en kompis, och filmar en ny video där han berättar att allt bara var ett påhitt och att han faktiskt har många kompisar och är omtyckt..? 

Detta kan naturligtvis vara ett självförsvar, men att så drygt sitta där och skita i alla som faktiskt har tagit åt sig av han och historian han berättade är.. Åt helvete. 

Jag tänker på alla som faktiskt är mobbade, som mår så dåligt, kanske kände tröst av att han sa något, och sen sitter med ett hånflin och säger att allt faktiskt var ett skämt. Jag kan tänka mig att det känns.

Den mobbade mobbar andra mobbade. 

Så känner jag när jag såg hur han drygt tuggade sitt tuggumi, hur han hade lite tråkigt en dag och ville att alla skulle tycka synd om honom. Jäkla unge.

Man ska inte hoppas att så unga människor råkar illa ut - men dock så hoppas jag att han kommer få sig en riktig tankeställare över dessa två videos han lyckats skapa.

Det är förjävligt att det finns mobbing och det är fruktansvärt att det finns några barn som bara gör det värre.

"12 Extremely Disappointing Facts About Popular Music"

Så lyder rubriken över en sida jag just hittade. 

Det är fakta om populär musik, och det är inte kul.. Hur fan kan sån skitmusikjävlafan sälja mer än RIKTIG musik som fanns förut? Som faktiskt är bra och betyder något?

Det är en konstig värld vi lever i. Jag blir bara mer och mer fundersam.

Det är synd, det finns inte mycket riktig musik nuförtiden, något som verkligen betyder något; något som inte är påhittat av några bossar på ett skivbolag. Jag tycker det är riktigt synd, men det verkar ju trots allt gå hem. 

Unga människor idag behöver ingen tilltro till musiken, man kan spela skit och det är ändå bra i deras öron.

Och spelas det 'riktig' musik, med riktiga musiker som faktiskt kan sjunga och spela instrument; ja, då går det inte alls hem. 

Jag vet inte om det är här är "number one" att skriva om, men jag tycker det är så tråkigt på något sätt. 

När all riktig vettig musik är borta, och det endast finns Glee och Justin Bieber kopior kvar i världen. Ja, då vill jag inte riktigt finnas till tror jag. 

Har människor blivit så dumma, att de inte ens behöver bra musik längre..?

Klicka på rubriken där uppe för att läsa hela listan, och bli mållös du med.

Nu var det faktiskt längesen jag hörde det, men man ska aldrig tro att ingen kommer säga så igen!

"Jag har hört ett rykte om dig..."

Punkt punkt punkt. Jag hatar punkterna. Det är dom som gör mig nervös. 

Jag blir lika nervös varje gång. Varför vet jag inte. Jag vet att jag aldrig sysslar med nått dumt (nåja), eller skadar någon på nått vis så det skulle gå taskiga rykten om mig. Men ändå sätts hjärnan igång och arbetar för fullt, tänka igenom alla helger, alla fyllor för att försöka komma på vad detta "rykte" skulle kunna vara. 

Ett rykte för mig är något väldigt illa, något som jätte många i stan pratar om, och ofta så vet man inte ens om det själv. 

Jag har fått höra både det ena och det andra om mig själv (jo era ryktesspridare: det kommer tillslut fram). Det är lite smått roande. Jag skrattar mest åt sånt där dravvel, för rykten är oftast, nästan jämt, inte sanna. Och påhittade av någon idiot som har för mycket fritid, gillar mig för lite och älskar att skvallra.

Nog om det, varför skriver jag om det här nu då..?

Jo, jag fick ju skrivit till mig, det där. Att ett rykte gick. Dock för ett tag sen, men kom på det idag.

Historian var rätt rolig, för:

1: För att ett rykte ska uppkomma ska det gå mellan person till person, helst flera. Här var det bara en som hade sagt till en annan. På fyllan. Vad han trodde. Ett rykte..? Don't think so. 

2: Det tog hundra år innan jag tillslut fick veta vem det var som sa det.

3: När jag väl fick veta det, skrattade jag för mig själv - en person som älskar att skvallra.

4: Jag fick reda på att killar skvallrar nästan mer än brudar.

5: "Ryktet" var inte sant - men ändå måste jag ta dyrbar tid av mig själv och förklara hur det ligger till egentligen!!

Jävla Sundsvall. 

Ibland hatar jag dig. Å människorna. 

Jag vet att jag skrivit om det här x antal gånger, men på nått sätt blir jag lika förvånad över det. Att människor tar sig tid och orkar prata om andra, såsom andra pratar om vädret. Jag vet inte, men jag tror man verkligen har problem med sig själv om man tycker att högsta prioritet i livet är att prata (skit) om andra.

Jag vet att jag är en jävligt intressant person. Men kom med verkliga saker att säga än påhittat skit. Jag blir inte arg, dock irriterad. Synd att man inte var en sån där som kan ge igen med samma skrot. Eller krut? Eller va?

Fast jag antar att sånna här människor aldrig lär sig, hur mycket man än pratar, skriker eller blir förbannad på dom..

Och så har skitsnön verkligen slagit ner här i Norrland och Sundsvall. 

Jag. Vill. Inte.

Nej, jag har inte tappat "barnsinnet" bara för att jag hatar snön.

När ni som är alldeles hyper kring detta, betänk detta:

Varför man bör hata vinter'n:

- Man blir blöt om fötterna

- Man blir blöt i håret = frillan pajjar

- Man måste ha asmycket kläder på sig

- Man svettas som en gris när man väl kommer in med dessa kläder 

- Det är kallt

- Man halkar

- När det är kallt får man mer ont i lederna

- Man får gå i djupsnö på morgonen får ploghelvetet har inte börjat ploga

- Om man bor i Sundsvall får man alltid gå i djupsnö för ploghelvetet aldrig börjar ploga

- Bilarna ser inte en när man är ute och går i snöstorm = om man inte blir insöad blir man troligtvis påkörd

- Man måste skotta

- Det tar en timme att gå upp för en backe

- Det är mörkt 23 timmar om dygnet

- Alla snygga människor går i ide

Varför man nu skulle gilla snön:

- Man ser döden i vitögat och åker pulka ner för Södermalmsgatorna

- Man får mula folk.

Rätten att få välja själv.

Att ha makten över sig själv och sina beslut. 

Det är nog något vi alla uppskattar och antar att det ska vara så. Om jag väljer något för mig själv, som jag anser är rätt och det känns bra - ja, varför ska det då vara ett problem?

Men nu kan det ju inte vara så lätt som jag tänker. Fast jag har då alltid undrat varför. 

Vissa saker man väljer i livet så måste bara andra människor lägga sig i. Vissa kan bara inte låta bli att viska, peka och fördöma vad man själv vill göra.

Titti Schultz, programledare för Rix FM inspirerade mig att göra det här inlägget. Hon var med i Nyhetsmorgon på tv4 i söndags och de pratade just om att vissa val man gör i livet kan inte passera obemärkt för andra människor. Titti har valt att inte skaffa barn, hon vill inte ha barn och det har hon alltid vetat.

"Precis som kvinnor känner sin klocka ticka - så känner jag inte att den tickar" var det enkla svaret.

Jag ser inga konstigheter med det här, det är väl klart att inte alla har samma begär efter ett barn.

Men ändå måste hon sitta där i bästa sändningstid och förklara för svenska folket varför hon inte vill ha barn. "Det hade varit lättare att säga att jag inte KAN få barn, än att säga att det här har jag valt själv."

Bara för att man är kvinna och kan göra ett barn behöver det ju inte betyda att man vill, så enkelt är det. 

Jag förstår inte varför svenskar bli så upprörda över vissa val andra gör. Varför de känner att de överhuvudtaget måste lägga sig i från början och ge sin åsikt i det hela. Om personen är nöjd, glad och lycklig - ja, då är det väll ett bra val?!

Varför skaffa barn om man inte vill ha ett, för att det ska se bra ut? För att det ska vara så?

Jag tycker det är förjävligt att man måste sitta och förklara för svennar som lever i en värld där allt ska vara rätt och riktigt. Det är förjävligt att ni som tycker så, ska ha sånna åsikter och tankar.

Är Titti mindre värd för att hon väljer att inte skaffa barn?

Jag har ingen aning om jag vill ha barn, dom runt mig anser att det är en självklarhet att jag ska skaffa ett eller flera barn. Nu är det svårt att säga hur jag kommer göra, men bara jag är lycklig. Jag vill inte sitta där med ett barn och må dåligt över mitt val i livet - lika gärna som jag väljer att inte skaffa barn och kanske må dåligt över det. Jag tar det som det kommer, det som sker det sker.

Vissa val man gör i livet är sitt eget, man gör det för sig själv, den makten tycker jag aldrig ska tas ifrån en.

*

Här kan du se intervjun med Titti.

Ibland är det bra att få tänka till. Att få reflektera och undra hur man själv egentligen tänker, om det är fördomar, eller om man bara råkar veta för lite. 

Tänk om alla människor kunde göra såhär, istället för att vara så jävla trångsynta och envisa hela tiden. 

Jag känner själv hur jag växer, även fast jag inte tänkt något bra förut - så har det ju förändrat min syn nu.

Och varför babblar jag om det här då? Jo, av bara en händelse slog jag över till 1an (kollar aldrig på svt, förutom när det är sport/GW) och det är programmet "Från Sverige till himlen", det står på beskrivningen att det är en livsåskådningsserie. Men det handlar mest om religioner, fast det kanske är det dom menar..?

Hur som helst så besökte Anna (sviiinbraaa programledare!) Thord, som bor i Boden. Jag fastande just för Boden eftersom min brorsa bor där, så jag kanske skulle ha tur och få se hur det ser ut där uppe. Men det tänkte jag inte egentligen på när det gått några minuter. 

Thord är rastafari och väntar på Messias återkomst.

Bara det låter konstigt i mina öron. Jag vet ju vad reggeamusik är. Jag vet vem Bob Marley är. Men jag hade ingen aning om att det är en religion. Jag vet inte om jag bara är bakom flötet, eller om det är fler som inte vet om det här. 

På min tid när jag gick i skolan pratade vi mest om Kristendomen. Vilken skymf mot rastafari. Och andra religioner för den delen. 

Denne Thord berättade väldigt mycket om religionen och dess innebörd. Precis (kan jag tänka mig) som i alla andra religioner så väljer folk hur mycket dom går in för det, precis så gjorde även Thord.

Och shit så bra åsikter den karln hade, och hur det var i relgionen också. Människan kommer inom sinom framtid att förlora sig själv till materialismen, alla saker tar över sitt liv.

Människan är fri att välja, göra vad som helst. 

Musiken är där man finner ro och kan meditera. 

Man behöver inte ha någon kyrka, be på ett visst sätt - man tror ändå.

En människa ska vara en människa - inte bli behandlad för vilket kön den än har (även om det står att kvinnan är lägre än mannen, men detta gillar ju inte alla). Vilken läggning du än har så ska du bli respekterad (här står det även att det inte gillas, men alla följer det inte. Såklart).

Denne Thord hade oerhört bra åsikter och sa just de meningarna här uppe, man ska inte dela in människor i fack, former, det är då det går åt helvete och det är då man formar olika åsikter och fördomar. 

Jag blev mer intresserad då han berättade om sitt tidigare liv, som skiljde sig så mycket från livet han lever idag. 

Det är bra att människor tror på nått, även fast religion inte är något för mig. 

Han verkade väldigt lycklig.

Och här låg jag i sängen, nyvaken och skämdes hur jag blev påmind att jag alltid trodde att reggaemänniskor mest rökte på och var lulliga..

Klicka på bilden så kommer du till programmet.

Jag vet att jag har skrivit om det här i ett tidigare inlägg i min blogg, men det känns som det är värt att nämnas igen, då det nu har skrivits om det i tidningen.

I AB kan man läsa, den 2011-11-06:

"Hundra pedofiler hängs ut med namn, kontaktuppgifter och domar på en ny svensk internetsajt.

Ex-nazisten Mikael ligger bakom den olagliga sajten. Hans mål är tuffare lagar mot pedofiler.

På sajten kan man gå in landskap för landskap och se vilka personer som dömts för våldtäkt mot barn, barnpornografibrott och andra pedofil-brott. Namn, personnummer, adress med kartbild och ett utdrag ur domen finns med."

Jag har inte, sedan år 2009, ändrat åsikt i det här fallet. 

Jag anser att det är helt korrekt att hänga ut dessa människor. Varför? Jo, de har förstört så många liv, föralltid, och därmed ska de få sota för det i hela sina liv.

Jag tror inte en pedofil kan bli "frisk" eftersom det är något som är totalt snett i hjärnan. 

Mikael, som startat sajten, säger: "– I väldigt svåra fall förespråkar vi livstids internering på rättspsykiatrisk klinik."

Helt korrekt. 

Jag förstår inte varför man inte kastrerar sådana här männskor, som gör så grova brott. Är det för hårt sagt? Brotten lär minska drastiskt om man tar bort sexualdriften på dom.

"Dom". Jag vill skriva dom jävlarna. Jag är så sugen. Men jag vill att min blogg och mina inlägg ska tas seriöst. Nog om det.

*

En av de uthängda, dömd för våldtäkt mot barn, säger till Aftonbladet:

"– Jag har aldrig rört mina barn. Jag har mejlat sajten och sagt att det är skamligt att de lyssnar på en felaktig version. Men de har inte svarat."

Man kan väll inte hamna på en lista, där det står klart och tydligt att man är dömd för ett brott, och det inte är så?! 

Och han kanske inte rört sina egna barn. Men andras barn då..?

Brotten och rädslan för att bli utsatt för brott ökar för varje dag. Jag kan inte ens föreställa mig rädslan en mamma och en pappa har att ens barn ska råka illa ut. 

Även fast jag inte ens har barn skulle jag inte vilja ha i tanken att mitt emot mig bor det en pedofil.

Kalla mig vad ni vill, att jag dömer människor, men jag har inte en gnutta respekt för människor som utsätter barn för dessa handlingar. De njuter av det, medans barnet är skadat för livet med dessa hemska minnen.

Aftonbladets reporter som skriver det här inlägget tycker nog själv att det är jätte hemskt vad dessa människor får utstå - dom har gjort ett brott och sedan ska de hängas ut. 

Det slår inte denne, som skrivit artikeln, själv hänger ut Mikael, den som startan sajten. 

Jag vet inget om den här människan men man kan läsa: att han är ex-nazist, samt: "till nyligen var han med i den öppet nazistiska Svenska motståndsrörelsen men har nu gått över till Förbundet nationell ungdom, vars mål är att "återta vårt land"."

Jag sympatiserar inte alls med nazister eller nazismen, deras åsikter eller hur de framför dessa. Men, tanken slår mig plötsligt: tycker människor som läser den här artikeln att det är "hemskare" för dessa pedofiler att de hängs ut - för att den är skriven av någon som en gång varit nazist? 

Hade hatet, dom instämmande blickarna och nickningar varit fler om deras granne Kalle Svensson valt att starta upp en sån här sida?

*

Jag kan bara inte säga att det här är något dåligt, jag vägrar. Och jag vet att det är fler som håller med mig.

Och så det där om Zlatan då. 

Jag skapade ramaskri bland alla "män" på facebook, genom att skriva att han inte var värld den där jäkla bollen (aka priset) och att han faktiskt kan se lite glad ut över den. (Använde två svärord: 'jävla', 'din jävel').

Jag gillar att svära, jag tycker en text kan bli bättre om man svär. Med detta menar jag inte att jag hatar Zlatan (jag har faktiskt gillat han jätte mycket en gång i tiden, när han var bra..), att han absolut inte förtjänar den här bollen (eller jo, eller nej, han förtjänar den inte). Det finns såååå många andra duktiga fotbollsspelare som kunde tagit hans plats. Och nu säger jag sanningen.......

Är ni beredda nu då?!?!? FÖR HAN ÄR JÄTTE JÄTTE DÅLIG I LANDSLAGET.  

Punkt.

Åh, det var skönt. 

När han inte är med på planen, så kan de andra spelarna spela så sjukt bra - de gör det tillsammans, de gör mål. Zlatan är ego, han vill bara ha allt för sig själv. Och den som inte märkt att det går sämre med han på planen, är blind. Jo. 

Han är säkert bra i Milan, vad vet jag. Jag kollar inte på italiensk fotboll. Men jag kollar på det svenska landslaget. 

Och detta mina damor och herror, blir "männen" arga på, att jag skriver alltså. Skriver min egna åsikt på min egna sida. Jag blev kallad bitch, "du vet ingenting", "det var inte du som gav priset". Shit, vuxna människor. Orkade inte med det där så tog bort inlägget för de förstör min sida. Och dessa "män" tycker väll att jag inte vet ett skit, vilket är ännu värre och gör min ännu argare.

Men tydligen så ska man älska Zlatan. Annars är man rasist.

Sug på din guldballe du, men du kan ju iallafall låtsas vara lite glad.