Mamma har lärt sig hur man använder sig av scannern och för över bilder på datorn, detta resulterar i att jag också får "nya" bilder! Jag älskar bilder från när jag var liten, många minnen dyker upp :)

Första bilden föreställer mig och vår hund Kilroy (som vi var tvugna att lämna tillbaka till hans förra ägare, då jag blev jätte allergisk) vi är ute i stugan, typ sekunden efter så puttar han i mig i havet. Antagligen för att jag lockade han med mackan eller vad det nu är jag äter på.. 

Andra bilden är jag och Benka, det kanske ser ut som en hemsk bild men han var lite som en pappa för mig. Jag älskar den där bilden, det ser ut som jag inte vill pussa på en skäggig man! Han såg ut som en läskig hojåkare men var den snällaste karl'n på jorden! :) Jag lyckades alltid charma han med att flörta lite med ögonen, haha. Ni ser även hur jäkla lockig jag var i håret, tack och lov försvann det.

Hej! Jag har läser din blogg och har sett att du har gjort några nya tatueringar. Kan du inte visa alla i ett inlägg eller nått? Varför valde du att göra just dom, gjorde det ont osv? Skulle vara jätte kul att se :) Kram!  

Svar: Ja, det är klart. Sånna här inlägg är roliga att göra, jag skrev även en text om mina erfarenheter och tips i slutet så here go!: 

2007 var året då jag gjorde det dumma beslutet att tatuera mig för första gången, det blev rätt mycket med tre stjärnor på varje underarm. Och rätt dåligt. Jag var nog nöjd med dessa i en månad, kanske mindre. Innan jag insåg hur hemska de såg ut. Jag fattar inte alls hur jag tänkte där. Eftersom det här var det första jag gjorde tyckte jag att det gjorde väldigt ont och jag ville dödens dö. Jag hade  (vad jag kan minnas) ingen bakrund till varför jag gjorde dom, mer än att jag sa att jag var en stjärna (det funkar än!!).

Gjord privat.

2010 Av en ren slump blev jag kompis med en tjej efter ett krogbesök som precis börjat gaddat. Hon fick försöka att göra underarmarna lite bättre, med fler färgglada stjärnor. Jag var fortfarande väldigt missnöjd över de första men jag tyckte ändå att de blev lite bättre med det nya, men så fort jag började inspektera det hela noggrannare började jag vantrivas i mitt eget skinn mer och mer. Andra gången jag tatuerade armarna tyckte jag inte alls att det kändes, färgläggningen kändes mer än linjerna. Varför det inte gjorde ont berodde nog mest på att hon tog i för löst (fick fylla i dom igen under 2011).

Gjord privat. 

2010 Samma dag som jag gjorde underarmarna gjorde jag även en röd stjärna på vänster ringfinger, den är jag jätte nöjd med, den är så söt och fin och passar perfekt där. Det kändes knappt när jag gjorde den, det gick väldigt fort.

Gjord privat.

2011 På baksidorna av båda benen har jag Backyard Babies döskallarna. Äntligen fick jag dom på plats på kroppen och är väldigt glad över det, jag älskar det bandet! Jag ville ha det så simpelt som möjligt och endast ögonhålorna i fyllda. Många som jag mött säger "oh fyfan, det där måste ha gjort jätte ont!", men det gjorde faktiskt inte det. Det sved som fan när hon var längst sidorna, annars var det en smärta som gick att uthärda. Dock så fick jag världens tatueringsfrossa (precis som när man har feber, kroppen har fått utstått för mycket) under natten, jag gjorde inte bara benen utan fyllde även i underarmarna och tatuerade fingret så det kanske inte var så konstigt.. Jag måste fylla i dom eftersom de sitter på ett ställe som gör att det nöts ganska mycket.

Ett extra plus i kanten är ju att Dregen la ut den här bilden på hans facebooksida.. Lycklig tjej?!

Gjord privat.

2011 Samtidigt som jag gjorde BYB döskallarna så tatuerade jag in "Shhh.." på vänster pekfinger. Mest för att visa när människor ska hålla käften, det är en rolig tatuering bara. Den här gjorde så ont så jag ville skjuta mig själv, det gick fort men smärtan.. Jag har fyllt i den tre gånger (bilden visar när den är i fylld för tredje gången) och mer blir det nog inte. Det är väldigt svårläkt och det nöts ändå bort väldigt fort, den får helt enkelt vara tills den kanske inte syns mer! Och det gör för ont för att fylla på ofta, haha. 

Gjord privat.

2011 Jag fortsatte med tatueringar under 2011 och denna gång blev det en text i nacken, hos en helt ny tatuerare (för mig då). Det var Håcke som fick göra den här texten, och efter det har jag bara gått till han och det tänker jag fortsätta med, han är enligt mig den bästa tatueraren här i Sundsvall (kanske Sverige?, då dom ville ha med han till Ink master Sverige), han kan göra ALLT.

Jaja, den här texten symboliserar precis vad det står - jag vet inte vart jag ska men jag ska komma dit. En klockren text. Man behöver inte veta allt i livet. Smärtan var inte alls farlig, det tog nog mindre än 10 min så var den klar, en lätt match för fröken Falk! (På bilden är den precis klar, har ingen annan bild då det är svårt att knäppa kort på sin egna nacke..)

Gjord av Håcke, Sundsvalls Tattoo.

2011 Innan året var slut så hann jag med ännu en tatuering. Den här sitter på höger vad och ni ser ju precis vad det är för något. Jag älskar laget AIK och kommer alltid göra det (vad alla andra än säger), jag är så jädrans stolt över den här!! Man ska visa sina färger och sin tro. Detta är ju en stor tatuering så den kändes ju, men inte så farligt. Det värsta var nog när han råkade komma åt någon nerv som gjorde att jag haltade ett tag, haha. Jag fick dessutom frossa även denna gång jag tatuerade mig, väldigt oskönt.

Gjord av Håcke, Sundsvalls Tattoo.    

2012 I slutet av 2012 var det dax för något stort. Ett porträtt på min mormor och morfar! Jag har läänge haft ett kort (litet som ett automatkort) nålat fast på väggen som jag har älskat så mycket, det var när de var unga, precis hade träffats och var nykära. Dessutom väldigt väldigt snygga. Jag har alltid vetat att någon gång ska jag tatuera in dom på kroppen, men hade väldigt svårt att veta vart. Det blev tillslut på vänster arm, så jag alltid kan se dom. Jag älskar resultatet, det är så himla bra gjort! Detta är min hyllning till min avlidna morfar och levande mormor, för allt de givit mig. Jag älskar dom så.

Gjord av Håcke, Sundsvalls Tattoo.

2012 Efter att ha varit så missnöjd med mina underarmar så länge så ville jag verkligen göra något åt det och få bli snygg OCH nöjd. Om jag knappt kände något de tre första gångerna nålen var där så kände jag desto mer nu - SATAN vad det sved och gjorde ont (framförallt på handlederna). Det var väldigt oskönt, men jag intalade mig själv att snart är det klart, snart är jag fin, allt kommer vara värt det - och precis så blev det ju. Jag valde att göra skuggade rosor ovanpå stjärnorna, de blev inte dolda, nu smälter allt in som en helhet. På första bilden (vänster arm) skrev jag Mamma längs ena rosen, hon av alla mammor är värda det. Som hon kämpat, som hon tagit hand om mig. Även här visste jag att jag skulle skriva mamma någonstans, nu ser jag det tydligt och kommer föralltid att ha henne där och påminnas om hur tacksam jag är att hon är just min mamma.

Gjord av Håcke, Sundsvalls Tattoo.

*

Som ni kunde se så fick jag frossa några gånger efter att jag tatuerat mig. Antagligen för att jag är extra känslig och att det varit stora jobb som man har gjort. De senaste stora tre tatueringarna som jag gjort, på armarna, har jag förhindrat att frossan ska dyka upp under natten genom att ta alvedon. En tablett utspridda under dagen och kvällen efter att det är klart. Det har verkligen hjälpt och jag har inte känt något alls. Ett tips till dig som kanske är lika känslig som mig!

Den bästa salvan efter du gjort en tatuering är Bepanthen, den åker in snabbt i huden, du behöver inget mycket alls och den är mycket mjukare och skönare att lägga på än tex Helosan.

Jag råder alla att gå till en riktig tatuerare på en riktig salong, jag hade bara tur att den andra privata tatueraren jag fann var en duktig (dock oerfaren och försiktig) tjej, men man kan ju trots allt bli helt förstörd och det kommer alltid sitta där på en. Man ska tänka igenom på vad man verkligen vill ha, kommer jag vara lika nöjd om 10 år? Gör något personligt, något som inte alla har. Gör inte något som är inne för stunden. Om man hittar en bild på något man vill göra - gör något med den så det inte blir en total ripoff, för varför vill man ha en exakt likadan tatuering som någon annan i världen har..?

Ska jag göra något mer då? Ja, det är klart. Efter jag gjorde underarmarna, på kvällen, svor jag att aldrig göra en till tatuering, det gjorde så himla ont, jag kunde inte ens böja på dom. Men vem försöker jag lura egentligen? 

Vad jag vet just nu är att det kommer bli ett till porträtt, på vem och vart håller jag hemligt tills den sitter där den ska. Men det kommer jag vänta med, jag har ju hela livet på mig som min tatuerare säger varje gång jag är där (men jag vill ju ha allt nuuuuuuu!).

Jag blir ju alltid så löjligt fjantig när det är jul; jag älskar att pynta, äta och dricka sånt som hör julen till (förutom glögg, wääähh!!), köpa blommor och lukta på julgranen. Sjunga (skrika) ut julsånger och bygga ihop ett ganska snett pepparkakehus. 

Idag ska jag för första gången på flera år även kolla på Julkalendern, mest för att det handlar om Greveholm igen som var en av de bästa julkalendrarna som visats på SVT. Jag hoppas att det är lika bra som första!! Och det är lite kul att de gör samma sak igen, fast med andra skådisar då förstås. Synd att de ska prata så jääkla illa bara.. 

Så, ja, jag ska faktiskt bli ännu mer fjantig och glömma bort att jag är en 23årig vuxen tjej som har ett jobb att sköta och hyra och räkningar att betala. Iallafall under en kvart i 24 dagar. Sådetså. Sa jag att jag även öppnar första luckan i min chokladkalender idag också...?

"Julkalendern 2012 heter Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst. Det har gått 16 år sedan familjen Olsson flyttade in på slottet Greveholm och äventyret från den första julkalendern utspelade sig. Nu har barnen Olsson hunnit bli vuxna och familjen har för länge sedan flyttat från slottet. En ny familj kommer till slottet Greveholm. Där bor fortfarande spökena Jean och Staffan.Julkalendern 2012 heter Mysteriet på Greveholm – Grevens återkomst. Det har gått 16 år sedan familjen Olsson flyttade in på slottet Greveholm och äventyret från den första julkalendern utspelade sig. Nu har barnen Olsson hunnit bli vuxna och familjen har för länge sedan flyttat från slottet. En ny familj kommer till slottet Greveholm. Där bor fortfarande spökena Jean och Staffan."

Äh, vi kluddar lite mer på min vita kropp en torsdagsmorgon som denna tycker jag :)

.. Jag alltid kommer ihåg vart ifrån jag har fått saker?

Så som julklappar, presenter och så. Och vem/vilka jag har fått det ifrån. Mamma säger ofta "hur tusan kan du komma ihåg det?!" Och det undrar jag med. Kanske samlar jag på mig onödig information, det är därför jag inte kommer ihåg ett skit från skolan :)

(Mjukis råttan fick jag av mamma i julklapp förra året.)

Jag råkade ta en väldigt lång paus efter att jag började sätta upp tavlor, någonstans mitt i allt glömde jag bort att jag hade ju många fler tavlor som skulle upp.Igår blev jag äntligen klar i vardagsrummet (ja, Dregen's tavla är inte uppe än, får tusan inte fast den) och jag är jätte nöjd :)

Det blev en riktig Marilyn Monroe vägg, jag fattar inte hur alla dessa tavlor rymdes i mitt rum hemma hos mamma, det är en gåta. Och ja, jag gillar den där Monroe, hon var så himla vacker!

Nu är det bara hallen som ska bli klar, men först måste jag och mamma måla.. På torsdag ska vi köpa penslar och sånt skit, så jag hoppas verkligen vi kan göra det om någon vecka eller så. Känns som jag har väntat onödigt länge på det, när jag har fått målarfärg och allt.

Klicka på bilderna så blir de större.

Och nu ser jag att sista bilden ser jätte sne ut, det är inte tavlorna - det är hon som håller i kameran som är sne..

Ja jag lever.

JAAAA, som vanligt tror jag att sjukdomarna jag får aldrig ska gå över och de gör de ju inte. Nästan. Bacillerna älskar att sätta klorna i mig, men det ska väll vara så just för mig. För jag orkar ju ta mig igenom det. Jag har fruktansvärt ont i mitt ansikte, under två dagar har jag bara legat under täcket och gråtit av smärta. Av en jäkla sjukdom, va? 

Tack och lov fick jag ju vara hos mamma, hon har som vanligt tagit hand om mig och försökt pilla i mig mat. Nu är jag hemma hos mig igen, känner mig mycket piggare.

Idag gick jag faktiskt på en rejäl promenad, först till affären sen upp till brorsan där jag hämtade julpynt/pyntade hans lägenhet sen hem igen. Det var jobbigt men härligt. Imorgon natt ska jag jobba, härligt att få leva igen. Jag hatar att vara sjuk!

Råsunda.

Och så var kvällen här, torsdagen. 22/11 - 2012 kommer alltid vara med i historien som den allra sista matchen på Råsunda. Jag vet att jag tjatar om det. Men det är inte bara en arena. Det är MIN arena. Det är VÅRAN arena. Det är våran borg. Där vi AIKare alltid har sett vårat älskade lag spelat, svettats, slagits. Tills igår. 

Nu ska Råsunda rivas och aldrig får vi gå dit igen. 

Det var mycket synd att de inte kunde knäcka nöten Napoli, men det blev så mycket större än så, när jag insåg att jag aldrig kommer få se Råsunda igen. Med en tår i ögat, massor med minnen och känslor jag bär på, så är jag glad att jag har fått uppleva allt.

"Scarification"

Jag brukar inte vara "meeeeeeeeen guuuuuuuue varför gör man såhääär med sin kropp?!" för alla bestämmer ju helt själva. Även fast jag kan undra varför man vill tatuera en älg (OBS! ett exempel!) på sin kropp. Och jag ser ju inte ut som en kyrkoflicka direkt, så vem är jag att döma just tatueringar och piercingar. Men nu.. Det har tydligen blivit 'inne' att skära upp sin hud, nej inte med ett rakblad utan av ett 'proffs' och låta det läka som då sedan blir ärr.

Varföööörrrr. Varför vill man göra så?! Lilla lilla människa.

Dåligt samvete.

Jag är en människa som får dåligt samvete av precis ALLT. Jag skojar inte. Jag kom på mig själv i duschen igår att jag var så arg på mig själv för att jag inte var på sista matchen på Råsunda, jag hade sånt dåligt samvete. Precis som jag skulle ha gjort illa någon. 

Jag får dåligt samvete av att säga 'nej jag kan inte' till jobb, om jag bestämt något med någon (framförallt med mamma) och sedan kanske är för trött för att göra det, om jag blir sjuk, om jag inte kan hitta på något med någon för jag tex måste jobba/är sjuk, om jag inte delar med mig tillräckligt (framförallt med pengar, mina EGNA..). Ja jag får tammefan dåligt samvete när jag kastar mat. Som är rutten. För jag inte hann äta upp det. Eller som när jag börjar kolla på en film, blir trött och måste stänga av den. Vad tusan handlar det om?!

Julpynt.

Igår så plundrade jag mamma på julpynt. Jag tog mycket men fick mycket också. Ojojoj jag vet inte vart det här ska sluta.. Jag blir alltid galen när det är juletider för jag bara sprängs av lycka för att jag får pynta, lyssna på julmusik och äta gott. Snart ska jag sätta igång.. Och jag SKA ha en riktigt julgran också. Annars jäklar.

Bild på lite av det jag fick med mig:

.....

Precis just sådär vill jag skriva till så många på facebook, för att det är så himla många som skriver så himla onödiga, dumma, idiotiska och värdelösa saker. "Grattis, du skrev det mest ovärdaste inlägget idag!"

Stalkers.

Om någon nu skulle ha missat det så går det ett program om stalkers på 3an just nu, tredje avsnittet sändes i onsdags. Och jäklar i mig vilka tokiga människor det finns.. Jag som trodde jag var utsatt när jag hade en tokig människa efter mig.. Men nu inser jag ju att det finns de som har värre människor efter sig. Usch vad hemskt, jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara rädd 24 timmar om dygnet, jämt hela tiden. En tjej har haft en stalker i 10 år. 10 JÄKLA ÅR. Hur orkar man?!

Tänk om sånna här människor skulle få strängare domar på sig och hjälp med sitt beteende. Då kanske många mord och överfall skulle ha undgåtts.

Serier.

Jag blir inte klok på mig själv när det gäller serier. Jag kollar alltid jätte intensivt på serier, 1,2,3 säsonger kan det gå som jag kollar på serien slaviskt och sedan bara POFF slutar jag och ger mig hän åt någon annan serie. Det här är väll inte världens problem, men vi har ju alla saker vi gör som vi funderar på varför vi gör som vi gör. Hur spännande det än är slutar jag kolla. Jag hittar alltid nått nytt. Den enda serien jag verkligen har följt är Sons of anarchy. Och Jersey Shore. Men just den räknas nog inte. Nu ska jag ge Supernatural en chans till, se om jag lyckas plöja igenom säsongerna. Första säsongen var ju faktiskt jätte bra, men ja..