Nu var det faktiskt längesen jag hörde det, men man ska aldrig tro att ingen kommer säga så igen!
"Jag har hört ett rykte om dig..."
Punkt punkt punkt. Jag hatar punkterna. Det är dom som gör mig nervös.
Jag blir lika nervös varje gång. Varför vet jag inte. Jag vet att jag aldrig sysslar med nått dumt (nåja), eller skadar någon på nått vis så det skulle gå taskiga rykten om mig. Men ändå sätts hjärnan igång och arbetar för fullt, tänka igenom alla helger, alla fyllor för att försöka komma på vad detta "rykte" skulle kunna vara.
Ett rykte för mig är något väldigt illa, något som jätte många i stan pratar om, och ofta så vet man inte ens om det själv.
Jag har fått höra både det ena och det andra om mig själv (jo era ryktesspridare: det kommer tillslut fram). Det är lite smått roande. Jag skrattar mest åt sånt där dravvel, för rykten är oftast, nästan jämt, inte sanna. Och påhittade av någon idiot som har för mycket fritid, gillar mig för lite och älskar att skvallra.
Nog om det, varför skriver jag om det här nu då..?
Jo, jag fick ju skrivit till mig, det där. Att ett rykte gick. Dock för ett tag sen, men kom på det idag.
Historian var rätt rolig, för:
1: För att ett rykte ska uppkomma ska det gå mellan person till person, helst flera. Här var det bara en som hade sagt till en annan. På fyllan. Vad han trodde. Ett rykte..? Don't think so.
2: Det tog hundra år innan jag tillslut fick veta vem det var som sa det.
3: När jag väl fick veta det, skrattade jag för mig själv - en person som älskar att skvallra.
4: Jag fick reda på att killar skvallrar nästan mer än brudar.
5: "Ryktet" var inte sant - men ändå måste jag ta dyrbar tid av mig själv och förklara hur det ligger till egentligen!!
Jävla Sundsvall.
Ibland hatar jag dig. Å människorna.
Jag vet att jag skrivit om det här x antal gånger, men på nått sätt blir jag lika förvånad över det. Att människor tar sig tid och orkar prata om andra, såsom andra pratar om vädret. Jag vet inte, men jag tror man verkligen har problem med sig själv om man tycker att högsta prioritet i livet är att prata (skit) om andra.
Jag vet att jag är en jävligt intressant person. Men kom med verkliga saker att säga än påhittat skit. Jag blir inte arg, dock irriterad. Synd att man inte var en sån där som kan ge igen med samma skrot. Eller krut? Eller va?
Fast jag antar att sånna här människor aldrig lär sig, hur mycket man än pratar, skriker eller blir förbannad på dom..
Stephie
1 december 2011 19:11
Kan inte mer än att hålla med. Och beröras. För jag känner igen mig så mkt. Mådde så jäkla dåligt när jag var yngre och betedde mig på ett sätt som gjorde att folk började snacka. Sedan växte jag upp men snacket fortsatte. Det kom till en punkt där jag stod och ville att allt bara skulle bli svart, för jag orkade inte längre.
Jag fick styra om hela mitt liv pga rykten och jag anser mig lycklig idag. Men som dig kommer jag alltid minnas "Jag har hört att du..". Idag har jag blivit starkare och skrattar bara åt rykten, men jag vet att det kan vara svårt.
"My reputation follows me around, just makes me wanna give em more to talk about"
// Stephie
http://stephiel.bloggplatsen.se
bfalk
1 december 2011 19:44
Hej, och tack för din kommentar. Gud vad hemskt det låter, alla går ju igenom någon slags "fas" när man är mindre, och barn är ju inte direkt kända för att vara snälla mot andra..
Det som jag blir mest förvånad är att vuxna människor fortfarande håller på såhär.
Jag bryr mig inte alls om folk snackar, för det kommer alltid vara så. Men blir lika förvånad och fascinerad över att det ändå sker.. Man är väll helt enkelt en intressant människa.
Kram! /Bella
Stephie
1 december 2011 20:00
Kan verkligen bara instämma! Hade väl min värsta period i yngre tonåren, som många har. Men små byhålor, du vet. Snacket tror jag gick värst bland de vuxna, om mig. Och det irriterar mig till vansinne även idag. För de ska ju förstå vad man går igenom när man är ung. De borde veta att livet inte är så svart eller vit som barn och ungdommar tror.
Idag, många år senare, när jag kommer hem till byn jag bodde i så får jag fortfarande skit för den jag var när jag var ung. "Jaha, nu är hon hemma igen, lås in traktorn och håll grabbarna borta". Och idag är jag ju liksom en helt annan person.
Stephie
http://www.stephiel.bloggplatsen.se
bfalk
1 december 2011 21:42
Men vad sjukt att de vuxna hakar på, det har jag aldrig varit med om. Mer att dom gillar att snacka. Tycker inte man kan döma barn/tonåringar, för man vet aldrig vad som går runt i huvudet. Ibland undrar jag om vissa vuxna glömt hur det var att vara liten..
Men att dom kan hålla på så, det är tokigt. Men såg att du bodde i USA, sjukt ballt! :)Där kanske folk är lite vettigare, när det är större.
Rebecka
1 december 2011 20:46
Jag hatar rykten, tyvärr sprids de snabbt och det värsta är att även om de inte är sanna så stannar de kvar allt för länge. Stor anledning till att jag vill flytta. Då kan man börja om och skaka av sig det som varit.
http://troochtvivel.bloggplatsen.se
bfalk
1 december 2011 21:44
Ja, om ett gäng gillar att snacka så går det snabbt! Det är tråkigt att det ska vara så, och att inte vissa växer upp även fast de är 'vuxna'. Jag undrar om de har någon skam i kroppen, om de skäms när de går och lägger sig..
Ja, jag vill flytta till Stockholm där man är helt anonym. Skulle vara så skönt!
Caroline
2 december 2011 01:28
Vissa människor lever visst i andras liv och vet inte hur dem ska sköta sitt. Vad enkelt det skulle vara om alla gjorde det: Sköta sitt egna liv, istället för att göra surt för andra.
//
http://mifa13.bloggplatsen.se
bfalk
2 december 2011 07:04
Ja tänk om det vore så lätt :)
Tuula
2 december 2011 05:02
Ignorera ryktena, det viktigaste är att DU VET vad som är sanning & inte, eller hur? Sen om folk vill snacka sin dynga, så är det helt enkelt för att de inte har ett trevligt liv själva, så de måste snacka om alla som har det.. Stå på dig tjejen!
Ps, fin blogg!
http://tuulisen.bloggplatsen.se
bfalk
2 december 2011 07:05
Ja, det är klart jag gör. Jag är inte nedtryckt eller något, jag skrattar ju mest åt det (vilket jag tror är ännu värre för skitsnackarna, för det var väll inte den reaktionen dom väntade sig).
Ja något måste det ju bero på eftersom dom snackar..
Tack för kommentaren :)