Ja, jag menar minnescermonin som just nu går på 4an. Den för Michael Jackson. Han hedras i en stor konsertlokal med flera tusen pers, bärs in i en guldkista och artister/kända människor pratar om han som att de känner honom (vissa gör ju det, men inte alla!). Mannen som var så blyg, som man knappt hörde, som viskade i intervjuer, människor runt honom har berättat att han helst inte vill synas - vill han ha detta spektakel? Vill han synas runt om i jorden i sin kista och bli hyllad?

Och varför hyllas han nu när han är död, och inte när han levde? Som 'kommentatorerna' på cermonin har påpekat flera gånger, var var dessa människor när han hade det som mest jobbigast i sitt liv, som med rättegångarna? Varför var det ingen som sa orden till han DÅ och varför kan alla just nu säga det NU. Men när man väl dör, är en känd artist så blåser allt det dåliga bort. Jag tycker allt känns så himla fejk, så himla amerikanskt! Jag skulle inte önska någon jag kände något sådant, hur känd och bra personen än var. Det är väll ändå familjen och de närmaste som ska ta farväl?

Nej, jag går faktiskt inte på det här. En livesändning om en mans död.. Ändå kollar jag på det. Jag skyller på att det inte finns så mycket mer att kolla på. Jag tycker det är synd att hans pappa är där iallafall, kollade på en serie i två delar idag om Michael Jackson och hans familj. Fyfan vilken pappa han hade! Inte konstigt att han blev lite kocko när han blev äldre. Vilken femåring vill stå och sjunga/dansa inför massa människor, påtvingad?

"Det här är ett tivoli. Det går inte att komma ifrån tanken." /aftonbladet skribent

Man ska nog vara glad att man fick sin barndom!

Jaja, nog om det.

Jag sitter här och nyser och försöker svälja så gått det går, jag har så sjukt ont i halsen/örat/huvudet .. Imorn bär det iväg till vårdcentralen, det känns som jag har fått halsfluss. Om det inte finns någon tid så måste jag till akuten, utan någon. Hur kul känns det då? Inte kul. Jag vill alltid ha med mig någon till vårdcentralen/sjukhuset så jag inte börjar grina (är rädd för nålar, sjukhusmiljö och dumma läkare). Eftersom mamma ska jobba för mig imorn så kan hon inte följa med nämligen. Jag äter inget, eftersom det inte går men försöker så gått det går att dricka dricka, men det är ju sååå svårt att svälja! Jag är himla rädd att lymfkörtlarna ska ta sig in i halsen, men just nu är dom bara utanför. Tänk om det skulle täppa igen.. Hemska tanke.

På dagarna/kvällarna försöker jag sova, vilket inte går sådär jätte bra, sen så kollar jag mest på film. Kollade på Eastern Promises för ett tag sen, med Viggo Mortensen. Den kan jag nog rekomendera, men var inte sjuk - man hänger inte med sådär jätte bra, haha. Snygg man oxå.. Huhu.

Tror allt att jag ska kolla på nån film nu med.. Ville bara skriva några rader.

Varför kan jag inte sluta tänka på Backyard Babies konserten? Tur att man kan bli så glad av musik! Den finns där i ur och skur, verkligen.

kram&puss