Alla inlägg under januari 2010

Av bfalk - 28 januari 2010 10:39

Nu sitter vi äntligen på bussen, på väg till mitt älskade Stockholm. Alltid när man kommer fram så får jag samma känsla som när man är nykär, det pirrar i magen och man bara ler. "Här vill jag bo", tänker jag varje gång.Bussen är jätte seg för den ska ju stanna överallt, tur att jag har med mig godsaker och tidningar och en bok. Och en mamma såklart (som föresten hälsar till mina läsare, haha).Ikväll ska jag äntligen få se mitt älsklingsband oxå, kommer bli grymt som faan! Backyard Babies och Sthlm, kan det bli bättre?Nu kommer jag nog inte ha tid att blogga så mycket, på lördag ska jag på en ny rockbar oxå. Tills dess hoppas jag att internet är tillbaka hemma. Ha det så bra sötnosar! :) Puss!

ANNONS
Av bfalk - 27 januari 2010 14:38

Hej små korvar! Internet är inte tillbaka, men mitt sug efter det har ännu inte försvunnit. Knepigt. Kanske ska flytta ut i skogen ändå, och lära mig att vara utan tekniska saker.Här ligger jag i soffan och är tokförkyld, blev det igår. Har knappt sovit nått för att nässprayen jag har suger, måste köpa en ny imorn. Jag är nästan helt säker på att Jessica gett mig snorbaciller.. Hon ska få på moppo på lördag alltså.Jag har väll inget vettigt att berätta egentligen. Sthlm imorn, längtar som ett as! :) Dock inte efter bussresan.. Nu ska jag nysa vidare! Puss

ANNONS
Av bfalk - 26 januari 2010 17:18

Sjukt less, nu har internet försvunnit igen! Tydligen håller dom på att gräva här i närheten och så "råkar" dom göra sönder sladdarna hela tiden. Det är konstigt hur beroende man är av internet alltså.. Nu kanske ni undrar hur jag kan skriva detta inlägg, jo man har ju internet på mobilen. Tack och lov. Det går väldigt segt men det går ju.. Jag hoppas det funkar imorn, för jag måste kolla massa saker innan sthlmresan. Så håll ut! I'll be back! Puss

Av bfalk - 25 januari 2010 16:30

Jag hittade en väldigt bra artikel för ett tag sen, jätte bra läsning! Här är ett urdrag:


Så levde och dog verklighetens JW.

"Jag har träffat verklighetens JW. Han var en kille i 25-års åldern med invandrarbakrund som festade på Stureplan, drog kola på östermalmsfesterna och lånade 90 000 kronor av en nära kompis för att kunna fortsätta festen. Han var noga med att dölja sin riktiga identitet, noga med att poängtera i kretsarna där han bodde på övre Östermalm. Men egentligen bodde han i förorten hos sin mamma.

Han pratade flytande svenska men kunde inte förlika sig med sin klasstillhörighet eller sin ekonomiska ställning. Han hade gjort en klackring av guld med ett släktvapenmärke i. Han sa att det tillhörde den rika avlägsna släkten i något främmande land.

 

Denna mycket vänliga kille jobbade på posten när ingen såg. Han hade ett helt vanligt jobb för att kunna fortsätta hänga med i festen. Han skämdes för sitt arbete, skulle hellre dö än att leva med att sanningen kom fram. Han hade inte hunnit fatta att arbetarklassen byggt husen vi bor i och gatorna vi vandrar på.

Han hade aldrig insett utan en arbetarklass finns ingen civilisation.

Han hade aldrig stannat upp och fattat läget, stannat upp och njutit av vinden och regnet. Upplevt glädjen och tacksamheten över att leva. Förstått att allt är möjligt för den som är beredd att arbeta för det. Han hade bara levt kvar i den innehållslösa bubblan av fester och falska identitetstillhörigheter.

Blivit ett med själva festen. Ormens skalle i gråskalornas paradis. Blivit en med lögnerna han delade bord med på festerna.

 

Det finns ingen som drar mycket kola som inte ljuger och får en förvrängd självbild. Han ville vara som dom andra på festen utan att känna dom. Bara känna deras kolapersonlighet. Den personlighet som ger dödskallemärkt ångest.

Men JW jag träffade ville vara som dom trots ångesten. Som dom med rika föräldrar som fått det sagt till sig att de måsta vara kreativa och kämpa själva. Att inget kommer gratis i livet trots ett fett bankkonto hos föräldrarna.

Han levde likt JW på premissen att han inte skulle bli upptäckt. När festen var slut efter ett par år orkade han inte med sitt eget bedrägeri och tog livet av sig. Han hittades död i sin mammas kök i förorten, han hade hängt sig i taket. Hans ansikte var vitt och tungan blå, och byxorna troligen fulla av avföring och urin. Kanske hade han tagit av sig klackringen med det instansade familjevapnet, kanske inte.

På bordet intill kroppen stod en urdrucken whiskeyflaska och på bordet låg ett handskrivet brev. I det bad han sina anhöriga om förlåtelse för att han tänkte ta sitt liv. I självmordsbrevet stod det att han inte orkade leva med skulderna längre, speciellt inte den till hans närmaste vän, en skuld på 90 000 kronor.

Jag skulle inte bli förvånad om han hade kokain i blodet när han dog. Att detta var en av alla dessa mornar efter festen på Östermalm. Att han tog beslutet efter ytterligare en ångestnatt. Att det var planerat sen länge framkom av brevet han skrev. Han orkade inte leva med lögnerna och skulden till bästa vännen längre.

Där har ni slutet för verklighetens JW även om regissören Daniel Espinosa fångat realismen på ett fantastiskt sätt."

Joel Kinnaman som JW i Snabba Cash.

 

Artikeln är skriven av Liam Norberg och här kan du läsa hela artikeln.

Av bfalk - 25 januari 2010 14:20

Jag beställde nyss två böcker, jag hoppas dom ska vara bra! Någon kanske har läst någon av dessa två?


Keith Richards : biografin

Keith Richards : biografin

Keith Richards är en av rockhistoriens störste rumlare och samtidigt en stilbildande gitarrist och Rolling Stones hjärta och själ.
Victor Bockris klassiska biografi presenterar världens mest elegant nergångna människa och är baserad på exklusiva intervjuer med Keith Richards och personer i hans absoluta närhet. Här får vi full inblick de stormiga kvinnoaffärerna, sprit- och heroinmissbruket, livet med familjen och maktkampen och turbulensen inom Rolling Stones.

Här passerar även stjärnorna revy, alla från Marlon Brando och Tom Waits till Gram Parsons och Chuck Berry.

 

Champagneflickan : en svensk strippa berättar

Champagneflickan : en svensk strippa berättar

Champagneflickan en svensk strippa berättar är den sanna historien om hur en ung svensk kvinna på grund av olyckliga omständigheter hamnar i sexindustrin i Köpenhamn och försörjer sig som strippa, ända till dess att en av hennes arbetskamrater blir brutalt mördad. Det är en nyanserad och inträngande skildring av en verklighet som omges av både många fördomar och romantiska föreställningar. Här får vi veta hur det verkligen är att arbeta på en strippklubb och umgås med personer i den undre världen.

Champagneflickan är ett i allra högsta grad levande vittnesmål av en sann överlevare. Det är med stor berättarglädje och befriande självdistans som Caroline Jensen ger oss sin historia om den hisnande korta färden från tryggt svenskt vardagsliv till den utsatta tillvaron i den danska porrbranschen. Det här är ingen sensationstext, utan verkligheten så som den upplevdes av en som var där.

Av bfalk - 25 januari 2010 12:15

Mitt internet har legat dött under några dagar, därför har jag inte skrivit något här dårå. Jag hoppas inte ni har lämnat mig, jag ska försöka få ihop några roliga inlägg! :)

Eftersom jag inte har skrivit något sen fredags så kanske det är bäst att berätta lite om helgen? I fredags var det ju fest på schemat, jäklar vilken fest det råkade bli! Det var bara jag och Jessica hos mig, men ibland tror jag att det är vi enda som behövs. Det var cider, vin och sprit lite här och där. Och just innan vi skulle gå till bussen så ramlade jag, hemma, inne. Japp, man är en stjärna. Med blod rinnandes över en hand så begav vi oss till Allstar, löste in oss, gick till Uffe och Johan, till dallan och sen till allstar igen. Sen är det lite löddigt. Jag träffade brorsan, min älskling. Jag fick visst en JD.

Vi dansade hela natten, jag hade sjukt kul! Jag ska fråga Jessica sen om det blev några roliga bilder. Ja just det, vi såg ju Timbuktu. Jag insåg inte det, jag kollade och kollade och kollade.. Sen såg jag att han klippt av sig sitt hår och var mini liten.


Men lördagen var väll inte sådär jätte rolig, jag skulle ha gått ut då med men jag ville ha spykalas istället. Jag gjorde inte mycket mer vettigt än att tycka synd om mig själv.

Gårdagen var väll lite bättre, eftersom inte internet fanns så beslöt jag mig för att diska och städa hela lägenheten. Och nu finns internet igen, det måste betyda nått alltså!

Det första jag vaknade av idag var att morsan sa att det var inbrott i vårat garage, där Micke's bil står. Blir ju mongoargirriterad så jag vill spöa nån, jävla knarkare. Bryt upp er egen dörr. Om ni har nån.

Fyfan.


Nu ska jag käka frukost.

Over and out.

Av bfalk - 22 januari 2010 16:46

Ikväll slår vi klackarna i taket och gör lös på dansgolvet!

Jag är nyss hemkommen från stan, jag har fått en skit snygg make up samt smink som jag fick, alkoholen är inköpt och nu ska jag väll kanske duscha och käka lite. Sen så kommer Jessica och kanske några fler, vi får se hur kvällen blir helt enkelt.

Det jag vet är att jag är så sjukt pepp och det kommer bli så kul att festa med Jessican igen, det var längesen nu.

Så.. Vi ses i dimman sötnosar!


Av bfalk - 22 januari 2010 12:33

Så sjukt bra låt, jag lyssnade på den flera gånger inatt. Kanske inte bästa videon, men hey, ni får ju med lyrics!


Presentation


peace, love, rock'n'roll madness

Omröstning

Anser du att man ska få skriva vad som helst i en blogg "min blogg, mina tankar", sålänge det inte kränker någon?
 Ja
 Bara vid enstaka tillfällen
 Nej

Fråga mig

25 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Det är ni som är dom konstiga - det är jag som är normal med Blogkeen
Följ Det är ni som är dom konstiga - det är jag som är normal med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se