Inlägg publicerade under kategorin AIK

Av bfalk - 18 januari 2013 15:15

Så fort jag slog upp ögonen för dagen fick jag veta att Dick "Big Dick" Tärnström ska sluta i AIK. Han har varit så skadad så han har knappt spelat den här säsongen, så då väljer han att sluta att spela hockey.

Ååååh det här är så himla tråkigt, för han är verkligen en ikon i AIK. Jag är glad att jag fått se han hur han har kämpat på rinken, en sann Gnagare i kropp och själ!!

Imorgon när AIK möter Modo så kommer Tärnström att tackas av samt ge Patric Blomdahl kaptensbindeln. Jag är åter så sur för att jag inte bor i huvudstaden och missar det.

 

Tack för ALLA år, svett och tårar du har gett klubben, Big Dick!

 


Tärnström började sin karriär i AIK i början av 90-talet och gjorde debut i elitserien som 17-åring. Efter flera framgångsrika säsonger lämnade han för NHL, där han bland annat blev Pittsburghs enda back att vinna den interna poängligan, innan han återvände till spel i den svartgula tröjan 2008.

Klubben låg då i allsvenskan, men efter bara två säsonger var han bärande i att föra tillbaka klubben till finrummet 2010.

– Vi har gjort en fantastisk resa, från återkomsten till elitserien till semifinalspel med ett kokande Hovet två säsonger i rad. De senaste säsongerna är några av de absolut bästa i mitt liv, säger han.

AIK
ANNONS
Av bfalk - 26 november 2012 19:00

Igår fick alla som ville komma till Råsunda och ta det man ville ha från den vackra fotbollsarenan. FAN att jag inte var där, hur fränt hade det inte varit att ha några stolar eller en liten gräsplätt där dom finaste grabbarna sprungit på?! Åh. Jag blir så arg att jag inte är i Stockholm på sånna här saker.

Jag läste någonstans att det var över 6000 pers som dök upp och av bilderna att döma så stämmer det säkert. 

Folk verkade glada att de fick chansen att få ta saker som minnen. Men det var mååånga ledsna miner när man kollade igenom bilderna som AIK lagt upp.

Hmmm.. Så var snart Råsunda ett minne blott. Jag förstår det inte. Jag fattar inte varför dom gör såhär.


Men, alla fina minnen lever såklart vidare i våra hjärtan och själar.

R.I.P RÅSUNDA.


    

                               



















        

AIK
ANNONS
Av bfalk - 25 november 2012 16:00

När en arena tynar bort firar en annan. 

Idag fyller Hovet 50 fina år med AIK som hemmalag! Det är ju värt ett grattis, eller hur ;)

Som moset på kakan så spelar även AIK hemmamatch idag, mååååååå dom ta 3 poäng!! 


 

AIK
Av bfalk - 22 november 2012 18:00

AIK-legenden Lennart Johansson

Det är på torsdag tjugosjutusen sexhundratolv dagar sedan den dagen jag såg premiären på Råsunda 1937. Eller närmare två miljarder fyrahundra miljoner sekunder sedan. Då var jag sju år. Idag är jag 83. Men samtidigt är det svårt att förstå tidens gång och en resa som motsvarar nästan hela ens liv genom dessa siffror som bildar stora, abstrakta tal.

Det är bara minnena som kan väva ihop historien och göra den begriplig.

Jag minns alla stora ögonblick som om de inträffade igår. Jag minns den första premiären som igår, VM-finalen 1958, SM-gulden 1937, 1992, 1998 och 2009. Alla har vi vår alldeles egen uppsättning minnen som bildar det avtryck som Råsunda har lämnat hos oss. Vårt personliga DNA från Råsunda.


Idag återstår bara en enda match och ett enda minnesavtryck från den hemvist som har följt med oss genom livets skeden i trekvarts sekel nu. Varje minut lär kännas som en evighet, för att slutet på Råsundas långa och intensiva historia är så komprimerad som en enda match om 90 minuter plus tillägg, blir annars för svårt att ta in. Vi kommer nog frysa rejält på läktarna denna sena novemberkväll, men det är inget gentemot tiden själv, som lär frysa till is av att slutet nu är här.


På fredag finns Råsunda inte längre kvar där det känns som att Råsunda alltid har stått, insprängd mellan husen, torget, kyrkan och parkeringen.

Men för alla oss som har varit där, är det en plats som kommer viska dess namn i evighet:


Råsunda.

Igår, idag, imorgon, för alltid.


Lennart Johansson

Hemma på Råsunda sedan 1937

AIK
Av bfalk - 20 november 2012 13:45

"1149 matcher och 75 år senare är det alltså dags för alltings slut.

Det är tid att sluta leden. Vår fristad, vårt hem, vår borg sjunger på sin sista vers. 
Det är med stort vemod och sorg, och även en viss ilska och frustration, som denna text skrivs ihop. 
I 75 år har Råsunda givit människor i alla åldrar ett sammanhang i livet. 
Råsunda har varit plats där alla har kunnat känna sig hemma och tagits emot med öppna armar. En plats där du delat glädje och sorg; hat och eufori; ångest och lättnad med tusentals andra likasinnade. 
En plats olik någon annan i samhället där det inte spelat någon roll om vem du är och vart du kommer ifrån. 
Det enda som spelat någon roll är att du är AIK:are, ingenting annat. 
Om AIK är en religion är Råsunda vår kyrka. 


Den 22 november 2012 markerar slutet på en epok. Oavsett vad man tycker om beslutet att riva Råsunda är det i dagsläget inget vi kan göra något åt. 
Vad vi kan göra är att ge Råsunda ett värdigt avslut. 
Ett avslut värdigt en av världens mest klassiska arenor. 
Ett avslut värdigt en sjuttiofemåring som huserat VM-finaler, Cup- och SM-guld. Ett avslut värdigt vårt hem. Ett avslut hon förtjänar.

 

Det är tid att sluta leden."



AIK – Napoli 22 november 2012 

Råsunda Stadion 1937 – 2012

AIK
Av bfalk - 6 november 2012 16:00


LÅNGT HAR JAG FÄRDATS OCH MYCKET JAG SETT

MEN PÅ MITT LAG SER JAG ALDRIG MIG MÄTT

STORMAR HAR RASAT MEN VINDEN HAR VÄNT

OCH DEN TAR MIG TILLBAKA TILL RÅSUNDAS GRÄS!

AIK · Citat
Av bfalk - 5 november 2012 20:10

Det här var då en snabb resa, väldigt snabb! 

Nu sitter jag i soffan och glor lite, jag har duschat och ätit varma mackor. Jag känner mig lite trött, så det blir nog sängen snart. Jag ska visst jobba imorgon för mamma, då det har hänt lite tråkiga saker.. 


Men nu ska vi inte prata om tråkigheter!

Trots att det bara blev några korta dagar där nere i huvudstaden så var det mysigt. 

Som sagt, på lördagen kom vi ner, åkte direkt till hotellet (där fick vi veta att det skulle stänga snart, vart tusan kan man hitta så billigt hotell nudå är frågan..) och fixade till oss lite.

Vi kom iväg så himla sent så det blev inte riktigt som vi planerat. När vi står och väntar på t-banan så dyker även den där Johnny Depp upp. Ja, look-a-liken som är lite av en kändis där nere. Jag håller på att svimma ihjäl och inte bättre blir det när han ska börja prata med mig heller. Men det var väldigt härligt att få vila ögonen på en som ser exakt ut som Mr. Depp, fast en svensk sådan :)

Vi kom tillslut fram till Rådmansgatan och till Olof Palme's grav. Där la jag en vacker röd ros på hans grav, där det redan var mycket blommor och ljus. Skänkte en tanke till den stora mannen!


 


Sedan det blev en strömmingsburgare och lite vin vid Slussen, men det var inte fy skam. Sedan skulle vi ta färjan över till djurgår'n och till teatern. Men den kom inte. Snacka om panik! Tur att vi hittade en rolig taxigubbe som körde oss med illfart till Liljevalchs. 

Det var rätt speciellt där; först blev vi indelade i fyra olika små grupper och så fick vi gå in i olika rum och där utspelades det utdrag av olika pjäser som Strindberg har skrivit. Man var alltså VÄLDIGT nära skådisarna!

Jag höll på att få en hjärtattack när jag märkte hur nära jag var både männen jag så gärna ville se, mmmhmm.. 

På vissa ställen började skådisarna prata med oss, jag kollade bort varje gång så de inte skulle få för sig att fråga mig nått, haha. Sånt där är lite jobbigt. 

Det var lite märkligt och något jag aldrig varit med om, men det var väldigt kul att få uppleva det! Vissa var lite bättre än andra, men det är väll så det ska vara. Dessutom var det skoj att se/höra Lennart Jähkel prata på sin riktiga dialekt, jag har ju bara hört den där norrländskan.. 


När det var klart tjuvade jag åt mig en biljett (de tog dom i början) så jag har det som ett minne, sedan vandrade vi mot stan igen, vi härmade Paul och skrattade heeeela vägen.. Va roligt för alla som hörde oss! Ett snabbt besök på Max och stripsätande så åkte vi till hotellet igen, JÄTTE TRÖTTA.

Man blir faktiskt lite slut efter teaterbesök, man får mycket känslor :) 


Det blev inte mycket gjort på lördagen, vi knatade runt i Gamla stan, det började asregna. Vi käkade en god skagenmacka inne i stan, sedan mötte vi upp brorsan och åkte vidare till Solna. Vi tänkte vara smarta och åka tidigt = inte så packat med folk på t-banan. Men alla verkade tänka som oss.. Fyfan vad jobbigt det är att åka när man är som packade sillar. Trodde jag skulle svimma ett tag.

Men tillslut kom vi fram och gick in på älskade Råsunda. Och det lixom kändes i luften, att det var den sista matchen i Allsvenskan. Kära, älskade Råsunda. Där man fått uppleva så mycket kärlek, men även sorg. Där man är enade mot alla fiender. Där man skriker, darrar och hurrar för laget man älskar. Och plötsligt tog regnet slut och solen sken över Råsunda, precis som vi AIK:are sjunger i sången när laget kommer ut.

Matchen var jätte bra, AIK var tokbra och vann med 2-0 och guldet till Malmö (som dom så stort gick ut och sa innan matchen att de skulle vinna) var som bortblåst. Jag var väldigt stolt över mitt lag hur de gick in och körde över skåningarna. "Malmö ska iallafall inte få vinna nått guld på Råsunda idag", var det någon i laget som sa. Och det visade dom ju. 

Black Army var på gång exakt hela tiden och sjöng väldigt roliga och fina ramsor. De hade gjort jätte fint, sådär sista matchen.. 

Och de där 90 minuterna bara flög iväg, trots att jag var tvungen att stå fast jag hade sittplats. Jag vet inte vad det var med folket men de vägrade sätta sig ner. Och det kändes ju sen kan jag lova. 

När matchen var slut så knöt det till sig i magen och jag insåg hur historiskt detta var. Och jag vill inte att Råsunda ska försvinna. VILL INTE!!

Men det var ett värdigt slut: publiken, alla ovationer till laget och till kungen Tjerna, Black Army, hyllningar till gamla spelare.. 2-0.

     

 


När matchen var slut sa vi hejdå till Micke som var tvungen att åka till Boden igen och mamma fick för sig att vi skulle gå till Odenplan.. 

Vi gick och gick. Och jag fick så ont i lederna i fötterna att jag trodde jag skulle kräkas. Jag ville hugga av mig dom. Och värre blev det när vi dessutom gick fel. Efter över en timme kom vi iallafall fram till Vasa's och fick lite mat i magen. Misstänkte stort att Bajen kocken spottat i min mat då den smakade lite.. Bajigt. 

Det blev en väldigt tidig kväll, vi åkte till hotellet och glodde på Arne Dahl sedan somnade jag som en stock.


Den här dagen var då inte perfekt som gårdagen. 

Först fick vi inge bra nyheter, både mamma och jag var rätt låga och i våra egna tankar sedan åkte vi bussen from hell.

Det var två ungar med på bussen som måste ha varit utsänt för att göra oss andra förbannade. Alltså dom var överallt, hoppade runt, skrek som fan och levde om. Och deras mamma gjorde inte ett skit. Tillslut fick mamma ett psykbryt och sa till. Sedan sa två till till. Men det verkade inte ha någon verkan då de satte igång 10 min senare. Mamman hade inte heller köpt någon mat till dom så då blev det ännu mer livat när de insåg att bussen inte skulle stanna till någonstans.. ÅÅÅÅåååÅÅå herrigud. Jag höll seriöst på att få ett falling down, om jag hade haft ett vapen.. Någonstans kanske man måste vara en mamma om man nu lyckats få till två ungar. Ungjävlar.

Det var den värsta resan jag varit med om, seriöst.

Nästa gång ska jag åka tåg. Och tåg igen.


Det var två fina dagar och kvällar, trots allt. 

Jag är jätte glad att jag fick uppleva fotbollen och det historiska avslutet på Råsunda med min älskade familj!

Av bfalk - 4 november 2012 13:30

Och så var dagen här. Inte bara sista matchen i Allsvenskan för AIK. Utan även sista jävla matchen på Råsunda. En tidsepok är över. Snart ska vackra Råsunda rivas och AIK ska spela på friends arena (som vi föralltid ska hata...).

Jag kommer antagligen gråta ögonen över mig, JA FÖR EN STADIO! Men Råsunda representerar allt så bra, Råsunda är AIK. AIK är Råsunda. Och hur tusan de kan riva något dylikt är för mig en gåta.

Jag ska kedja fast mig efteråt.

Framförallt hoppas jag spelarna visar ett värdigt avslut för arenan och tar hem 3 poäng till vår älskade borg.

Jag är självklart på plats, sista matchen, på Råsunda. Självklart med min älskade familj; mamma och brorsan!


"Vi följer Gnaget genom livets skeden, vi minns dom sköna stunder som flytt. Varför sörja tider som passerat? För allt det bästa är det som är nu. Igår, idag, imorgon. Föralltid."


Råsunda 1937 - 2012.



 

Kungen över borgen.

Presentation


peace, love, rock'n'roll madness

Omröstning

Anser du att man ska få skriva vad som helst i en blogg "min blogg, mina tankar", sålänge det inte kränker någon?
 Ja
 Bara vid enstaka tillfällen
 Nej

Fråga mig

25 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Sök i bloggen

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Det är ni som är dom konstiga - det är jag som är normal med Blogkeen
Följ Det är ni som är dom konstiga - det är jag som är normal med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se