Och tillslut så stod jag där inne, tillsammans med många andra ivrigt väntade människor som skulle se honom. Det första jag ser när jag kommer in är en skylt där det står "Thåström stöttar hemlösa i Stockholm". Det står bössor utplacerade lite överallt och han hade även designat en tshirt, alla pengar som kom in gick till de hemlösa. Jag har ALDRIG varit med om det här. Aldrig. Att en artist brinner för de som har det svårt, så himla bra gjort. Och att faktiskt hjälpa våra egna, det är starkt. Redan då ville jag böla. Slängde ner alla mina småpengar jag hade i en bössa och kände att det kommer gå till nått bra. Jag hade väldigt gärna köpt en tshirt också, men som ni kan förstå var kön onormalt lång.

Och så hör jag ett ljud. Ett ljud som skriker ut att nu är det dax att gå in. Efter andra signalen halvspringer jag in i lokalen med mamma i hand. För att vara fullsatt (1700 pers) så känns det så luftigt. Jag kommer genast fram till en bra plats, och när jag efter några minuter ser hur bandet och Thåström kommer upp på scen kan jag inte hålla mig och springer längst fram. Sådär nära, förutom signeringen, har jag aldrig varit han. 

Men, att stå bland småkillar som försöker digga till en musik de aldrig riktigt har lyssnat på var inte min grej. Jag måste stå bland människor som älskar artisten lika mycket som mig. Jag blir bara irriterad på folk som kollar och inte ens förstår vad det är för musik som spelas. Nej, då gick jag tillbaka till mamma och Staffan, som även dom hade en jätte bra plats som var reserverad till mig. 

Och Thåström då? Ja, han öste på som vanligt. 
Det var så otroligt jävla bra. Och han blandade nya och gamla låtar perfekt, han blandade lugna och rockiga låtar så perfekt. Allt var perfekt. HAN var perfekt. Och bandet han har är otroligt bra, för dom ska vi inte glömma. Även fast mina ögon var fast på Thåström exakt hela tiden. Jag ville inte missa något. 

Och varje gång säger man "JA, det här var den bästa konserten med Thåström jag sätt!", för så bra är han. Faktiskt. Och jag säger exakt likadant efter jag varit på den här konserten. 

Han är i sitt esse, han gör små glädjeskrik mest hela tiden, han går ut mot publiken och sjunger med dom OCH han dansar! Karl'n dansar. Jag blev förvånad förra gången jag såg han i Stockholm, då han skrattade. Men det var nästan härligare och se han dansa, att se han ge allt och älska det han gör. 

Jag känner i mitt hjärta; hur kan man älska en man som man inte ens känner, så mycket? Hur kan man älska den här jäkla musiken så mycket? Det värker till, men inte på ett dåligt sätt. Jag får så mycket känslor så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.

När han sätter igång "Axel Landquists park" så skriker jag ett glädjetjut, precis som han på scenen. Det är min favoritlåt, jag vet inte varför, men det bara är så. Jag älskar den. Och jag blev så glad att han spelade den.

Kom gråten då? Jo, såklart att den gjorde det.

När han sjunger "Fan fan fan" så perfekt så går det inte att hålla tillbaka tåren. Förfan vad bra det var.

Jag ville aldrig att det skulle sluta, 2 timmar var alldeles för kort men så perfekt och underbart.

Tack Joakim Thåström för att du finns i mitt liv, för att jag får se dig och höra din musik. 

Eftersom jag har problem med magen och bara kan vara hemma idag så kan man ju lika gärna pilla på datorn och skriva några rader om den snabba resan till Stockholm.

Jag, mamma och Staffan (mamma's karl) åkte ner tidigt på söndag. Så fort vi satt oss så tar mamma upp en biljett till en AIK match. Tänkte "jaha, va kul för er då" men insåg lite snabbt att det var ju faktiskt dagens datum och dagens match. Dom söta hade köpt en biljett så jag skulle få gå på min första match på Hovet! Blev hur glad som helst!

Resan gick bra, trots en väldigt ad/hd:ig unge som flög runt i bussen och var väldigt intresserad av mig. Hon var inte tyst en sekund, och om hon inte pratade så åt hon. Och smaskade. Kanske det värsta ljudet som finns. 

När vi var framme åkte vi snabbt till hotellet, lämnade sakerna, förbättrade mitt smink och åkte ut mot Hovet. Det blåste rått men en varm sol var ändå framme, och jag kom på hur nervös jag var. 

Platserna var svinhögt upp och jag vågade knappt röra på mig. Första målet kom redan efter 33 sekunder, grym känsla. Och ännu grymmare skulle det bli! Matchen (som förövrigt spelades mot Timrå, ett lag som jag älskar att hata) slutade 8-2 och Gynge gjorde 5 mål. Jag var så otroligt glad, jag älskar mitt lag och deras grymma insats den där kvällen! Innan vi gick därifrån köpte jag en Viktor Fasth tshirt, som jag nog ska bo i.. Middag och vin avslutades på Vasa's. På kvällen toksomnade jag.

På måndagen så fick jag ställa klockan för jag skulle ringa VC (nej, det tar inte ens slut när man är borta från stan). För första gången på väldigt länge så hann jag duscha och sminka mig jätte snabbt, innan vi gick och käkade frukost. En applåd för mig. 

På dagen så shoppade jag det jag behövde, som ni kan se i tidigare inlägg. Sedan gick vi till Fotografiska, kollade på utställningar med bland andra Anton Corbijn och svenska Mats Bäcker. Det var så mysigt att bara gå runt där och få se underbara kort!

Imperiet 86', Mats Bäcker.  

Det kändes som vi hade all tid i världen på lördagen. Och jag kunde inte vänta tills det skulle bli kväll, tills klockan skulle slå 19.30.. 

Eftersom det var en sån speciell konsert med en speciell man, så skriver jag det i ett annat inlägg. Det blir mycket text och bilder, och kärlek. Såklart.

Och så var jag hemma i Norrland igen. 

Det där med "borta bra, hemma bäst" stämmer ju verkligen inte. "Hemma suger, Stockholm är bäst" passar bättre. 

Tillbaka till den äckliga snön och ishalkan. Ropade ett halelujah när det inte var ett enda snökorn så långt ögat nådde i Stockholm, så otroligt skönt!

Ja, jag orkar bara skriva några rader ikväll för jag är trött, bakis och vill ba glo på tv :) 

Mamma fick knappt upp mig imorse, och bussresan hem var ju inte alltför kul.. Jäkla vin. Har haft riktigt riktigt kul iallfall, jag har fått sett mitt underbara lag och en underbar karl! Men mer om det imorgon, eller hur.. 

Nu ska jag fortsätta lyssna på sportradion och hälla i mig dricka!

Medans kan nu ju glo på vad jag shoppade, fick faktiskt hem lite fina grejor! (Ps. det är inte en kamera linsmojj jag har köpt, utan det är en mugg)

Och så var dagen här!

Ikväll ikväll ikväll får jag se Joakim Thåström igen! Så himla underbaart! Jag kommer väll som vanligt att fälla en tår för att han är så himla bra live, den där mannen.  

Jag antar att jag inte kommer bli besviken heller! Jag är så glad att jag faktiskt fick en biljett till den här turnén, då alla spelningar är slutsålda. Och den här spelningen är den andra, så han lär vara i form :)

Så, några få dagar gick och nu ska jag återigen åka till huvudstaden. 

Det ska bli mysigt även fast jag bara är där i 3 dagar.. Men man ska inte klaga, jag kommer ju må så bra att jag är tillbaka!

Vilken trevligt avslut det blev igår kväll, hade riktigt riktigt roligt både innan här hemma och på krogen. Ett litet samtal med polisen, sen tillslut fick jag träffa Dregen igen! Jag var jätte nervös så jag vågade inte prata med han, men fick allt pilla på han ändå. Wiii, min favvokille! 

Det var jätte roligt folk ute oxå, jag snackade strunt mest med allihopa tror jag. Och hängde med Jack.

Den stora frågan är ju om det är jag som är så onyter eller om människor har så ultra bra minne och kommer ihåg mig, blir alltid lika förvånad när jag ser vänförfrågningar på fejset.. 

Kvällen avslutades med massa surr och jag somnade antagligen inte förns väldigt sent på morgonen, precis som det ska vara!

Idag har jag bara legat i sängen, jag mådde grymt illa ett tag men det sov jag bort. Skönt som fan. 

Tillslut orkade jag pallra mig upp och duscha och laga lite mat. Egentligen skulle jag behöva diska och städa undan alla flaskor innan jag drar till storstan, men jag orkar verkligen inte. 

Nu ska jag sitta kvar här i soffan ett tag till, innan jag slår igen dom små bli igen.

Puss.

Idag har varit en halv deppig dag, träffat massa doktorer och min mage har gjort ont. 

Jag tänkte mig en kväll i sängen, fläskat i mig chips och hulkat i mina sorger om att min idol bara är några fotsteg bort. 

MEEEEEN, så kommer Snuff och André och räddar min kväll, så jag får glo lite på Dregen ikväll :) Wiho!

Och jag skall försöka att inte framfusigt gå fram till mannen och vräka ur mig dumma grejer.. Försöka.

Så skönt att man får ha skoj med polare istället för att vara ynklig i sängen. 

Och det var det hela, nu ska jag sminka på mig ett fejs å käka lite kött!

Ha en fin fredag allihopaaa!

Idag är det ingen vanlig dag, det är Micke's födelsedag, hurra hurra hurraaaa!

Eftersom han jobbar och är duktig så ska jag ringa sedan och sjunga en trudelutt för honom :) Och tyvärr får han ju inga presenter heller, tur att jag har köpt finfina saker som han får i mars! Jag hoppas han får en bra dag ändå, och får ta sig en Jack eller två..