“Jag ska alltid minnas
Hur det känns i min kropp att vara insvept i din famn
Jag ska alltid minnas
Hur du luktar

Jag ska aldrig glömma
När jag trodde det var slut för du såg så uppgiven ut
Jag ska alltid minnas
Hur dina läppar kändes efteråt och hur de smakar nu

Det går om vi vill min älskling
Se inte på mig sådär, du älskar mig väl?
Allt som är mitt vill jag ge dig
Mina tankar är dina, gör vad du vill med dem
Tala till mig, rör vid mig, lek inte med mig
Spring aldrig bort från mig”

Mamma hämtade mig förut och skjutsade mig till jobbet, när vi kom fram så fick jag en present från min morbor. Såååå gulligt! Jag har alltid fått små saker med Marilyn Monroe av han eftersom han vet att jag är lite tokig i henne. Idag fick jag en pengburk, vilket är perfekt då den jag har är full och jag har bara lagt småkronor överallt. Nu ska jag samla på mig massor med pengar! 

Det där med att komma på fyndiga inlägg HELA TIDEN (eller....) kan vara lite krävande för en ung mö i sina bästa år. Då är en sån här lista JÄTTE KUL att göra och JÄTTE KUL för er att läsa. Kanske ni får reda på nått spännande..

Dag 1: Ett nytaget foto av mig och 15 intressanta fakta.

Dag 2: Min dag.

Dag 3: Tanken bakom mitt bloggnamn.

Dag 4: När och varför började jag blogga?

Dag 5: Favoritrecept.

Dag 6: Vad kan man hitta i min väska?

Dag 7: Mål på kort sikt för denna månad och varför.

Dag 8: Mina rädslor.

Dag 9: Något ni inte visste om mig.

Dag 10: Det här får mig att må bättre.

Dag 11: Min tro.

Dag 12: Det här hade jag på mig i dag.

Dag 13: Ett ögonblick.

Dag 14: Mina favoritband.

Dag 15: Någonting jag vill ha.

Dag 16: Min favorit årstid.

Dag 17: Det här kan jag inte leva utan.

Dag 18: En ovana jag önskade att jag inte hade.

Dag 19: Min garderod.

Dag 20: Varför gör jag den här utmaningen?

Dag 21: Smeknamn jag har och varför jag har dem.

Dag 22: 5 dödssynder.

Dag 23: Mina intressen.

Dag 24: Mitt favoritminne.

Dag 25: Vad är kärlek?

Dag 26: Mina goda egenskaper?

Dag 27: Vad har jag lärt mig den här månaden?

Dag 28: En bild på mig från förra året och nu – har jag förändrats?

Dag 29: En låt som gör dig glad.

Dag 30: Vad gör mig annorlunda från alla andra?

MEN GUUUUU' va jag älskar att bo här. Älska älska älska. 

Ni som inte förstår sarkasm riktigt - det var det nu.

Fan's jäkla skit. 

Jag som var så glad över att kunna gå i mina favvogympadojjer när jag var ute på promenad. Kasta av mig vinterjackan. 

Men ja, man får väll inte vara glad allt för länge för ikväll kom snön igen :)

Det är ju riktigt vårväder men jag blir så arg, helst när jag inte kan göra ett skit åt det. 

Ta dig i arslet jäkla snö.

Vågar man hoppas, på det nästan otänkbara i min lilla stad..?

Idag när jag gick från jobbet så märkte jag att snön faktiskt är på väg bort. Det var bara grus där jag gick och jag fick en lyckokänsla i kroppen: snart kan jag kasta vinterjackan och skorna åt h-vete, mössan och halsduken är ett minne blott och snart snart blir det så varmt att man kan skutta runt i shorts.

Jag vet inte om det varit såhär länge, jag måste verkligen gå i min egen värld då jag blev så paff över att jag såg gruskorn istället för snö.

MÅÅÅÅÅ detta hålla i sig nu, jag vill ha vårkänslor, sprattlande känslor i kroppen och vara kär i alla. Eller nästan alla. Mest i Jessica. 

Nu ska jag snart käka mig några pannkakor och sedan pallra mig ner till stan, klippa mitt hemska hår sedan ska jag handla lite och ev. hinna med ett besök hos min tattooartist. Jag har en jäkla svår bild, är lite osäker på om han kan rita av den men han är så duktig så skulle inte bli förvånad.. Han ville iallafall att jag skulle komma dit, om inte mitt blodsocker sjunker ner till djävulen så pallrar jag mig nog dit.

Jaja, nog om det. 

Puss på er!

På en gata på Södermalmen.

Alldeles nyss var det soligt ute, men det ändrade sig snabbt till åskväder och mörka mörka moln. Varje gång det blir så här i vädret funderar jag, "är det nu världen går under..?" 

Vilken tur att jag inte har några måsten, utan kan ligga kvar i sängen iallafall :)

Utanför mitt fönster;

Det är ofattbart. Jag kan inte riktigt ta in det. En liten tår rinner ner för kinden. 

Har det verkligen hänt?

Igår läste jag hur en bomb sprängts i Norge. Jag ska vara ärlig: jag tänkte inte mer på det. Jag såg senare bilder på gator, det var grejer överallt, papper, allt i tusen bitar, människor som sprang, grät och försökte få liv i någon som låg livlös, hur poliserna hjälpte de skadade. 

Vad hade egentligen hänt?

Scrollar ner och läser hur någon galning även skjuter på någon ö, någonstans i Norge. Va? Vadå? 

Jag hänger inte alls med. 

Jag tänker: I NORGE?!

Sedan tar andra tankar över min hjärna, vad det är för fel på grannarna, vilken jävla film jag ska glo på, hur tråkigt allt är, och ska jag få besök senare?

Jag kollar inte mer på nyheterna, kollar inte aftonbladet. Jag får besök, är vaken halva natten, skrattar, och somnar sedan gott tidigt på morgonen.

Jag sover så gott, enda till klockan 4, "vad bra! nu klarar jag av att jobba natt!" tänker jag. Jag gör frukost, ringer som vanligt mamma, slår på tven. 

Det är kaos. 

Jag ser bilder på hur döda människor ligger sönderskjutna, människor som gråter, hur Norges statsminister inte ens kan hålla tårarna borta. 

Men kaos, ja, det ordet passar inte ens in, det är för litet - för det här stora som skett. 

Jag får ont i magen, jag känner hur det skriker inom mig, frågar mamma vad tusan det är som har hänt.

EN ensam galning har lyckats förstöra Norge, troligen för alltid. Det kommer ta lång tid innan dessa glada norrmän orkar le igen.

Det känns på något sätt som en personlig tragedi, det skakade om mig. Krig och hemskheter ser man varje dag, men inte i våra kära grannländer. Det är så nära. Hemskt nära. För nära. 

92 människor har fått lämna jordlivet, för att en ensam galning. 

Jag skäms för att jag får några timmar sedan hade det stora problemet att välja film, medans 560 ungdomar på en liten ö, skrek och bad om att få fortsätta leva, sprang och simmade för deras liv, se hur deras kompisar blev mördade av skott. 

Jag mår fruktansvärt dåligt av det som har hänt. Och jag kan fortfarande inte riktigt få in i mitt lilla huvud vidden av det som har hänt. 

Och - vad kommer hända härnäst?

Må de anhöriga finna någon tröst, fortsätta kämpa i detta mörker. 

Må de mördade få vila i frid. 

Och må mördaren få det straff han förtjänar. 

Och låt oss andra, fortsätta kämpa för demokratin.

Till alla där uteeeee!

Själv firar jag inte midsommar, så jag är alldeles tillfreds med att sitta på jobbet och tjäna väldans med pengar!

Hoppas det kommer någon solstråle på dagen så man kan sola näsan lite.

Ät mycket julmat nu och drick för mycket snaps så ni ramlar runt stången!

Åhejåhå!