1. Ett stycke svarta jeans

2. Ett stycke Guns'n'Roses tshirt

3. Ett stycke tröja

Samt skor, jacka, halsduk å mössa. Å shoppingpåsar.

.. Att jag har nån konstig fetish på gotlänningar? Jag älskar dialekten och när man ser på ambulans/brandmän som är gotlänningar så är dom så jävla snygga.

Detta är för mig ett mysterium. Men ack så härligt för ögat. Å örat.

Vad tror just jag på?

Jag tror inte på någon religion, i ärlighetens namn så är jag lite emot det hela.

Om man ska analysera och fundera, så ser nog min tro ut såhär:

- Jag tror på mig själv, med allt från jobb till att gå all in på en fest

- Jag tror på dom runt mig, att de är världens finaste och kan klara allt

- Jag tror på musiken som ger mig kärlek, tröst och glädje

- Jag tror på kärleken som mina vänner och familj ger mig, så jag kan ta ett andetag till.

Man behöver inte ha någon religion i sitt liv, men man kan ha en tro. Och det där är min tro, må den vara lite speciellt men det funkar ju, trots allt.

Jag tror inte att det kan bara vara alldeles blankt, något tror man alltid på.

.. Stämmer ovanligt mycket. Ibland så är det ju helt fel.

Nu har den där tankeverksamheten satt igång för dagen.

Här kan du läsa horoskop.

När jag är sjuk äter jag inte, för jag inte kan.

Men idag har jag lyckats få i mig lite pirog, applåd till mig. Snart vill jag bli frisk så jag kan svulla som vanligt folk :)

(ni kommer väll fortfarande ihåg den där "listan" jag följer? så ni inte tror jag är knepp i skallen)

Dom som gjorde så jag kom. Båda två designade mig och gav mig olika kunskaper, utséende, hur jag agerar i olika situationer. För så lika tror jag att man är sina föräldrar, och då spelar det ingen roll hur nära man är dom.

Jag har alltid haft min mamma, i ur och skur. Jag har sagt ofta, och jag säger det igen; om jag inte haft henne hade jag gått under. Jag vet inte om jag hade levt.

Hon har gjort allt och lite till för mig, jag är henne evigt tacksam.

Hon har format mig till den jag är idag, hon har lärt mig att hata är inte det rätta, alla är vi olika, hon har lärt mig att tänka till och inte lalla runt. Men även hur man rockar bäst på en konsert och lyssnar på rätt musik.

Jag vet inte hur jag ska beskriva denna kvinna. Men det blir lite så. Vi är vänner, mor och dotter. Och har ett band som aldrig kommer brytas.

Tack mamma Carin.

Min far då? Han har varit frånvarande nästan hela mitt liv. Min grekfarsa. Han med stora näsan. Han med mycket hår. Han som röjer på scenen. Han som jag så gärna ville ha i mitt liv så jag nästan sprack. Jag hatade, å vad jag hatade han.

Han har sårat och svikit. Han har lyckats med allt.

Med någonstans så vände det, bara för något år sedan. Nu träffas vi, vi umgås, vi pratar, vi har kul. Vi tar det sakta men säkert. Men visst har jag fått tillbaka min pappa?

Han har fortfarande en greknäsa, mycket hår. Och så mycket mer. Han bryr sig, vad jag gör och hur jag mår. Och jag känner hur äkta det är.

Tack för att du hittade tillbaka. Min pappa Micke.

Hur vet man när den första, riktiga, kärleken slår till?

Jag visste när jag träffade HAN, under mitt första gymnasieår.

Det kändes som att förra gången jag kallade mig själv kär var det en ren bluff - nu var jag riktigt kär.

Detta är ingen rosskimrande historia, och man ska inte låtsas som att det inte var det heller. Det kan sticka i andras ögon, men det är min blogg. Det här är min berättelse.

Detta är ett avslutat kapitel i mitt liv sen länge, klart man tänker på det, det är normalt. Men det kunde nog inte sluta på ett annat sätt än hur det just slutade. Tyvärr, eftersom jag fick lida nästan mer efter att vi gjort slut.

Jag skulle kunna beskriva honom som väldigt charmerande - han kunde charma alla (utom min mamma, trots uppvaktning av alla dess slag, klyftig kvinna det där).

Han var ett problembarn och det fanns knappt ljus i hans liv.

"Dagen då du gör slut - tar jag livet av mig" fick jag höra gång på gång. Han var oerhört manipulerande och fick allt han ville av mig, fysiskt eller pengar. Jag gav han det.

Jag anklagar mig som faktiskt tog den här skiten. Men ack så stark jag blivit av det.

Trots alla bråk, hot sms/samtal, knackningar på min dörr, svartsjukan osvosv har jag även han att tacka. Detta har lärt mig så mycket, mer än andra som inte varit i samma sits.

Nu blev allt dåligt, jag vet.

Klart han är en bra människa innerst inne. Klart jag kommer ihåg allt det där fina vi delade - men det negativa tar över, jag kommer ihåg hur jäkla dum han var mot mig.

Vi har nu, äntligen, ingen kontakt.

Jag vet inte vad han pysslar med, men hoppas hans nästa tjej får den kärlek och respekt man så behöver.

Ta ingen skit.

Jag tror jag har skrivit rätt mycket "om mig själv", men varför inte dra en till repa? Än är inte skivan hackig, som man brukar säga.. Eller..?

Jag går under namnet Bella, alla kallar mig det. Förutom pappa och mormor som bara måste säga Izabelle, vilket jag inte ens lyssnar på.

Jag föddes en septemberdag, med svart hår och blåa ögon.

Jag har inte alltid haft det lätt i livet då min far aldrig var närvarande (och när han var det så gick det åt helvete). Jag lärde mig att vara tuff, att människor kan svika och att inte ta någon skit. Men även hur underbara människor kan vara, och ta åt sig av det fina.

Skolgången var absolut inte perfekt, och har aldrig varit det. Jag har alltid hatat skolan, den största orsaken av varför jag gått i skolan under 13 år är för att hänga med kompisarna och få mat. Jag har haft ups and downs, vissa veckor har jag pluggat som en galning och vissa har jag skitit i allt.

Men jag lyckades ju på något sätt, trots halvdana betyg.

Något som går mycket bättre är min kärlek till att jobba med människor - under snart 2 år har jag varit på ett gruppboende, där jag trivs! Än så länge endast vikarie - så jag tar de passen jag får, trots bakishet, sjukdom osv.

För den där jädra bakisheten förföljer mig..

Jag älskar att festa, att gå ALL IN, sluta tänka på morgondagen och bara njuta. Tillsammans med en utgång med mina fina vänner (som jag har mycket att tacka för) så står konserter högt på listan många gånger utav utgångarna. Shit, jag kan inte få nog. Jag älskar musik. Jag åker in som i en bubbla när jag är på konsert och få se och höra musik live. Jag vill aldrig ta mig därifrån.

Musik är allt och lite till.

Jag har varit med om så mycket saker, sett väldigt mycket saker för mina ringa ålder - 21. Men man kan inte säga allt i bloggen, så detta får duga.

Ni som känner mig vet att jag är en glad, sprallig, knäpp och inte allt för normal tjej, som säger vad hon tycker och inte låter någon kliva på henne. Att hon älskar Dregen och Backyard Babies, sina piercingar och tatueringar, hur stolt hon är över sin bror och hur den där speciella kärleken till AIK som når sig flera varv runt månen. Och hur glad hon är att hon finns.

Och jag hoppas att den där sidan även kommer fram i bloggen, även fast just bfalk kan vara lite värre.. ;)