.. Jag alltid rymde från dagis?

Jag tyckte dagiset var tråkigt och onödigt, så jag stack hem (bor mittemot dagiset), knackade på mammas fönster och ville bli insläppt.

Jag var hellre hemma med mamma än massa andra snoriga barn.

Snart ska jag börja vandra till bussen och åka ner till stan, handla nått gott och sen vidare till jobbet. Det var verkligen skönt att få sova ut, men såklart så ska dom börja bygga här utanför skit tidigt, jag kände hur irritationen växte men de höll inte på så länge. Dom slapp alltså en arg Bella i pyjamas som står och skriker.

Ikväll ska jag spriiinga hem från jobbet, för ikväll spelar Grekland mot Argentina, 20.30 börjar allvaret.. Skulle vara riktigt ballt om dom kunde spöa dom där fjantarna, annars får man hoppas att de går vidare trots förlust.

Imorgon är jag ledig, äntligen. Fast bara i en dag, men det ska bli skönt ändå.

Såå.. Nu har jag inget mer att berätta för er mina vänner.

Puss!

Handling:

Någonstans i USA, 1976. Norma och Arthur Lewis ställs inför ett moraliskt dilemma när en mystisk låda dyker upp vid ytterdörren. Reglerna är enkla - öppnar de boxen och trycker på knappen kommer de genast att bli förmögna. Men priset är att det innebär döden för en slumpmässigt utvald människa någonstans på jorden. De har 24 timmar på sig att fatta sitt livs svåraste beslut...

Regi Richard Kelly, med Cameron Diaz, James Marsden, Frank Langella.

Jag började med att se den här filmen med förväntan, jag tänkte: den är nog speciell och speciellt är bra.

Men det jag kan konstatera är att den var lite för speciell.

Cameron Diaz försöker komma bort från komedigenren och in i lite seriösa roller, vilket inte passar henne alls. Hon gör rollen som Norma väldigt konstig, hon rör sig i slowmotion, pratar i slowmotion och rör sig bara konstigt.

Mystiska makter sätter vanliga familjer på prov med frestande erbjudanden och hemlighetsfulla lådor med ödesdigra knappar att trycka på för den som önskar massor med pengar.

Man kommer på sig själv att pengar inte är allt och kommer aldrig bli det, sålänge man inte har sina älskade runt sig. Det är ett bra budskap men det blir snabbt för mycket.

Zombies, aliens eller vad man nu kan kalla dom ser ut som människor men betéer sig väldigt konstigt, det rinner näsblod på var och varannan människa, och inte ens tomten är god.

Rätt länge skapar Kelly effektivt en obehaglig stämning, kryddad med ibland mycket svart humor.

Det är jätte svårt att hänga med när filmen passerat en timme, man förstår inte riktigt vad som händer eller vad som ska hända, det blir alldeles för stort av allting.

Det är en väldigt bra filmidé men jag tycker att man går för långt och att den tillslut bara blir förvirrande.

Dock så måste jag säga att den mystiska mannen, Mr. Steward, gör ett bra skådespel. Man tror på honom och det han gör. Synd bara att inte hela filmen kunde vara så.

Kelly som skapade Donnie Darko lyckades inte alls på samma sätt med The Box.

2/5