Jag längtade så att få se den här filmen.

Jag har alltid tyckt att den där Jim Morrison har varit intressant, både livsstilen, hur han dog och hans konstiga, underbara röst.

Detta kan vara en av de bästa dokumentärerna jag har sett.

*

Det börjar med att man får se hur Jim Morrison tar upp en liftare. Bilradion går igång och en röst berättar hur Morrison dog, ingen vet hur, men en av de största finns inte längre med oss.

Och så hör man Johnny Depp's röst, han börjar berätta hur det började.

Filmen tar oss i nutid och dåtid, med hjälp av skådisar och gamla klipp som aldrig tidigare visats. Man får se hur Jim Morrison börjar nå toppen tillsammans med sitt band The Doors.

Dokumentären ska egentligen handla om själva bandet, men det alla vet är att det egentligen bara är Jim, och alltid har varit om Jim.

När de släpper sin första skiva så skriver Jim att hans familj är död. Han utvecklar snabbt ett beroende av droger och alkohol.

Bandet går av ett flygplan, en kamera står och väntar på dom. De berättar vad de heter och vilket instrument de spelar: John Densmore (trummor), Ray Manzarek (orgel), Robby Krieger (gitarr). Sist kommer Jim Morrison. Han säger att han heter Jim, och sedan säger han ingenting mer. På frågan om vad han spelar eller gör i bandet, reagerar han bara med en axelryckning och ett illmarigt leende. Bilden fryser precis  där i ett tillstånd av fnissig tvetydighet. Är Morrison bara charmigt busig? Eller är han hög som en flaggstång?

Det är det som ofta är frågan i filmen, vem är han? Vad har han tagit? Har han tagit nått? Han är två människor. Den onde och den gode. Och det är det tillslut som tar livet av han.

"You can't burn out if you're not on fire" Hör man Depps röst säga.

Filmen är så fin, med det nya och det gamla. Det är ett vackert men sorligt porträtt av en av de bästa artisterna som gick döden till mötes.

Två andra stora 27åringar dog, "jag blir det tredje", sa Jim. Och så blev det.

En mycket bra film, klart sevärd, och har inte fått den uppskattning som den verkligen behöver.

4/5

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...