Och plötsligt slår det mig:
Vilken bra jävla musik jag fick lyssna på när jag var liten. Bara rock. Och blues.
- När jag var en liten liten plutt, med blöjan på och napp i munnen fann mamma mig vid tven tittandes på BB King och gungade i takt.
- När jag var 6,7,8,9 år så älskade jag att klä ut mig. Mest till Axl Rose. Jag ställde mig på vardagsrumsbordet med pannbandet (okej, kommer inte på vad det heter egentligen) på skallen och skrikandes "weeeelcooomeee to the juuuungle bejbyyyyyy!".
- Jag spelade lufttrummor och skakade på rumpan a'la Paul Stanley till Heaven's on fire.
- Jag blev kär i Lars Ulrich och är det än idag, den fräna mannen. Jag var även mästare på att sjunga Marianne Faithfull's del i låten "The memory remains"..
- När jag hörde Nirvanas 'Nevermind' blev jag frälst. (ja, jag vet att det är grunge, skitsamma, det är bra)
- Jag sprang ofta in i köket och sjung (dock inte med alla ord rätt..) "Been a long lonely, lonely, lonely, lonely, lonely time!" samtidigt som jag headbangade.
- Jag tog snabbt tag i något, ofast skurkäppen som jag hade som gitarr, och hoppade runt som Angus Young när det spelades AC/DC där hemma.
- "AJ ÄM IRONMÄN" - det var jag å Ozzy.
- Jag lånade ofta mammas mascara för att spöka ut mig till mr. Cooper..
- Jag lekte ofta Joakim Thåström - med micken i högsta hugg, snea ben och fingarna som fladdrade runt (han har ett speciellt scenspråk minst sagt..)
Tack min arma moder för att du fick mig att lyssna på bra musik. Och brorsan har nog hjälpt till en bit vägen. Man får väll tacka han å..