Det var för tre år sedan.

Tre år och fyra dagar.

Den tjugoåttonde januari 2010. Klockan 20.

I ett rått och mörkt Stockholm. Men i en varm och böljande lokal.

De fyra hjältarna gick upp på scenen, tiden gick sakta. Men ändå snabbt. För snabbt. Jag hann inte med. Tillslut var det slut och jag stod där och ville gråta. Var det här slutet? Nej, såklart inte. Men det kändes så tragiskt. Här fick jag äntligen stå, i min älskade stad, med mina älskade herrar på scenen.

De som har betytt så mycket under många år i mitt liv.

Och så plötsligt var det en avskedskonsert.

Jag hade precis upplevt den absoluta bästa konserten med dom, hittills. Så mycket ös, så mycket röj, så mycket kärlek på en och samma gång. Och en gnutta sorgsenhet. Vad skulle nu hända?

Mitt hjärta pumpade, pumpade, blodet forsade i mina ådror så snabbt, det knöt till sig i magen; sådär som det gör bara ibland. När man är kär. När man vet att något ska bli bra. När man ser framemot något. 

När man ser sina största idoler.

Ingenting ikväll kunde gå fel. 

Det var varmt, trångt, så mycket folk. 

Men jag såg bara fyra stycken. Fyra män på scenen som gav allt. Och gav mig en upplevelse och show som jag sent kommer glömma.

Men nu,

nu kan ni väll komma tillbaka? Älskade ni?

It will blow me away

I will never forget

It took a piece of my soul

Hade massa rabattkoder på H&M så klickade hem detta :) Jag köpte även två gulliga krokar som jag tror jag ska sätta fast i hallen..