Det är ofattbart. Jag kan inte riktigt ta in det. En liten tår rinner ner för kinden. 

Har det verkligen hänt?

Igår läste jag hur en bomb sprängts i Norge. Jag ska vara ärlig: jag tänkte inte mer på det. Jag såg senare bilder på gator, det var grejer överallt, papper, allt i tusen bitar, människor som sprang, grät och försökte få liv i någon som låg livlös, hur poliserna hjälpte de skadade. 

Vad hade egentligen hänt?

Scrollar ner och läser hur någon galning även skjuter på någon ö, någonstans i Norge. Va? Vadå? 

Jag hänger inte alls med. 

Jag tänker: I NORGE?!

Sedan tar andra tankar över min hjärna, vad det är för fel på grannarna, vilken jävla film jag ska glo på, hur tråkigt allt är, och ska jag få besök senare?

Jag kollar inte mer på nyheterna, kollar inte aftonbladet. Jag får besök, är vaken halva natten, skrattar, och somnar sedan gott tidigt på morgonen.

Jag sover så gott, enda till klockan 4, "vad bra! nu klarar jag av att jobba natt!" tänker jag. Jag gör frukost, ringer som vanligt mamma, slår på tven. 

Det är kaos. 

Jag ser bilder på hur döda människor ligger sönderskjutna, människor som gråter, hur Norges statsminister inte ens kan hålla tårarna borta. 

Men kaos, ja, det ordet passar inte ens in, det är för litet - för det här stora som skett. 

Jag får ont i magen, jag känner hur det skriker inom mig, frågar mamma vad tusan det är som har hänt.

EN ensam galning har lyckats förstöra Norge, troligen för alltid. Det kommer ta lång tid innan dessa glada norrmän orkar le igen.

Det känns på något sätt som en personlig tragedi, det skakade om mig. Krig och hemskheter ser man varje dag, men inte i våra kära grannländer. Det är så nära. Hemskt nära. För nära. 

92 människor har fått lämna jordlivet, för att en ensam galning. 

Jag skäms för att jag får några timmar sedan hade det stora problemet att välja film, medans 560 ungdomar på en liten ö, skrek och bad om att få fortsätta leva, sprang och simmade för deras liv, se hur deras kompisar blev mördade av skott. 

Jag mår fruktansvärt dåligt av det som har hänt. Och jag kan fortfarande inte riktigt få in i mitt lilla huvud vidden av det som har hänt. 

Och - vad kommer hända härnäst?

Må de anhöriga finna någon tröst, fortsätta kämpa i detta mörker. 

Må de mördade få vila i frid. 

Och må mördaren få det straff han förtjänar. 

Och låt oss andra, fortsätta kämpa för demokratin.

 

Kickan

24 juli 2011 16:20

tänkte precis som du hur tusan kunde han göra så?
hur kunde det hända i "lilla" Norge vårat grannland :( själv så ska jag tända ett ljus till minne utav alla som gick bort/saknade och familjerna.

Rip och för de som överlevde må dom få ett bra liv utan att känna, vf jag överlevde o inte mina kompisar..

http://skanelivet.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...