Filmen handlar om den lata Alex, som vill jobba med teater men inte ens orkar memoera in sina repliker, inte kan hålla kvar ett jobb. En dag kommer han hem till sin flickvän (Cecilia Forss) och blir utkastad då hon får stå för allt. 

Han flyr till sin hemort Hudiksvall och märker då att inte ens hans bror vill ha honom hos sig. 

Djupt motvilligt fixar han ett jobb, hos utvecklingsstörda. Skrattet går genom biosalongen då han frågar "dom är inte farliga va?". Är det Sundsvallspubliken det är fel på, eller skrattade alla där? (Utom jag då förstås). 

Alla som hört succéstoryn om Pär Johansson och hans Glada Hudik-teatern, en grupp som blandar utvecklingsstörda och ”normalstörda” och som haft en rad uppmärksammade föreställningar både i Sverige och utomlands, kan förmodligen fylla i mycket sen. Bättre jobb finns inte i Norrland.

Filmen har sin charm, man skrattar, man tycker att det är kul att de har ett tänk "mot alla odds", "vi mot dom" osv. Visst fan klarar sig utvecklingsstörda, det vet jag och förhoppningsvis de som sett den här filmen. Det är en gulligull film som kunde ha blivit så mycket mer.

Det är varmt och gripande att följa det fina Hudikgänget och deras inspirerande gestaltade kamp för att få blomma ut, utmana sig själva, ta plats, vara vuxna. Och vilken energi när de släpper loss i en egensinning tolkning av Oskar Linnros ”Från och med du”! 

De kan spela, vilket är sedan länge bevisat. 

Resten av rollistan då? Man blir förbannad på deras föräldrar som är så trångsinta, precis som chefen på "Paradiset" och hon som får ta hand om Alex när han jobbar sina första dagar. Men, det är väll trots allt så människor tänker. Vissa människor. 

Och vad jag vill att Sverrir Gudnason (Alex) hade varit liiite bättre, då jag anser att han inte är en sån himla bra skådis. Det är mycket "he-hee-heeee", och jag märker att jag skäms lite.

För en gångs skull önskar man att upphovsmännen hade vågat ta ut svängarna ännu mer både dramatiskt och känslomässigt (även fast mer än halva biosalongen tokgrinar i slutet).

Det hade varit kul att få se det med ännu mer "GO!"..

3/5

In The Raw

Down With The Dust

Riot In Everyone

Rebel

199:- Din Sko

Jag tycker synd om mig själv och jag förtjänar nya dojjer (har ungefär likadana redan men de är totalt utslitna)

Lilla baby, jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
Allt du vill kan du få - men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet nu, men snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen och säga
säga förlåt för de blev som det blir

För jag kommer som ett yrväder med ett taggat näskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg till nästa
så fort som jag anar något ansvar

För jag fattar mycket mycket väl att det är i mina,
det såkallade blodet i mina ådror kommer från min pappa

men jag tänker starta min familj så fort det går dåligt
Det sociala arvet får rätt igen
och det går utöver min bästa vän
Jag älskar dig, så vi kanske kanske kanske syns igen!

Vilken härlig natt jag hade inatt! 

Först vaknar jag av en täppt näsa för att sedan inse att jag har feberfrossa.. Och när jag har feberfrossa kan allt hända. Denna gång såg jag en skruv i taket, eller, jag fattade ju inte att det var en skruv utan trodde det var en kamera. Gömde mig under täcket så ingen skulle se mig. Men kollade på den där jäveln var femte minut så jag nästan fick nackspärr. Sedan jagade jag en spindel i flera timmar i mina drömmar. 

Ja, jag säger då det.. Jäkla retard man är alltså, haha. But I blame the sickness!

Nu ska jag dega i sängen tills detta är över, måste vara frisk imorgon eftersom jag jobbar och i helgen!! Mycket viktigt!

Ska glo på massa filmer jag har på datorn som jag ännu inte sett.. 

Over and out!

"Men det värsta är inte själva baksmällan, den verkliga pärsen börjar när gårdagens oundvikliga sanningar börjar rullas upp för en..."