Linkin Park @ Globen, Stockholm 14 Juni 2011  

I flera dagar har en video cirkulerat på Facebook, en video med en liten kille som heter Jonah "What's going on..?" (om jag minns rätt). När något blir populärt bland människor så lägger alla ut det, det är inte svårt att missa.

Jag behövde inte ens kolla på videon för att förstå att den här killen är mobbad, lagt ut en video med sina känslor och fått stor uppmärksamhet. 

Jag är absolut ingen känslokall jävel, mer tvärtom, jag hatar att se människor som mår dåligt och skulle göra allt så dom fick må bra igen. Jag har själv aldrig blivit mobbad, visst har man blivit retad då och då, men inte så att man mår så dåligt att man vill ta livet av sig för att mobbarna är så elaka. 

Jag blir så fundersam över sånna här videos som kommer upp då och då, har man verkligen mod och lägga upp en sån här video, om man är så hemskt utsatt och man mår så dåligt..? 

Jag säger inte att dessa människor som gör sånna här videos ljuger, men min erfarenhet av mobbade människor är att dom är så små som personer, så nedtryckta - att de inte vågar få fram ett pip, inte framför någon och absolut inte inför en kamera. Denna video kommer sedan ses av tusen, kanske miljoner människor, är man så tuff att man vågar det? 

När man inte känner att det finns någon återvändo på det mörka, oavsett vad det är. Är det sista man tänker på att göra en video, där man gråter ut,  berättar det hemska och väntar på en respons. Även fast man så längtar efter denna respons så måste man ju lämna ut sig till en hel ny värld, istället för att vara i den där bubblan man byggt ihop. 

Jag säger inte att denna video som nu blivit så känd är fejk. Men är det inte konstigt att någon dag senare sitter samma pojke, med en kompis, och filmar en ny video där han berättar att allt bara var ett påhitt och att han faktiskt har många kompisar och är omtyckt..? 

Detta kan naturligtvis vara ett självförsvar, men att så drygt sitta där och skita i alla som faktiskt har tagit åt sig av han och historian han berättade är.. Åt helvete. 

Jag tänker på alla som faktiskt är mobbade, som mår så dåligt, kanske kände tröst av att han sa något, och sen sitter med ett hånflin och säger att allt faktiskt var ett skämt. Jag kan tänka mig att det känns.

Den mobbade mobbar andra mobbade. 

Så känner jag när jag såg hur han drygt tuggade sitt tuggumi, hur han hade lite tråkigt en dag och ville att alla skulle tycka synd om honom. Jäkla unge.

Man ska inte hoppas att så unga människor råkar illa ut - men dock så hoppas jag att han kommer få sig en riktig tankeställare över dessa två videos han lyckats skapa.

Det är förjävligt att det finns mobbing och det är fruktansvärt att det finns några barn som bara gör det värre.

Och så hände det igen. Människor får på något konstigt vis tag på mitt nummer och ringer ofta fel till mig. Och alla gånger har människan i andra sidan luren frågat efter en man. 

Inget konstigt i just det, om det inte vore så att dom tror att JAG är mannen. 

Förut idag ringde en kvinna från skyddat nummer, jag svarar alltid med 'Bella' då (när jag vet vem det är så svarar jag finare, jag väser; hallå?!). Jag antar att kärringen hör att jag säger Bella, men hon antar ändå att jag är en Lars. 

Jamentackdå.. 

Jag har alltid fått för mig att min röst inte låter kvinnlig, och den kan ju då inte låta det i luren. 

Man kanske skulle ta och odla fram lite skägg och pungkulor så man kan bli man på heltid..?!

Bella, the Bellman. Kanske inte så konstigt att jag får ett manligt smeknamn av min morbror och kallas 'pojken' av min bror.

Det som har varit i min skalle varje dag i flera veckor är mina ljuvliga leder. 

Det gör ont varje dag, man blir rädd, nervös, ledsen. Att man bara är 'barnet' så tycker jag inte att man ska behöva ha såhär ont. Min mormor är fan piggare än mig. 

Nej, jag tycker inte synd om mig själv. Jag har bara jävligt ont. 

"You wouldn't survive a day with my pain"

För några dagar sedan fick jag hem den här skivan, som han släppte när efter sin turné avslutning på Gröna Lund. Jag vet inte om den kommer säljas i vanliga affärer, jag hade tur och fick köpa den av en snäll brud som varit där och köpt några skivor :)

Jag blir så glad av hans musik och när det är en liveskiva tänker man på när man själv fått sett herrn.

Oj, det är lite svårt det här.. 

Det finns säkert jätte många minnen inprintade i mitt lilla huvud. 

Men ja, jag tar ett då. 

När jag var jätte liten så fick jag en leksaks spis av min morsa. Där lekte jag jämt med mina vänner; vi lagade självklart goda låtsas rätter. 

Men en dag så kom jag ju på att det var låtsas, och det var ju inte lika kul då. Så jag gjorde riktig mat på den där låtsas spisen, jag lyckades väll på nått sätt att rota fram nått som låg långt nere i skafferiet och så började jag göra värsta röran där inne i vardagsrummet där spisen var.. 

Kaoset var ett faktum.

Jag gjorde ofta sånt där, så det blev kaos mest överallt.

Brorsan och jag, ser lika smarta ut då som nu :)   

"12 Extremely Disappointing Facts About Popular Music"

Så lyder rubriken över en sida jag just hittade. 

Det är fakta om populär musik, och det är inte kul.. Hur fan kan sån skitmusikjävlafan sälja mer än RIKTIG musik som fanns förut? Som faktiskt är bra och betyder något?

Det är en konstig värld vi lever i. Jag blir bara mer och mer fundersam.

Det är synd, det finns inte mycket riktig musik nuförtiden, något som verkligen betyder något; något som inte är påhittat av några bossar på ett skivbolag. Jag tycker det är riktigt synd, men det verkar ju trots allt gå hem. 

Unga människor idag behöver ingen tilltro till musiken, man kan spela skit och det är ändå bra i deras öron.

Och spelas det 'riktig' musik, med riktiga musiker som faktiskt kan sjunga och spela instrument; ja, då går det inte alls hem. 

Jag vet inte om det är här är "number one" att skriva om, men jag tycker det är så tråkigt på något sätt. 

När all riktig vettig musik är borta, och det endast finns Glee och Justin Bieber kopior kvar i världen. Ja, då vill jag inte riktigt finnas till tror jag. 

Har människor blivit så dumma, att de inte ens behöver bra musik längre..?

Klicka på rubriken där uppe för att läsa hela listan, och bli mållös du med.

Igår hängde jag med min vän Jessica. Jag gjorde av med massa pengar på julklappar och lite grejs till mig, men så ska det vara antar jag. När vi skulle knata hemåt kom jag på den extrema bra idén att jag skulle käka hos henne och Alex, så så gjorde vi :)

Åt jätte gott, snackade skit, kollade på film och skrattade åt roliga klipp på youtuben.. Som det ska vara!

Jag gick hem i snöfall, och höll på halka x antal gånger. Halkan är nog ändå värst, man går som att man skulle ha en pinne i rompan.

Hade en mycket trevlig dag och kväll helt enkelt!

Idag skulle vi åka till Dollarstore men min kropp vill annat. Kände på en gång den extrema smärtan och när man levt såhär ett tag så vet man att man måste vara sängliggandes/inte göra något. Jag blir så less, men det gör så ont. Fan oxå. 

Snart ska jag bädda ner mig igen, och försöka sova lite. Att inte bli deppig är ju inte det lättaste måste jag säga. Jäkla skitkropp, jag gillar inte dig.