Eftersom jag redan skrivit om studenten, hur var själva skolan?

Rätt ut så skulle jag säga att jag hatade den. Men att hata är ett starkt ord och det gjorde jag inte de sista tre åren jag gick i skolan. Då ogillade jag den mest.

Jag har aldrig varit en plugghäst, jag gillade inte läxor och uppgifter, det kändes som det var påtvingat och jag gillar inte att göra något som man är tvungen att göra. Jag själv lär mig inget då. Något som var bra när jag gick Omvårdnad var att vi inte hade mycket läxor och därav lärde jag mig mer.

Jag hade inga problem med kompisar, det var själva grejen att behöva sitta och lyssna på en lärare som babblade om något som var totalt ointressant, vara där alldeles för många timmar och skriva.

Anledningen till varför jag började hata skolan när jag var yngre var för att jag inte fick någon hjälp med matematik, något som är väldigt väldigt svårt för mig. Efter att ha haft mer än 10 såkallade speciallärare och ingen hjälpte mig, så tappade jag suget och förtroendet för lärare. Jag fick mer skäll än hjälp, de sa att jag var dum i huvudet, aldrig kommer bli något and so on.. Blir man pepp? Njae.

Trots detta har jag mött jätte bra lärare också, som hjälpt mig, fast inom andra ämnen. Matematik har jag aldrig lyckats med och det är ju naturligtvis inte bara lärarens fel som haft mig på lektionerna.

Jag har aldrig haft suget att gå till skolan, isåfall var det mest för att hänga med kompisar och hoppas på att det skulle vara nuggets och ris till lunch (vilket det aldrig var.....!).

Men när jag väl skärpte till mig, gjorde allt jag skulle så märkte jag att det var ju lite kul. Men det gick snabbt ur mig.

Jag är inte den typen av människa som gillar att sitta vid en skolbänk och plugga, jag vill vara ute och uppleva det på riktigt, jobba och lära mig så. Istället för att läsa i en bok om HUR det borde vara. Inte hur det ÄR på riktigt.

Jag har fått så mycket kunskaper nu som jag vet att jag aldrig skulle få vid en skolbänk.

Innan jag skulle ta studenten så kämpade jag tills jag ville börja gråta. Och jag klarade ju det. Med hyffsade betyg, men ändå.

Man behöver inte vara super i skolan, det är okej att få ett godkänt, jag har aldrig riktigt förstått den där pressen mellan elever. Man ska göra det man kan och klarar av sen kan man inte göra så mycket mer, och man ska vara glad över att man klarat av det!

Mitt betyg bestod av allt från Icke Godkänt till Mycket Väl Godkänt. Man ser väldigt väl på vad jag gillade och inte gillade.

Det jag inte gillade ska jag klara av, någon dag. När jag peppad mig själv till max och inte har någon som tvingar mig, då, då ska jag göra det!

Jag och min vän Christoffer en dag på skolan. Vi var lika peppade båda två till den, haha! Christoffer som jag förövrigt saknar väldigt mycket. Han var den största anledningen till varför jag ens orkade kliva upp många dagar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...