Ångest. Något vi alla har upplevt, i små eller stora doser. Vi vet hur det känns när den kommer krypande, hur vi ligger i fosterställning i sängen och undrar när det ska gå över, varför ångesten kommer nu när man verkligen inte behöver den.
Ångest är något jag hyser stor respekt för. Det är då det är dax att lyssna. Eller tänka.
Som de flesta vet genom att jag har sagt det direkt eller via blogg, som ni kan ha hört eller läst, så har jag enorm hajfobi.
Det var riktigt illa när jag var yngre, då ville jag inte bada badkar ens. Många skrattar åt det och tycker det är jätte konstigt och roligt (?) för att jag är så rädd, så rädd att jag inte ens kan bada. Det gick så långt att mamma ville sätta in mig i nån sån där grupp där man ska bearbeta det hela, något jag aldrig riktigt förstod - ska jag tillslut bada med en haj då? Det är lite svårare att bota det än t.ex spindel och orm fobi.
Det gick faktiskt till sig. Jag kunde se en haj några sekunder. Jag fick inte den där enorma ångesten, en ångest som jag faktiskt skulle kunna jämföra med en ångest för att man mår jätte dåligt psykiskt.
Nu är den där rejäla fobin tillbaka igen. Jag kan inte se på något sätt hav eller vatten, varken på bilder eller tv - då jag alltid tror att det ska komma en haj.
När jag var och såg Inception på bio så är öppningsscenen ett hav, och då blev det nästan olidligt.
Ångesten kryper upp i varje vrå i min kropp, jag blir kallsvettig, det känns som att det ligger ett helt hus över mitt bröst. Jag kan känna mig upprörd och inte riktigt veta vart jag ska ta vägen flera timmar efter att jag sett en haj. Och oftast om jag sett en - så drömmar jag även om det. Så fort jag blundar så ser jag dom framför mig. Jag kan knappt se ordet, det är obehagligt för fingrarna att skriva det.
Och det är inte riktigt så lätt att bara skita i det.
En fobi är en fobi, svår att bota och svår att bli av med.
Ångest över något som simpelt som ett djur, ett djur som inte ens finns i Sverige är konstigt att förstå, det kan jag få in i min skalle.
Men försök, försök att förstå vad jag får uppleva bara av att se ett hav eller att se detta djur.
Det är tur att detta kommer i perioder men tills dess..
Du store ångest, snart får jag uppleva dig igen.
eroooticaaa
24 september 2010 14:08
Hej! Kolla gärna in min sex & kärleksblogg. Det kan ju vara kul med något annorlunda, roligt och lärorikt:)
Där skriver jag verkligen om allt, och jag har en massa kategorier som för henne/honom, mellan våra lakan, gästbloggare, sexnoveller, kontakta mig, veckans sexställningar, sextips, och massa mer:)
http://eroooticaaa.blogg.se
Ceciliadarling
24 september 2010 14:35
Jag tycker inte alls det är konstigt med hajfobi.
Ska erkänna att jag faktiskt själv har det också.
Dock så vågade jag bada i badkar men inte i pooler till en början.
Nu vågar jag knappt bada i havet.
Va i Egypten i Mars och fick fråga flera stycken noggrannt om det inte fanns hajar, annars hade jag vägrat att bada. Men fick försäkrat att det inte fanns några. Men gick aldrig långt ut i vattnet.
Vill bara säga - Du är inte ensam, du är inte konstig och de som skrattar åt det är bara dumma!
http://ceciliadarling.bloggplatsen.se
bfalk
24 september 2010 17:00
Oj, jag har faktiskt bara hört från en människa som har likadan hajfobi som mig. Tur att man inte är ensam, det är synd bara att människor inte riktigt förstår den där ångesten man får när man ser djuret - eller vad det nu kan vara.
Emma Östlind
24 september 2010 15:33
Hej tjejen!
Vad jobbigt för dig att ha en så enorm fobi, men du vet väl att det finns hjälp att få när du är redo att ta emot den? KBT-metoden låter som något för dig, eftersom du redan nu beskriver olika stadier av haj-kontakt som du upplever som besvärliga. Med hjälp av en KBT-terapeut kan du börja med att rita hajar, skriva ut ordet, se riktiga bilder och på så vis leta dig uppåt på stegen. Men bada med dem, nä det tycker jag inte du ska behöva. Kanske slutmålet är att kunna bada i havet utomalnds utan att oroa dig? Det räcker väl gott? Själv har jag haft en liknande fobi, fast inte lika stark som din, för alla typer av skaldjur. Ju större, desto värre. Ett tag fick jag gå omvägar förbi fiskdisken på ICA och kunde skrika i högan sky om dom visade levande krabbor på TV. Så jag förstår, även om jag inte upplevt den panik du beskriver. För några veckor sedan var jag på Ocean World i Bangkok och kunde då stå vid ett akvarium med de största krabbor jag någonsin sett och rent av stå bredvid dem medan min sambo fotograferade. Bara att du skriver om den tycker jag är stort av dig. Kämpa på! Massa uppmuntrande kramar från Emma
http://emmaostlind.bloggagratis.se
bfalk
24 september 2010 16:59
Ja, det är ganska jobbigt. Eftersom det ofta kommer i perioder så är det lite extra kämpigt, det är ofta som värst men ibland blir det snäppet värre.
Jo, det var ju det jag menade men jag fick inte riktigt ut det i ord, haha!
Men just nu vet jag inte, men det hjälper säkert jätte bra. Jag har aldrig varit utomlands men det som jag är som mest nojjig över det är ju att bada där..
Oj, du har ju blivit riktigt bra med det alltså. Det är strongt gjort! :)
Tack så mycket för kommentaren, det uppskattas!
snuff
24 september 2010 19:03
ungefär som mig då med spindlar, folk förstår inte varför jag är rädd för dem. Och vet att vissa nästan vill "tvinga" mig att se en sån där stor tarantela. Men att vissa inte verkar förstår att man har en sån stor fobi och att det blir nog inte bättre om man tvingar att kolla. Så jag vet hur det är, sjukt jobbigt ;O och drömmer också om spindlar så fort jag sett en!
men när vi är redo får vi bearbeta det :) att få bort en fobi är svårt..
bfalk
24 september 2010 19:12
Ja, det handlar väll om det, när man är redo. Men usch, jag ryser bara jag tänker på det.. Fy!
Lena med c
24 september 2010 19:48
Håller med dig och de andra som kommenterat. Jag vill inte ha spindlar (stora) annat än i källaren, har nu haft en i sovrummet på kvällen och en i köket en annan dag. Dessa fångade jag i en glasburk och körde iväg med en halvmil. En person här tycker att jag, vid min ålder!, inte borde vara rädd för spindlar! Jag är inte rädd så, jag vill bara inte ha såna stora inomhus! Likaså långa sniglar i trädgården, hur äckliga är inte de? Samma person tycker samma där samt: snigel i salladen = i kylskåpet = ekologi! Men såna djur ska vara ute. Jag tycker som du att man ska få vara rädd för dem om man vill. Skönt att nån tycker som jag!!
http://lenac-son.bloggagratis.se
elin
24 september 2010 21:41
Hej :)
Jag vet hur det känns! Vågar inte bada i havet själv, det går bra någon minut om man har sällskap men det är ändå läskigt. Kan inte se på bilder jag blev rädd bara av att läsa din text haha...jag tycker att getingar nästan är lika läskiga oxå :).
http://lyckopillerelin.bloggplatsen.se
jessica
24 september 2010 23:11
Åh va dum jag känner mig nu sen sthlm! nNär jag råkade säga att det var en haj, jag sa först och tänkte sen. Fast sådär känner jag med vatten också, och förut vare samma med fötter. Fötter har jag blivit bättre med, jag börjar inte grina om någon sätter sin fot på mig, men jag grips av panik. vatten tvingade jag mig i i somras och jag mådde så sjukt dåligt medans och efter, men jag var ändå nöjd att jag faktiskt vågat mig ner i vattnet efter över 4år.
http://jasshole.blogg.se
bfalk
25 september 2010 07:13
Men de flesta vet ju inte hur det är på riktigt! Inte ska du känna dig dum lillhöna min! Och jag är väll inte så smart, jag kollar ju efter vart du pekar..
Du e duktig du :) Vatten är läskigt!
ÅZA
25 september 2010 04:42
Hejsan!!
Vet precis hur känslan av ångest är...
Har emetofobi (rädsla för att spy) Då jag jobbar inom vården är det inte alltid så lätt,min värld krympte allt eftersom, i synnerhet då det gick magsjuka.Åkte hellre flera mil till närliggande stad för att handla då jag visste att det härja magsjuka i vår by..Behövde alltid ha total kontroll så inte släkt vänner varit sjuka i det om jag skulle hälsa på..ja,jag kan rabbla upp massor...Men hur som helst så haka jag på kongnitiv terapi..Fick mycke bra råd och tips.Var dock tufft mentalt ibland,men jag är glad att jag genomförde det...Man måste ta tag i det innan det går för långt,och ens värld krymper-det finns så mycket kul man kan gå miste om...
Jag är inte fri från min fobi idag(skulle aldrig gå in till någon som kan smitta mej)MEN jag kan hantera den...
Och att vara rädd för hajar är du nog inte ensam om,jag ska till Grekland och snorkla nästa vecka,visst har jag haft mina funderingar oxå...
Men som sagt..man får inte sluta leva..(finns även en fobi sajt där man kan diskutera med andra som lider av ångest/fobi))
Har du funderingar på kbt så får du gärna höra av dej så kan jag berätta mera...
Ha det gott!! MVH.ÅZA
http://aza.bloggagratis.se
bfalk
29 september 2010 20:12
Ja, det skulle vara väldigt intressant vad det är, vad du gjort osv! :)
Att vara rädd för att kräkas och se andra kräkas måste vara oerhört jobbigt. Jag tycker mer att det är jobbigt att må illa, så jag kan förstå till viss del vilken ångest det måste vara att ha så.
Vad heter den där hemsidan som man kan diskutera med andra om? :)
