Hur hittade du just din stil?

/Louise

Svar:

Som alla andra i den ljuva ungdomen hade jag ganska svårt att hitta min egna, speciella stil. Det var mycket rosa, magtröjor och väldigt åtsittande låga jeans, dessa jeans gjorde att jag ofta fick extremt ont i magen, för åh så tajt de var. 

Jag brydde mig mer om kläder och så förut, inte för att jag inte gör det nu, men jag tror pressen var lite värre nu än vad den är nu när man funnit sig själv och skiter rakt ut sagt vad andra tycker. 

Ett tag så gick jag helt emot det jag egentligen gillade och färgade håret blondt och hade en rosa munkjacka som var min följeslagare ett tag. En ful piercing (muse) senare så var fjortisstilen fullbordat på något sätt.

fjortis..?     

Jag kände själv att jag svek mig själv på något sätt, men det är nog bra att ha fått gjort det där, att inte tänka på hur fan man såg ut egentligen. Det gör att man trivs mer och mer hur man ser ut just nu. 

När rocken slog revolt i min kropp på riktigt så gjorde även min stil på kläder och utséende det. 

Jag kastade alla färgglada kläder, som jag en gång burit med stolthet (nåja..) och kände hur befriande det var. 

Jag färgade håret till mitt vanliga svarta, hittade de snygga cheap monday jeansen och tillhörande svarta skjorta/tshirt/munkjacka, och fina döskalleskor. 

Min mamma har även här inspirerat mig mycket, eftersom hon alltid har varit rock, enda sen hon ploppade ut till världen, så har ju hon självklart mycket kläder och så som finns i garderoberna där hemma. Det var inte så svårt så att säga, att hitta det fina.. :)

Jag har ofta sagt att jag vill se ut som den kvinnliga Dregen, och när jag lägger manken till och verkligen piffar till mig med svarta kläder, smink, hår och smycken så mår jag extremt bra. Det är då jag har som mest självförtroende och det gör inget att man får blickar på sig, även fast det ofta är av avsmak, men det triggar ju bara igång än att vara mer sig själv än någonsin.

Eftersom jag bara lyssnar på rock så går kläderna åt rockstilen. Allt är rock på mig, och som jag ofta får höra så är jag alltså inte EMO, riktigt fullflodshårdrockare eller något annat. Rock. Det klingar bra i mitt öra och på min stil. 

Jag trivs utomordentligt i min stil, och jag hoppas alla andra i min ålder tar efter det. Man ska ha den man vill ha på sig, och om någon i sin närhet inte gillar det? Fuck them. Om dom aldrig skulle ta på sig en Metallica tröja, om det så gällde livet, så är det ju deras beslut. Men ge fan i det jag har på mig, det är ju mitt beslut. 

Men, även fast många tror att man lever sex, drugs and rock'n'roll livsstilen för att de bara ser utséendet så älskar jag även att gå i stora tshirts och mjukisbyxor, vilket jag alltid gör när jag bara är hemma. Eller när jag kommer hem. Det tillhör nog min stil oxå. 

Men kläderna, mitt avrakade hår, mina tatueringar och piercingar gör ändå mig till mig. 

Och jag trivs. Åh vad jag trivs.