Oh vilken härlig dag jag har haft idag! Jag har jobbat på dagiset igen och varit med söta barn. När jag kom in där imorse så hörde jag små röster säga "nuuuu kommer Bellaaaaa!", redan då visste jag att det skulle gå lika bra idag som första gången jag var där. Och tur som jag har fick jag ett pass imorgon också, så jag verkar ju göra något rätt. Jag råkade lära ett litet barn idag att säga Bangura, jag kunde inte sluta fnittra. Hoppas inte dennes föräldrar är Djurgårdare bara.. :) 

Så skönt att den här dagen var fin, igår fick jag något nervöst sammanbrott, ringde till mamma och grinade så jag fick en ännu täppare näsa (jag är ju redan tokförkyld). Det har hänt alldeles för mycket i vår lilla familj nu så då blir minsta lilla jobbigt. Tur att jag har en mamma som alltid hjälper mig!

När jag kom hem idag gjorde jag hemmagjorda hamburgare, tände lite ljus och nu sitter jag i fotöljen och funderar på om jag kanske ska duscha. Väldigt viktigt att skriva detta känner jag.. 

Ikväll är det Leffe GW (äntligen!) på tven! Snart borde ju karln få ett helt eget program.

Igår upptäckte jag att min nya tatuering hade hamnat på en stor sida på tumblr, vääääldigt trevligt! Och sjukt fräsigt att folk väljer att ha den på sin sida, mmhmm.. Jag är så stolt! :)

Här hittar du sidan om du vill glo på fräsiga tatueringar.

Räknas man som döv när man inte ens hör mobilen ringa..?! Jag är så täppt i hela näsan å förmodligen hjärnan så jag har fått lock i öronen from hell. Jag vet inte hur jag ska få bort det heller.. Jag hatar att snyta mig men att trycka på för att få bort lock är ju tusan ännu värre. Men det är lite skönt att få vara döv också, jag slipper höra grannarna = underbaaaarrrrt! Men lite skämmigt var det allt när dom ringde från dagiset och jag tog precis ALLT fel som hon sa till mig, hoppas jag kommer rätt tid, rätt dag och rätt dagis när jag ska jobba där. 

På tal om jobb så ska jag jobba hela helgen. Jag hade gjort ALLT för att få jobba nästkommande helg istället, men vad ska man göra. När man är vikarie får man visst inte som man vill. Men jag känner just nu att några idioter går emot mig så jag blir lite "det här är fan mina pass", så jag får väll sitta och snora i tre nätter. Jag måste ju ha lön och kunna leva. Vilka inte alla förstår och vill förstöra för mig. Vad handlar det om? Vuxna människor.

Tror jag ska skriva ut mitt cv igen och dela ut lite, behöver se nått nytt, göra nått nytt. Det är väll det som är det fina att vara vikarie, annars suger allt annat. Vad jag skulle göra för att få en anställning!!

Nu ska jag käka frukost, jag hatar att jag inte känner någon smak alls. Jag blir galeeeennn!

Sedan försöka sova.. Oh, wish me luck.

Snorpuss till alla denna fredag!

Det här var då en snabb resa, väldigt snabb! 

Nu sitter jag i soffan och glor lite, jag har duschat och ätit varma mackor. Jag känner mig lite trött, så det blir nog sängen snart. Jag ska visst jobba imorgon för mamma, då det har hänt lite tråkiga saker.. 

Men nu ska vi inte prata om tråkigheter!

Trots att det bara blev några korta dagar där nere i huvudstaden så var det mysigt. 

Som sagt, på lördagen kom vi ner, åkte direkt till hotellet (där fick vi veta att det skulle stänga snart, vart tusan kan man hitta så billigt hotell nudå är frågan..) och fixade till oss lite.

Vi kom iväg så himla sent så det blev inte riktigt som vi planerat. När vi står och väntar på t-banan så dyker även den där Johnny Depp upp. Ja, look-a-liken som är lite av en kändis där nere. Jag håller på att svimma ihjäl och inte bättre blir det när han ska börja prata med mig heller. Men det var väldigt härligt att få vila ögonen på en som ser exakt ut som Mr. Depp, fast en svensk sådan :)

Vi kom tillslut fram till Rådmansgatan och till Olof Palme's grav. Där la jag en vacker röd ros på hans grav, där det redan var mycket blommor och ljus. Skänkte en tanke till den stora mannen!

Sedan det blev en strömmingsburgare och lite vin vid Slussen, men det var inte fy skam. Sedan skulle vi ta färjan över till djurgår'n och till teatern. Men den kom inte. Snacka om panik! Tur att vi hittade en rolig taxigubbe som körde oss med illfart till Liljevalchs. 

Det var rätt speciellt där; först blev vi indelade i fyra olika små grupper och så fick vi gå in i olika rum och där utspelades det utdrag av olika pjäser som Strindberg har skrivit. Man var alltså VÄLDIGT nära skådisarna!

Jag höll på att få en hjärtattack när jag märkte hur nära jag var både männen jag så gärna ville se, mmmhmm.. 

På vissa ställen började skådisarna prata med oss, jag kollade bort varje gång så de inte skulle få för sig att fråga mig nått, haha. Sånt där är lite jobbigt. 

Det var lite märkligt och något jag aldrig varit med om, men det var väldigt kul att få uppleva det! Vissa var lite bättre än andra, men det är väll så det ska vara. Dessutom var det skoj att se/höra Lennart Jähkel prata på sin riktiga dialekt, jag har ju bara hört den där norrländskan.. 

När det var klart tjuvade jag åt mig en biljett (de tog dom i början) så jag har det som ett minne, sedan vandrade vi mot stan igen, vi härmade Paul och skrattade heeeela vägen.. Va roligt för alla som hörde oss! Ett snabbt besök på Max och stripsätande så åkte vi till hotellet igen, JÄTTE TRÖTTA.

Man blir faktiskt lite slut efter teaterbesök, man får mycket känslor :) 

Det blev inte mycket gjort på lördagen, vi knatade runt i Gamla stan, det började asregna. Vi käkade en god skagenmacka inne i stan, sedan mötte vi upp brorsan och åkte vidare till Solna. Vi tänkte vara smarta och åka tidigt = inte så packat med folk på t-banan. Men alla verkade tänka som oss.. Fyfan vad jobbigt det är att åka när man är som packade sillar. Trodde jag skulle svimma ett tag.

Men tillslut kom vi fram och gick in på älskade Råsunda. Och det lixom kändes i luften, att det var den sista matchen i Allsvenskan. Kära, älskade Råsunda. Där man fått uppleva så mycket kärlek, men även sorg. Där man är enade mot alla fiender. Där man skriker, darrar och hurrar för laget man älskar. Och plötsligt tog regnet slut och solen sken över Råsunda, precis som vi AIK:are sjunger i sången när laget kommer ut.

Matchen var jätte bra, AIK var tokbra och vann med 2-0 och guldet till Malmö (som dom så stort gick ut och sa innan matchen att de skulle vinna) var som bortblåst. Jag var väldigt stolt över mitt lag hur de gick in och körde över skåningarna. "Malmö ska iallafall inte få vinna nått guld på Råsunda idag", var det någon i laget som sa. Och det visade dom ju. 

Black Army var på gång exakt hela tiden och sjöng väldigt roliga och fina ramsor. De hade gjort jätte fint, sådär sista matchen.. 

Och de där 90 minuterna bara flög iväg, trots att jag var tvungen att stå fast jag hade sittplats. Jag vet inte vad det var med folket men de vägrade sätta sig ner. Och det kändes ju sen kan jag lova. 

När matchen var slut så knöt det till sig i magen och jag insåg hur historiskt detta var. Och jag vill inte att Råsunda ska försvinna. VILL INTE!!

Men det var ett värdigt slut: publiken, alla ovationer till laget och till kungen Tjerna, Black Army, hyllningar till gamla spelare.. 2-0.

När matchen var slut sa vi hejdå till Micke som var tvungen att åka till Boden igen och mamma fick för sig att vi skulle gå till Odenplan.. 

Vi gick och gick. Och jag fick så ont i lederna i fötterna att jag trodde jag skulle kräkas. Jag ville hugga av mig dom. Och värre blev det när vi dessutom gick fel. Efter över en timme kom vi iallafall fram till Vasa's och fick lite mat i magen. Misstänkte stort att Bajen kocken spottat i min mat då den smakade lite.. Bajigt. 

Det blev en väldigt tidig kväll, vi åkte till hotellet och glodde på Arne Dahl sedan somnade jag som en stock.

Den här dagen var då inte perfekt som gårdagen. 

Först fick vi inge bra nyheter, både mamma och jag var rätt låga och i våra egna tankar sedan åkte vi bussen from hell.

Det var två ungar med på bussen som måste ha varit utsänt för att göra oss andra förbannade. Alltså dom var överallt, hoppade runt, skrek som fan och levde om. Och deras mamma gjorde inte ett skit. Tillslut fick mamma ett psykbryt och sa till. Sedan sa två till till. Men det verkade inte ha någon verkan då de satte igång 10 min senare. Mamman hade inte heller köpt någon mat till dom så då blev det ännu mer livat när de insåg att bussen inte skulle stanna till någonstans.. ÅÅÅÅåååÅÅå herrigud. Jag höll seriöst på att få ett falling down, om jag hade haft ett vapen.. Någonstans kanske man måste vara en mamma om man nu lyckats få till två ungar. Ungjävlar.

Det var den värsta resan jag varit med om, seriöst.

Nästa gång ska jag åka tåg. Och tåg igen.

Det var två fina dagar och kvällar, trots allt. 

Jag är jätte glad att jag fick uppleva fotbollen och det historiska avslutet på Råsunda med min älskade familj!

Jag skrev ju för några dagar sedan att mamma köpt teaterbiljetter och det är ikväll vi ska se den! Jag älskar ju teater så det här är så himla kul. Helst i Stockholm.. Allt blir så mycket bättre här på något vis :) Det är måånga kända ansikten med i den här pjäsen, det ska bli extra kul att få se Michael Jonsson, som spelade Lars-Åke i 'Tårka aldrig tårar utan handskar' som jag blev helt frälst i.

Tolv olika rum och nio pjäser. Liljevalchs och Stockholms stadsteater riktar en ny och samtida blick mot dramatikern, författaren, målaren och människan August Strindberg. Varje rum blir spelplats för scener ur Strindbergs pjäser som Första varningen, Moderskärlek, Oväder, Kamraterna med flera, utvalda och bearbetade av Mia Törnqvist.

Scenografen och regissören Ulla Kassius har skapat dramatiska rum för publiken att gå in i. Rum fyllda med skisser, autentiska foton, rättegångsprotokoll, brev, guld, målningar och rekvisita som på olika sätt anknyter till August Strindbergs liv och dramatik.

Nuuuuu åker jag och mamma åter till Stockholm, dock bara några få dagar. MEN det är ju bättre än inget? Eller hur? 

Det ska bli mysigt att rå om min lilla mamma, vi kommer ha väldigt kul, det slår jag vad om!

Och imorgon kommer Micke och gör oss sällskap, så det blir "hela" la familia.

Det enda jag inte ser fram emot är ybussen.. Men om man vill från ett äckligt ställe till ett fint, ja, då får väll rumpan göra lite ont då innan man är framme :)

Puss.

Idag avbröts min sömn gång på gång, var det inte samtal från jäkla skit försäljare så var det sms. Var det inte solen så var det grannhelvetet som trummade. 

Börjar fundera på om jag inte bor här av min egen fria vilja. Kan jag ha RÅKAT hamna på ett gruppboende..?! Nej, nu ska vi inte vara sånna. Men att sitta och trumma i samma takt i över en timme och samma takt när jag sedan kommer hem igen gör en smått irriterad. Helst när man inte fått sova. Jag ska fan ta dina jäkla trumpinnar å mosa dom, va skaru göra dårå?

Jag tog mig samman vid 13-tiden, fixade mig lite fort och åkte sedan ner på stan för att inhandla en jacka och förhoppningsvis skor. Och jag hittade båda!! Wohoooo! Fick även hem lite annat skit, som jag säkert behöver..

Skorna var grymt sköna, det var längesen jag fick känna värmen från ett par skor. Jag köper alltid kalla skor. Dock så är de nog inte så bra när det blir halt.. Jag vet inte om jag har lust med att svälja min stolthet och köpa broddar heller. Jag är ju tamefan rocker. 

Jag var väldigt effektiv, jag gillar inte att springa runt på stan längre så blev väldigt glad att jag hittade allt jag sökte så fort.

Nu ligger jag i sängen med Nicke Borg (jo det är sant) i en väldigt kall lägenhet. Ska brassa igång element och tända lite ljus så det blir varmt. 

Ikväll blir det väldigt lugnt, ska käka mammas goda soppa, förhoppningsvis hinner det nya avsnittet av SOA komma ut innan jag stänger dom små blå ikväll. Att vara hemma i mjukiskläder och bara vara kanske är det bästa som finns.

Jag och Nicke.

Och så satt man på jobbet igen, blev inkallad för en jobbnatt. Inte mig emot, en till pass innan månaden är slut! Det var ju bara tur att jag hade med mig mobilen när jag satt och fixade håret, så jag kunde svara. Lite synd är det dock att jag inte fick vara hemma med mamma, hade varit mysigt och legat i soffan där hemma och slappat. Nåja.

Håret blev förövrigt jätte fint (som vanligt). Jag fick lite röda slingor i det svarta, skitsnyggt! Har alltid velat haft röda inslag i håret, äntligen fick jag det. Fixade även till luggen och rakade sidecuten. Så skönt med fint hår igen, man mår som lite bättre då på nått sätt. Fult barr = fult humör. Typ.

Gårdagen var så himla mysig, med lillmamma. Jag sov en stund efter natten sedan åkte vi ner till stan, där det regnade och var slask.. När vi var framme vid bion så var vi dyngsura, och mina skor jag hade tål tydligen inte slask. Shit, så blöt jag var om futterna.

Bion då? 'Palme'. Jag vet inte vad jag ska säga. Vilken man. Vilka åsikter. Det rörde om så många känslor och när den var slut var både jag och mamma som utmattade. Den tog på krafterna på något sätt. Redan de första minuterna av dokumentären så kände jag hur ögonen började fyllas. JAG FÖRSTÅR INTE VARFÖR MAN SKA MÖRDA SÅ BRA MÄNNISKOR. Varför blir de bästa dödade? Varför blir inte de som verkligen förstör dödade? (Som tex. Bush, hur fan kan en sån överleva efter att ha satt igång flera krig?). Var Palme sånt stort hot? Ja såklart. Han ville ju faktiskt förändra Sverige och han kämpade så. 

Jag blir bara tårögd av att veta att aldrig kommer vi få se en sådan människa inom politiken igen. Vi var nära en gång, men även hon blev mördad. Det var med en bitter smak när man såg begravningen av Palme och där står Anna Lindh och vill fortsätta hans kamp och hans vision. Hmmm.. 

Detta kan vara den bästa dokumentär jag sett faktiskt. 

Jag älskar filmer och dokumentärer som verkligen betyder något. Som inte bara är nått skit. Det är sånt här människor ska se. Synd att inte alla bryr sig. Eller vill lära sig om historian. Om människor, som faktiskt gjort något bra.

När vi är i Stockholm ska jag och mamma lägga en ros på Palme's grav. Hylla han på något sätt.

Efter bion, lite lätt omskakade gick vi till Jops för lite middag. Jag lyxade till det med ett glas rosé, sedan fick vi kött med stekta potatiskivor, sås, vitlöksmojjs (ni vet sånt man har på kött) och lite sallad. Synd att det inte var så riktigt gott, köttet var extremt torrt. Jag längtar redan till min älskade resturang Vasa's, världens bästa maaaaaaaat!

Vi satt där och pratade om ditten och datten, åkte sedan hem och slängde oss i soffan, käkade ostkrokar och kollade på en till dokumentär om HIV och när det kom till Sverige. Väldigt intressant. 

Det är sånt tjat om svenska hjältar. Några som verkligen förtjänar det priset är väll dom som hjälpte och stöttade människorna som blev smittade och VÅGADE göra detta när alla andra sket av rädsla när HIV och AIDS kom. De gick emot strömmen och vågade, gjorde allt för dessa. 

Det blev mycket känslor på en dag tror jag. Men det är bra. Det är bra att få ställa frågor till sig själv, fundera och prata om det. 

Jag hade en underbar dag och kväll med min söta mamma!

Här ser man lite av mitt hår, dock dålig bild men det var så att säga inte min dag riktigt att fastna bra i kameralinsen.

Nu ska jag åka iväg och fixa mitt hår, jag är väldigt ovan med mitt korta hår så det ska bli skönt att få fixa det fint igen. Hoppas min nacke inte börjar värka, ska ju sitta där någon timme eller två.. 

Sedan måste jag fixa en bild till ett nytt leg, som jag har "råkat" glömma bort.. Men kanske ska jag råka glömma bort det igen, då jag har fått hemska biverkningar av min medicin för värken, det påverkar såklart mina läppar så jag ser ut som Linda Rosing idag. INTE KUUL.

Nåja, fin i håret blir jag iallafall. Vem bryr sig i resten lixom.

Puss.