Jag har flera gånger tänkt på unga mammor och deras liv. Hur är det egentligen att bli en mamma? Hur är det att bli det i en ung ålder? Jag tycker det är starkt att kunna ta beslutet att behålla barnet, att tänka "jag klarar detta!". Jag tycker då inte om sånna som ser barnet som någon utväg till ett bättre liv för en själv, som tror att man kan skita i barnet när h*n lärt sig gå eller som bara vill göra sina föräldrar upprörda eller dylikt.

Jag skulle aldrig skaffa barn nu, aldrig aldrig aldrig. Det är verkligen tur att det finns abort, jag skulle aldrig gå emot det. Tänk vilken tur att vi i Sverige har det! Ibland så skulle vissa ha använt denna procedur istället för att sätta sitt barn i ett dåligt hem.. Det är säkert jätte hemskt att göra abort, men tänk alla tjejer/kvinnor som verkligen inte vill ha barn? Det måste vara så hemskt att ha sån ångest, att man verkligen inte vill vara gravid. Sedan ska man nog tänka till riktigt ordentligt; även fast sex kan vara helt otroligt så är det nog inte värt flera år av bajs, skrik, spya, pengar, gnäll och sånt. Inte om man inte vill ha det vill säga.

Fast jag måste ändå få ställa mig frågan varför man vill skaffa sig barn när man är så ung? På papperet är jag tydligen vuxen men jag känner mig inte annorlunda i jämnförelse med innan jag var myndig. Jag är samma tokiga, spralliga, 'bryr sig inte så mycket' Bella nu som då. Och ett barn skulle verkligen inte passa in i min underbara vardag.

Helt plötsligt får de unga mammorna en ny vuxen roll, självklart. Nu är det ett nytt liv man måste se efter. Men varför ska man bli en helt seriös, vuxen, nästan tant? Varför ska man sitta hemma och rulla tummarna och kolla på bingolotto? Vem säger att man måste vara så när man har barn? Och det spelar nog ingen roll i vilken ålder man är, men det är ju de unga man tänker mest på när de blir alldeles för vuxna. Vissa blir jätte isolerade pga att de fått barn. Ångrar man sig inte lite då?

För ett tag sen bodde det en ung mamma och hennes kille här med deras barn, just innan dom flyttade fick de ett till oxå. Hon var aldrig ute, förutom när de gick till dagis, aldrig ute med sitt barn, ingenting. Helt sjukt.

Jag tycker min mamma har varit en suverän mamma, hon har aldrig gett upp sitt eget liv för att hon fått ett barn. Hon har varit och röjjt som satan ändå. Hon behövde inte, kände inte kravet, ville inte leka vuxen. I vissa sammanhang och omständigheter måste man ju göra det, tro inte att hon inte tog hand om mig. För jag måste ju säga att jag blev ganska bra tillslut, även fast jag har några år kvar på jorden.

Men varför dessa begär att skaffa barn tidigt? Jag vill kunna leva runt, se saker, bo i någon annan stad, vara tillsammasn med någon jätte länge - som älskar mig för den jag är, som tar hand om mig, ger mig kärlek, inte kränker mitt självförtroende eller på annat sett utsätter mig för fara. Han ska inte bara vara han som det känns rätt med, han ska vara så mycket mer än det. Bara för att det känns rätt just då, kanske det i slutänden bara blir tokigt. Jag vill ha ett fast jobb som jag trivs med, en fin och rymlig lägenhet. Och när kan detta vara? Jaa, från 23 och framåt. Visst det är ungt, men då har jag förhoppningsvis mer kött på benen och jobb som jag även tog upp.

Sen om jag är så sugen på att trycka ut en melon, det är en annan sak.

Äntligen har jag fått skriva av mig om det här, har funderat på det jätte länge nu.

Nu ska jag kolla på fotboll och käka chips!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Eftersom man alltid ska skryta om saker man gör bra så ska jag tamefan också göra det.  Detta är ingen comeback för mig. Jag ska alltså bara skryta här litegrann..  Jag har sedan jag blev medlem på Ester&co, 15 februari, tränat varje da...

Jag har kommit fram till att min lust att blogga har försvunnit totalt, så är the end of an era här. Eftersom det knappt är någon som läser den här bloggen så behöver jag ju ändå inte ha den kvar. Jag kanske återkommer med en ny blogg, som endast b...

Mamma har dumpat sitt fotbad hon fick i julklapp hos mig, hon säger att vi ska ha delad vårdnad om den, haha. Åååå det är så grymt härligt alltså. Mina onda fötter blir genast gladare och avslappnade, tror det är bra medicin för dom som har ont i fos...

"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...

  FYFAN vilken huvudvärk jag har! Det är inte ofta det händer men när det väl smäller till, PANG! Så göre så ont så det känns som allt ska sprängas. Väldigt oskönt må jag säga.  Och i två dagar har jag städat med mamma hos min bror som ska hyra ...