Jag har flera gånger tänkt på unga mammor och deras liv. Hur är det egentligen att bli en mamma? Hur är det att bli det i en ung ålder? Jag tycker det är starkt att kunna ta beslutet att behålla barnet, att tänka "jag klarar detta!". Jag tycker då inte om sånna som ser barnet som någon utväg till ett bättre liv för en själv, som tror att man kan skita i barnet när h*n lärt sig gå eller som bara vill göra sina föräldrar upprörda eller dylikt.

Jag skulle aldrig skaffa barn nu, aldrig aldrig aldrig. Det är verkligen tur att det finns abort, jag skulle aldrig gå emot det. Tänk vilken tur att vi i Sverige har det! Ibland så skulle vissa ha använt denna procedur istället för att sätta sitt barn i ett dåligt hem.. Det är säkert jätte hemskt att göra abort, men tänk alla tjejer/kvinnor som verkligen inte vill ha barn? Det måste vara så hemskt att ha sån ångest, att man verkligen inte vill vara gravid. Sedan ska man nog tänka till riktigt ordentligt; även fast sex kan vara helt otroligt så är det nog inte värt flera år av bajs, skrik, spya, pengar, gnäll och sånt. Inte om man inte vill ha det vill säga.

Fast jag måste ändå få ställa mig frågan varför man vill skaffa sig barn när man är så ung? På papperet är jag tydligen vuxen men jag känner mig inte annorlunda i jämnförelse med innan jag var myndig. Jag är samma tokiga, spralliga, 'bryr sig inte så mycket' Bella nu som då. Och ett barn skulle verkligen inte passa in i min underbara vardag.

Helt plötsligt får de unga mammorna en ny vuxen roll, självklart. Nu är det ett nytt liv man måste se efter. Men varför ska man bli en helt seriös, vuxen, nästan tant? Varför ska man sitta hemma och rulla tummarna och kolla på bingolotto? Vem säger att man måste vara så när man har barn? Och det spelar nog ingen roll i vilken ålder man är, men det är ju de unga man tänker mest på när de blir alldeles för vuxna. Vissa blir jätte isolerade pga att de fått barn. Ångrar man sig inte lite då?

För ett tag sen bodde det en ung mamma och hennes kille här med deras barn, just innan dom flyttade fick de ett till oxå. Hon var aldrig ute, förutom när de gick till dagis, aldrig ute med sitt barn, ingenting. Helt sjukt.

Jag tycker min mamma har varit en suverän mamma, hon har aldrig gett upp sitt eget liv för att hon fått ett barn. Hon har varit och röjjt som satan ändå. Hon behövde inte, kände inte kravet, ville inte leka vuxen. I vissa sammanhang och omständigheter måste man ju göra det, tro inte att hon inte tog hand om mig. För jag måste ju säga att jag blev ganska bra tillslut, även fast jag har några år kvar på jorden.

Men varför dessa begär att skaffa barn tidigt? Jag vill kunna leva runt, se saker, bo i någon annan stad, vara tillsammasn med någon jätte länge - som älskar mig för den jag är, som tar hand om mig, ger mig kärlek, inte kränker mitt självförtroende eller på annat sett utsätter mig för fara. Han ska inte bara vara han som det känns rätt med, han ska vara så mycket mer än det. Bara för att det känns rätt just då, kanske det i slutänden bara blir tokigt. Jag vill ha ett fast jobb som jag trivs med, en fin och rymlig lägenhet. Och när kan detta vara? Jaa, från 23 och framåt. Visst det är ungt, men då har jag förhoppningsvis mer kött på benen och jobb som jag även tog upp.

Sen om jag är så sugen på att trycka ut en melon, det är en annan sak.

Äntligen har jag fått skriva av mig om det här, har funderat på det jätte länge nu.

Nu ska jag kolla på fotboll och käka chips!

Igår var det ju som sagt fest som stog på schemat. Jag har inte varit på en fest sen jag fyllde 18 tror jag, jag kör alltså mest med förfest och krogen. Förutom fest var det ju även maskerad! På dagen gjorde jag väll inte så mycket, fixade mig och åkte till Jessica där även Alex och Danne var. Vi började sminka oss på en gång, vi var lite stressade där ett tag! Vi hade ingen aning om hur vi skulle lyckas måla oss så Alex ställde upp och gjorde det, vilket var jätte sjysst!:) Jag skulle aldrig ha lyckats måla sådär bra, skulle antagligen bli en cirkel och så skulle jag grina en skvätt. Jag tycker våra ansikten blev väldigt fräna.

Käkade lite mat, fixade oss mer sen begav det sig till lokalen efter många om och men. Tillslut fick man börja dricka cider iallafall, haha. Folket droppade in en efter en, så man fick se ganska många utklädnader. Jag hade skit trevligt och kul, tack alla gullisar :*

Vissa av bilderna är tagna från bdb så de är ganska dåliga, ska fixa alla andra bilder senare tänkte jag. Den färgade bilden på mig är från mobilen, därför är den så dålig MEN frän!   

Jag kom hem efter fyra nångång, då vandrade jag runt i lägenheten som ett psycho (det blir så när man är ensam hemma för mycket). Jag slog igång en film men jag somnade där nånstans och vaknade av att tven stog på.

Jag har faktiskt inte varit bakis idag, RITA KORS I TAKET!! Helt otroligt. Men kanske var lite nykter innan jag somnade. Jag mådde lite illa på dagen men det var nog för jag var dötrött. Jag har tillochmed lagat mat och gått på ica, det kändes bra att inte vara bakis för engångsskull.

Dock så har jag så sjukt ont i vissa kroppsdelar, mest i ena knät. Sista biten hem från ica var en mardröm, kunde knappt gå. Jag hoppas inte att det är något allvarligt fel, för ont som satan gör det.

Nu sitter jag i sängen och dricker trocadero, kollar lite på family guy och väntar på en Lindsay Lohan film, mm. Det är en snygg brud alltså! Den som inte håller med mig är dum. Synd bara att hon ska knarka och sånt, har hört att det är dåligt för kroppen. Jag har kollat lite på Year One, det var helt okej det jag sett iallafall. Micheal Cera är en sån där töntig gullig sak, stör mig lite på Jack Black ibland, menmen.

Läste just att en kille som grinat ut i pressen och Efterlyst för att hans tjej är borta är misstänkt för mord. Han hittades vid kroppen med brännskador, antagligen skulle han elda upp kroppen. Helt jävla sjukt, det finns så mycket tok i detta lilla land så man blir ju mörkrädd. När jag såg på honom i Efterlyst så tyckte jag inte synd om han fast han satt där med sina tårar och visade hennes klänningar. Jag kände mig jätte känslokall och höll därav käften inför mamma. Det kändes fejk och att han hade något att dölja. Tydligen så har Leffe GW alltid trott att det var han som dödade sin tjej, kanske ska bli nästa GW? Mohehe.

Annars satsar jag på att vara rockstjärna på heltid..

Nej, nu ska jag försöka sluta skriva här.

kram&puss