Igår kväll tände jag massa ljus och gosade ner mig i sängen, för att läsa slutet av en bok. Kanske inte den mest upplyftande boken, men jag gillar biografier. När ingen annan ser (our little secret) hette den och handlar om Duncan Fairhurst. I 10 år blir han sexuellt utnyttjad av sin far, från 4(vad han kommer ihåg) års ålder till 14 år. Det är all form av utnyttjande man kan tänka sig och han blir även psykiskt misshandlad i form av ord och kränkning, han blir slagen ibland av sin mor.

Allt detta händer i hans eget hus, i badrummet. Eftersom han blir uppvuxen med detta så ser han det som något 'normalt', pappa säger till honom att det händer alla och att det är såhär en förälder visar sin kärlek - men det är ingen som talar om det. Duncan tror på detta, men hur mycket han älskar sin pappa förstår han inte varför han måste göra saker med pappa fast han inte vill och det gör ont.

Varje dag får Duncan göra något med sin pappa. I 10 års tid. Det är helt sjukt, det går inte att få in i sitt huvud att det här faktiskt händer. Att folk utnyttjar sina barn för att få något själv, som de gillar. Vad händer i deras huvuden? Hur tänker de? Det är sjukt att man använder ordet 'älska' i sånna här situationer. Man älskar inte sitt barn om man gör såhär. Alla vet det förutom de som inte har den här spärren. Jag tror alla människor vet när man gör något fel, innerst inte. Tänker de att det kanske inte är så farligt endå? Eller har de inte den insikten?

Duncan's pappa slutade med övergreppen när han var 14 år och försökte ta livet av sig. Men Duncan levde forfarande med ångest och rädsla över att det när som helst kan hända igen och han har även nu i vuxen ålder mardrömmar om sin far, men han kan ta olika skepnader i drömmarna som en haj eller en orm. Något skräckinjagande.

Han börjar leva sitt liv med sina kompisar, börjar ta droger - allt utom heroin. Han dricker, lever på att sälja knark. Försöker hela tiden komma bort ifrån det som har hänt. Han börjar tillslut ifrågasätta om det var sant det hans pappa sa, gör verkligen alla så? "Vad gjorde du igår?" "Nej, jag käkade mat, kollade på tv och sen runkade jag av min pappa, jag antar att du gjorde samma sak?" Konversationerna inne i hans huvud pågick ständigt.

Han börjar plugga, flyttar utomlands och blir lärare. Han träffar en tjej och gifter sig senare i sitt liv. Han valde bort drogerna till ett bättre liv. När han var 30 år anmälde han sin far efter att ha sett han gå runt på stan med en liten pojke i handen. Pappan fick 52 år, men straffet blev uppdelat (förstod inte riktigt det där) och straffet minskade till 12 år. Han utsatte Duncan för sexuellt utnyttjande i 10 års tid, varje dag och fick 12 år?! Dessutom hade han våldtagit flera andra barn - Duncans kompisar, killar som jobbade för honom på företaget.. Män (även kvinnor) ska sitta i en liten jävla cell med vatten och en macka att leva på, varje dag tills de dör. De har ingen rättighet, anser jag då de förstört ett barns liv i flera års tid så de själv inte vill leva eller börjar leva på ett hemskt sätt med droger eller liknande.

Det värsta att läsa var när rättegången pågick och man fick läsa att pappan smålog och var 'stolt' över att höra vad han gjort med barnen. Men när man läste när juryn berättade domen så hade han sjunkit ihop och all stolthet hade bara försvunnit och han blev som offret.

Jag tycker boken är jätte bra, jag anser att om man kan läsa om sånt här så ska man göra det. Man uppskattar sitt eget liv och man blir så glad att barnet har gått vidare trots att det är helt obegripligt.

Nu ska jag gå vidare och läsa mina böcker, men inget mer sånt här på ett tag. Nu har jag valt att läsa om Backyard Babies boken, trots att det inte var så länge sedan jag läste den så kommer jag nästan inte ihåg nått.

Idag lurade vädret mig, eller. Jag tror vädret lurade alla idag, det var fint och soligt men slutade med gråa moln och lite regn, tråkigt.

Det har trots allt varit en bra dag idag, vi lekte i metodrummet och sånt där. Ingen krävande dag alls alltså!

Efter skolan mötte jag mamma och vi handlade massa gott, åt nämligen tacos till middag idag. Har inte ätit det på huuuur längesen som helst så det var väldigt gott och mättande!

Efter maten råkade jag somna oxå, har just fått liv i mig själv igen... Haha.

Nej, nu ska jag kika på det okända, kommer bli skit rädd men det skiter jag i!

take care!