Direktlänk till inlägg 24 april 2012
Nu får vädret ta och bestämma sig, varmt eller kallt, regn eller sol.
För människor som har extrema problem med leder så är detta ett väldigt stort problem. Jag hatar att klaga, det är inte min grej men när man har ständig värk hela tiden vilket tid på dygnet som helst.. Då är det svårt att inte råka nämna det, helst i sin egen blogg.
Jag kan inte säga att jag mår bra, när jag inte gör det.
Att ha värk hela tiden drar ner ens mående, både fysiskt och psykiskt, man blir osocial och vill helst bara ligga i sängen. Det är synd att inte alla förstår det här och tar det oftast som att jag är tråkig, inte bryr mig, inte har så ont som jag säger eller skiter i andra. Egentligen så är det ju det som är felet, att just tänka så om någon kompis. Nåja, man har väll värre problem än så.
Det värsta är att man inte kan göra nått, och inte orka göra det man planerat.
Och jag är så glad att jag bor i en stad som har Sveriges sämsta sjukhus! Tack och åter tack.
Nu så, nog om tråkigheter.
Igår var det en trevlig kväll. Mötte upp mamma, hämtade ut lite paket och handlade lite småsaker innan vi knatade till Dallan och åt en riktig god toast (oxfilé, strips, bröd och beasås). Min mage var väldigt glad att få i sig mat. Satt kvar en stund, men det var riktigt dött både där och i stan, jag tror det gråa vädret påverkar människor mer än vad man tror.
Väl på plats på teatern så fick vi vänta i 20 min innan man ens blev insläppt, skandal. Vad spelar det för roll om man får komma in och vänta där..? Dessutom fick man trängas bland äldre kvinnor som inte riktigt uppskattade hur jag såg ut, alls. Fast det mest skrämmande var att en tjej i min egna ålder också gav dessa blickar.. Vart fan är världen och Sundsvall på väg? Tycker det blir mer och mer inskränkt och att alla ska se likadana ut annars är man dum i huvudet. Jaja, skrattade åt dom och jag tror det märktes.. Ooops. Sedan öppnades dörren (dock inte teaterdörren) och in steg en Johnny Depp kopia. Jag hörde hur änglarna sjung i kör. Holy crap, och så räddades Sundsvall i mina tankar igen.
Teatern var bra, mycket bra skådespelare. Varje skådis hade tre roller och de var fyra stycken, som fint försökte visa upp myter och fördomar i det fina Norrland.. Jag tyckte det var mitt i prick. Och jag tror alla kände igen sig på något sätt, såklart kände jag igen mig i de som var yngre.
Det är så kul att gå på teater!
Kvällen avslutades med ett abrupt samtal mellan mig och mamma, då en viss Thomas Bodström går förbi oss.. Han haltade och såg väldigt fundersam ut. Alla som gick förbi han vände sig om och undrade om de faktiskt gått förbi denna man. Jodå, visst var det han. Han har nog ett fall i vår lilla stad.
Jag och mamma blev tvärtysta och glodde som fan.. Man får ju nästan skämmas, men bara nästan :)
Och jag fick den briljata idén att skriva detta på fejsbook, men tror seriöst ingen i min generation vet vem det ens är..
Det blir många punkter i mitt huvud när jag tänker på det.
Skäms.
Jag avslutade kvällen igår med en dejt med underbara Betnér. Ni vet vem det är va..? ;)
Nu ska jag fortsätta vara bitter och glo på OZ.
Puss.
"The world goes on and you're gone. The best revenge is to live on and prove yourself." Eddie Vedder ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|